GÄSTINLÄGG #425 - Träning och medicin gav mig livet tillbaka

gästinlägg panikångest ångest Aug 10, 2020
(av Sussi)
 
Jag började må psykiskt dåligt för en 15 år sen. Främst med panikångest. Jag levde i ett förhållande men insåg inte till en början att jag led av ångest. Men det inträffande händelser som jag senare kunde koppla till min panikångest.
 
Första gången jag upplevde det var en vanlig promenad med min syster och jag kände helt plötsligt att jag fick ont i bröstet och kändes som att någon ströp om mitt hjärta. Min syster tog mig till akuten och där frågade läkaren mig om jag hade panikångest nä svarar jag hade aldrig hört talas om det.
 
Efter detta eskalera det på många olika sätt. Jag åkte på semester med min sambo och upplevde panikångest där när jag körde bil men kopplade inte ihop det med panikångest förrän senare när jag börjar se ett mönster.
 
Jag hade sen svårigheter ibland att kunna gå in på en affär och handla kunde allmänt bara vara orolig och inte kunna göra något. Började vantrivas på jobbet och mitt förhållande började knaka i fogarna. Min sambo hade svårt att förstå min ångest och det ledde till att jag mådde ännu sämre.
 
Senare tog vårt förhållande slut och det mådde jag dåligt av men kämpade på och försökte lösa mina problem på olika sätt. Bytte jobb för att min arbetssituation skapade mera ångest hos mig och där börjar det vända lite för mig. Jag trivs bra på jobbet inleder en ny relation som gör mig glad. Och så rullar det på tills hösten 2019 då jag faller rejält.
 
Jag har flera ångest attacker och har det jobbigt både på jobb och privat. Relationen som jag varit i tar slut och det är tungt samtidigt som jag upplever stress på jobbet och jag börjar önska att få dö. Men jag lyckas nånstans i allt detta vända mig till en mycket god vän och arbetskamrat som råder mig att söka hjälp och jag gör så får träffa läkare och får medicin och det vänder där och då.
 
Väntar på tid till kurator vilket dröjer men under tiden ger medicin i samband med träning mig en otrolig hjälp och framförallt skidåkningen blir livsviktigt och min livboj.
 
Och träning i samband med medicin för mig har fått mig tillbaka till livet och livsglädje och sen träffade jag kurator då mådde jag redan bättre. Jag har haft sorg då min farfar dog och det tog hårt på mig men samtal, medicin och träning har fått mig på rätt köl igen och nu idag mår jag jättebra och känner en sån lycka och tacksamhet för livet och den hjälp jag fick ♥️
 
Har levt i skuggan av ångest många år utan att veta det, men nu när jag mår så bra så inser jag det.
 
--
 
Tack för din text Sussi! Vill du som läst också dela något för att hjälpa andra? Fyll då i detta formulär så lägger jag upp det på hemsidan och Facebook: https://goo.gl/forms/cjBAPTyhBEnUlV8A3

Ta hand om dig

Eric