Mitt personifierade botemedel - Sofie Thorson

Mitt personifierade botemedel - Sofie Thorson

OBS - Ett eventuellt triggande inlägg om sexmissbruk och sexuella övergrepp!

Precis 13 år fyllda träffade jag min första pojkvän. Jag hade  varit ”ihop” med många killar sedan första klass, för sån var jag. Alltid killarnas favorit, aldrig en i tjejgänget.

Jag levde för honom, jag stod ut med så mycket skit och bråk, och vi dumpade varandra var och varannan dag under ett par års tid innan vi gick helt skilda vägar en gång för alla. Relationen satte tidigt igång min sedan dess destruktivt medicinerande livsstil gällande killar och sex. Jag accepterade att bli behandlad som en sexuell slav, att ta emot fysisk och psykisk misshandel i små och stora portioner. Jag lärde mig att det var värt det för den lilla uppmärksamhet och bekräftelse jag fick däremellan.

Relationer har för mig, så långt tillbaka jag kan minnas, alltid mer eller mindre varit svårt att hålla sunda och positivt givande. Allt ifrån den till mina föräldrar, vänner, släkt, lärare, arbetskamrater och pojkvänner. Jag tror att de naturligtvis har att göra med att jag som åsidosatt dotter av aningen egoistiska, kärleksfattiga och icke närvarande föräldrar i perioder utvecklade en högkänslighet, en rädsla för att bli lämnad och övergiven, att jag där någonstans i tidiga tonår kände mig väldigt ensam och bekräftelsesjuk. Att jag både tappade och hittade mig själv och min personlighet i de kaoset som alltid rådde runt mig under hela min uppväxt.

18 år gammal. För 10 år sedan i år, blev jag utsatt för sexuella övergrepp, en gruppvåldtäkt. Jag varken vill eller förmår mig att utveckla händelsen, men jag tror många kan relatera när jag skriver att livet aldrig blir detsamma som innan. För hur mycket ”ofrivilligt” sex jag än tillåtit innan, så tillät jag aldrig dem där 3 personerna att ta ifrån mig den del av min självrespekt som faktiskt fanns kvar. Och det har märkt mig tydligt.

Jag fortsatte under många år i perioder att tillåta killar att utnyttja och använda mig och jag har spenderat de senaste 7 åren av mitt liv i oerhört destruktiva förhållanden. Jag har varit lätt att manipulera, jag har sällan stått stadigt på egna fötter och tryggheten att ha någon där har sorgligt nog varit en tillräckligt stor anledning att stanna kvar.

Jag blev skadad och jag utvecklade någon form av en missbrukande och medicinerande relation till sex.

Att sitta i ett rum, i en rättegång, mitt emot 3 av de personer som tagit sig rätten att påverka min syn på mig själv, och som stolt ställer sig upp när domen Icke skyldig klubbas, de går aldrig att radera ur minnet.

Men det finns hopp och det finns anledningar att aldrig ge upp.

För så kom Han. Han med den finaste själen. Han med ett rent hjärta. Han som höll om mig och för första gången fick dem där djupa såren att vilja läkas. Min hjälte.

Mitt personifierade botemedel.

Min J.  

Jag vet hur svårt du har att förstå mitt förflutna, mina dåvarande tillvägagångssätt och min sjuka hjärna. Jag vet att det gör dig förbannad och förvirrad. Jag vet att du ibland har svårt att se på mig utan att se skadorna jag tillåtit och utsatts för.

Men du väljer mig för den jag är idag. För den kärlek och lycka jag förmås ge dig. Du gör ditt yttersta varje dag för att ge mig allt de jag behöver för att må bra.

När du tar min hand, när du pussar min panna, när du ler mot mig. Då är ingenting omöjligt älskling.

Du tar fram alla mina goda sidor och med dig lever jag ett bättre och friskare liv.

Tack för att du vågar stå vid min sida i kriget ur mitt mörker.

Tack för att du håller mig så tryggt i din famn så ingen ångest når mig.

Tack för att du gör mig 100 % lycklig för första gången någonsin i mitt liv.

Jag älskar dig.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.