Gästinlägg #364: "Min allra största demon"

Gästinlägg #364: "Min allra största demon"

av Anonym, 25 år
Ämnen: Sexuellt utnyttjande

Livet fällde krokben på mig redan vid 5års åldern, jag levde med min mamma och hennes nya man och min nyfödda lillasyster. Rädslan för mörkret och mardrömmar redan då resulterade i ett hav av svarta vågor. Mammas man var den största demon i mitt liv. Han utnyttjade mig, på alla sätt som går, han intalade mig att de va normalt och det blev som vardagsmat för mig. Jag gick dag in och ut i väntan på nästa tillfälle. Nästa tillfälle då han skulle krossa min barndom och hela mitt liv.

Han påtalade dagligen hur mycket han älskade mig och att när jag blev gammal nog skulle han gifta sig med mig. Han ville äga mig och de gjorde han redan då. Jag var ett tomt skal som han satte sina kraftfulla klor i.

Jag minns våra bilturer. Jag var inte äldre än 9 år. Han skulle redan då lära mig att köra bil, i hans knä satt jag med hans gylf öppen. Jag minns hur vi stanna långt in i skogen. Han ber mig sätta mig i baksätet. Han tar tag i mitt huvud och sliter i mitt hår. Jag kvävs och jag vill spy.

8 år av min barndom tog han ifrån mig. 8 år av trygghet och tillit till vuxna i min närhet. Även om vi tillslut flyttade så blev jag dagligen trakasserad på telefonen, ena dagen skulle han döda mig, andra så älskade han mig.

Efter det destruktiva livet han gav mig så slutade det inte. Istället gav jag mig in i ett ännu mer destruktivt förhållande. Där jag blev psykiskt misshandlad dagligen. Det var som att trampa på heta stenar. Vad jag än sa; hur jag rörde mig, hur jag klädde mig, hur jag betedde mig så var allting fel och i omgångar fick jag sova i en kall trappuppgång vissa nätter då han tröttnade på mig. Jag fick en dag nog, och försökte hänga mig i hans lägenhet vilket ledde till att jag hamnade på akutpsyk.

Under den här tiden missbrukade jag tungt, för att lindra ångesten och alla känslor jag hade inom mig. Bara jag fick slippa känna så spelade det ingen roll vad jag sög i mig.

Idag lever jag som en helt vanlig Svensson Svensson . Inget missbruk. Har en son som är 5 år. Jag lever för han trots mina svåra perioder jag får ibland. Ptsd och återkommande nattskräck. Flashbacks och ångest dagligen. Hamnade i en svacka igen efter att jag blev sexuellt trakasserad på jobbet av en arbetskamrat. Jag vill och jag önskar att livet en dag kommer att bli bra. Att jag kan va den bästa mamman till min son och att jag orkar med livet..

Men jag tror alla känner igen meningen : JAG ORKAR INTE.
För de är så de känns dagligen. Jag orkar inte men gör det ändå för min son.

--

Tack för din text! Vill du som läst också dela något för att hjälpa andra? Fyll då i detta formulär så lägger jag upp det på hemsidan och Facebook: https://goo.gl/forms/cjBAPTyhBEnUlV8A3

Läs fler gästinlägg här: https://www.facebook.com/pg/angestskolan/photos

Nu kan du köpa vår nya bok med 50 liknande berättelser på https://butik.angestskolan.se/

Eric

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.