Min sociala ångest höll mig fängslad - Madeleine Larsson

Min sociala ångest höll mig fängslad - Madeleine Larsson

Jag önskar att jag hade kunnat tackat ja till varje möjlighet jag har fått. Jag tänker ofta på hur skönt det måste vara för människor som inte kedjas fast i katastroftankar när ett erbjudande dyker upp. Den befrielsen hade jag kunnat offra ett finger för, utan att överdriva.

När jag gick mitt sista år på gymnasiet skulle vi åka på en klassresa till Italien. Vi skulle åka dit, bo hos familjer och gå i skolan tillsammans med elever från en skola i Verona. Tänk att ha den upplevelsen att se tillbaka på. Men jag kunde inte åka med, för att jag lever med social fobi.

När jag ska göra något som inkluderar ett socialt umgänge så känns det som att hela min sinnesstämning gör en U-sväng och plötsligt har jag tappat bort mig själv. Jag målar upp hela situationen som jag står inför och letar desperat efter varje liten detalj som skulle kunna gå fel.

Tänk om jag sitter helt tyst och inte vet vad jag ska säga?

Tänk om jag råkar tappa eller göra sönder något?

Hur jag ser ut när jag äter?

Hur ska jag sitta i soffan?

Tänk om jag framstår som en tråkig person?

Kan jag ens säga något i en konversation utan att det låter dumt?

Märker andra av att jag har det svårt? Vad tänker de om mig?

Är jag annorlunda jämfört med alla andra i rummet?

Jag är ständigt utslagen när jag kommer hem och har umgåtts med andra människor. Jag är ängslig och rädd innan. Jag sitter på helspänn hela tiden och glömmer bort att andas regelbundet när jag väl är där och efteråt kan jag bara tänka på vad jag gjorde för fel. Det är inte konstigt att jag blir utmattad. Det är heller inte konstigt att jag för några år sedan började konsumera alkohol ibland för klara av sociala sammanhang. Jag kände mig mer självsäker i mig själv och betydligt mer lugn efter att jag hade druckit. Det var just det som jag suktade efter, det gjorde mig till en mer social och lättsam person. Det gjorde mig till allt annat än vad jag egentligen var, och jag älskade det.

Min sociala ångest har berövat mig på så mycket. Men ibland önskar jag att jag kunde gå tillbaka i tiden, krama om mig själv och berätta att det inte är permanent. Att jag med hjälp av terapi kommer att kunna tacka ja till möjligheter och även göra det utan alkoholen. Att den kaotiska verkligheten som jag försökte fly från, inte kommer vara för all framtid. Det är svårt att tro att det någonsin kan bli bättre när man är så hårt fängslad av sin sociala ångest. Men att ge sig själv tid och även våga sträcka ut sin hand för att ta emot hjälp, är mitt bästa tips att ge. Jag tycker fortfarande att det är väldigt kämpigt, men jag utmanar mig själv hela tiden och jag vill ge mig själv en klapp på axeln för att jag har kommit så långt.

Men det viktigaste av allt är att jag fokuserar på mitt mål som är att min sociala ångest inte längre ska hindra mig från att leva mitt liv.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.