How many likes is my life worth? - Simone Lagerqvist

How many likes is my life worth? - Simone Lagerqvist

Rubriken på detta inlägg kommer från en låt av The Chainsmokers och låten heter “Sick boy”. Denna rad har satts sig på min hjärna, jag har svårt att släppa den och jag tänker på vad den betyder för mig. Tänker också mycket på hur vi påverkas av sociala medier, hur ni som läser mina inlägg påverkas. För på något sätt så påverkas vi av det vi ser och läser varje dag.

Jag kan exempelvis påverkas av personer som lägger ut före- och efter bilder på viktnedgång. Jag blir sjukt peppad på att ta tag i både kost och träning samtidigt som jag får de negativa tankarna kring att jag aldrig kommer lyckas så det är ingen idé. Jag kan också känna en avund på de personer som brinner för samhällsförändring gällande exempelvis psykisk ohälsa, sexuella övergrepp och sådana saker. En avund för att jag önskar att jag kunde göra likadant, att jag kanske vågade föreläsa eller liknande. Att få göra skillnad! Jag avundas, inspireras och samtidigt slår ner på mig själv för tankarna om att misslyckas blir stora.

Jag tänker också många gånger på vad det är vi vill uppnå med våra sociala medier. Alltså vad är egentligen meningen med det? Är det för att skryta om våra liv, visa upp en fasad som verkar vara perfekt eller för att ge oss själva ett värde? Ni måste ju alla hålla med om att när man lägger upp exempelvis en selfie på sociala medier så hoppas man på att få många likes för då visar det på att man på något sätt duger. Eller är det bara jag som tänker så? Även om 10 personer skulle kommentera att jag var fin så skulle den där 11 negativa kommentaren vara den jag tog åt mig.

Jag tänker samma sak med mina blogginlägg, vad vill jag få ut? Där är jag väl visserligen väldigt klar med den tanken och jag vill kunna dela med mig om det jag gått igenom. Kunna få någon att känna sig mindre ensam. Men samtidigt finns det säkert människor som tror att jag drar på mig en offerkofta och bara söker bekräftelse. Att jag vill ha uppmärksamhet när jag delar mina egna blogginlägg på mina egna sociala medier. Allt jag egentligen vill visa är att jag är en människa som varit med om saker, fått lära mig att handskas med tråkigheter men att jag också klarat mig. Det går att må bättre, det finns ett ljus i tunneln som man så fint brukar säga.


Men det sättet sociala medier påverkar dagens människor är sjukt. Förr kunde man på ett annat sätt bli mindre triggad (även om det visades offentligt så var det inte på samma sätt) medans man nu aldrig kan rymma ifrån det om man inte vill isolera sig från omvärlden i princip. Allt händer på sociala medier, det är där man har kontakt med vänner och bekanta, grupper för skolarbeten och allt sånt där. Smidigt, javisst! Men det gör att vi aldrig riktigt från vila från perfektionismen som i princip alltid visas. Detsamma gäller när det kommer till mobbning, förr stannade den i skolan men nu följer den vart man än är…

Många gånger har jag lust att på mina sociala medier vis det “fula”, typ när man slevar i sig mat och ser helt knäpp ut. Eller när man startar kameran och den är i selfie läge och man ser sig själv underifrån. ALLA GÖR VI DET, men vill inte förstöra vår image genom att publicera det på sociala medier.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.