Jag genomlider dagen tyst och stilla - Ina Engsmark

Jag genomlider dagen tyst och stilla - Ina Engsmark

Ny skoldag, ångesten kommer som ett brev på posten, jag vill inte stiga upp.

Mitt inre skriker, mitt hjärta slits itu och jag mår illa.

Men jag stiger pliktskyldigt upp även om jag protesterar. Jag vet vad som väntar i skolan, ensamhet, hånfulla ord och den väntande toaletten där jag låser in mig.

Jag genomlider dagen tyst och stilla, långt där bak i klassrummet kryper jag ihop i bänken för att göra mig osynlig.

Det är rast, vi går och tar på oss skor och jackor och kliver ut på skolgården. Jag ställer mig mot väggen och ser alla andra gå omkring två och två, jag får inte vara med, för jag är konstig. När vi har ätit lunch så är jag den som blir lämnad kvar ensam för att jag är långsammast. Det gör ont i mig, tårarna pressar i ögonen och jag kniper igen dem, hårt. Resten av rasten förflyter utan att någonting roligt händer. Killarna ser mig och ropar någonting mindre trevligt och sedan hånskrattar de.

Jag kryper in i en buske och gömmer mig.

Så ringer det in till lektion, vi går in och tar av oss jackor och skor, jag sätter mig i bänken och inväntar med ångest nästa rast. Tiden sniglar sig fram och jag känner mig trött och gråtfärdig och istället för att koncentrera mig på lektionen så flyger mina tankar iväg. Det ringer ut igen, dags att åka hem. Dagen förflyter och efter middag, läxor och tv tittande så är det dags att göra sig i ordning för kvällen.

Liggande i sängen, väntande på insomning så kramar jag kudden och stirrar apatiskt ut i intet, i mörkret.

Alldeles för fort närmar sig nästa skoldag.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.