GÄSTINLÄGG #340: ”JAG VLL INTE DÖ, MEN ORKAR INTE LEVA”
Hej! Nu kan du boka dina biljetter till mina föreläsningar i maj. Klicka här för mer info! /Eric

GÄSTINLÄGG #340: ”JAG VLL INTE DÖ, MEN ORKAR INTE LEVA”

(av Linn, 14 år)

Ämnen: Depression, självhat och mobbning

Jag har alltid haft lågt självförtroende men spiralen som förstörde mitt liv började snurra 2010. När jag var 8 år började en kille i klassen över mig komma med dumma kommentarer om att jag aldrig åt grönsaker på lunchen och ibland försökte han lägga krokben för mig i matsalen. En dag fick jag nog och kastade min tallrik med mat mot honom men jag missade. När jag var 9 år började klassens "bad boy" Valentino mobba mig. Jag visste redan att jag var tjock men det hade inte riktigt stört mig förrän nu. När han började mobba mig tog det inte mer än nån månad innan jag inte kunde titta i spegeln utan att känna att jag var tjock, värdelös och fulare än en rutten fisk. Det var verbal mobbning, aldrig ett fysiskt slag fast varje ord kändes som en spark i magen.

När jag var 10 och började fyran började den psykiska mobbningen. Klassens populära tjejer himlade med ögonen, fnyste åt mig och ibland kom dem med en elak kommentar. Dem tyckte att jag var töntig som inte försökte göra något åt mitt utseende, som bara borstade håret ibland, som hade ful frisyr, som lät mamma välja kläder, som alltid hade på mig fula kläder och som hellre läste en bok än att spela teater. Ett minne jag minns väldigt väl är en dag i fyran, vi hade fritt val och eftersom min bästa vän var sjuk valde jag att läsa. Min bok var tre gånger så tjock som dem andras och jag hade kommit halvvägs på en och en halv vecka. Vi hade bestämda platser i klassrummet och jag satt mittemot Tyra, den mest populära tjejen i klassen men inte den värsta mobbaren. Hon pratade med sin bästis Isabella som vanligt. Isabella var den näst populäraste tjejen i klassen och den värsta mobbaren. Mitt hår föll hela tiden ner i ansiktet på mig så jag strök det bakom örat och det var då jag hörde Isabella säga till Tyra att jag hade en tant frisyr och att min tröja var ful, sen fnissade dem åt det. Isabella viskade inte ens, hon ville att jag skulle höra henne. Min tröja var långärmad och ljusgrön med klar röda blommor på. Jag hade fått den av mamma men jag använde den aldrig igen.

När jag var 11 och skulle börja femman hade jag börjat hata mig själv och det som hade hållit mig vid liv var att jag hade 4 fantastiska vänner som hjälpte mig igenom det. Men vårterminen i femman hände något. Jag skulle åka på min allra första riktiga utlandssemester med min bror, min mamma och min moster. Jag var super glad och semestern var jätte rolig men när jag kom hem igen hade något förändrats. Min bästa vän hade fått ett nytt intresse men jag tyckte inte att de behövde göra någon skillnad. Men det konstiga var att ingen av mina vänner hade tid vara med mig. Jag försökte vara med Wilma men hon hade aldrig tid att vara med mig och jag försökte också få henne att berätta vad det var men jag fick inget svar. Så under en matte lektion blev jag så arg att jag skrev en lapp till henne där det stod saker jag inte menade. Efter det så hade vi ett bråk som varade i 5 veckor och alla mina andra vänner ställde sig på hennes sida. Till slut löste vi det precis innan sommarlovet men vi blev inte vänner igen.

Den sommaren var den längsta och värsta i mitt liv. Jag var helt ensam i 3 månader, mina föräldrar skiljde sig och jag fick en depression. Ungefär samtidigt som skolan började så fick pappa en ny flickvän och i början tyckte jag om henne. Sen när skolan väl började igen hade jag inga vänner och jag skolkade nästan hela tiden vilket resulterade i att jag fick dåliga betyg. Jag hade hela 76 timmars ogiltig frånvaro den terminen. Det enda bra med börja sexan var att folk slutade mobba mig. Allt som allt så hittade jag ändå en trygghet i att kolla på tv-serier. Det blev mitt liv. Men då tyckte pappas nya flickvän Anne att jag var för mycket på datorn, så dem försökte ta bort mig där ifrån så mycket som möjligt, jag fick förbud för minsta lilla sak. Dem försökte ta ifrån mig det enda jag brydde mig om. Jag tänkte på självmord flera gånger om dagen och jag grät mig själv till sömns varje dag jag var hos pappa.

2015 började jag sjuan och även i en special klass för såna som inte klarar av att gå i stor klass. Men jag fortsatte att skolka från lektionerna. Jag gömde mig på biblioteket men efter tag så började jag spela kort med 2 killar på studiegården. Då fick jag en vän. Felix. Tiden gick och jag fick en till vän, Julia. Men jag var fortfarande deprimerad och när pappa och Anne försökte ta bort det enda jag brydde mig om så gick det bara inte mer. En bit av min själ var redan död, men nu dog lite mer.

2016 hade jag några vänner som jag kunde va med och men jag var precis lika deprimerad. Jag kunde sätta ord på hur jag mådde för första gången. Men när jag sa till pappa "Jag vill inte dö, men jag orkar inte leva." sa han bara "vad är det för trams?" Det fick mig att må ännu värre. I november sa Julia för första gången till mig att hon mådde dåligt. Men jag trodde inte helt på det för hennes liv verkade ganska bra. Men i januari 2017 fick jag bevis för det var då hon visade mig att hon hade börjat skära sig. Jag ville hjälpa henne jättemycket men jag kunde inte för varje vecka hos pappa var ett helvete. En dag i februari fick jag nog och för bara en stund bestämde jag mig för att ta livet av mig. I mars fick jag bo hos mamma på heltid.

Om 2 månader fyller jag 15 år och mitt liv är bättre men långt ifrån bra. Jag har en visdom att ge folk: "Ord skadar inte, dem dödar."
- Linn

--

Tack för din text Linn! Vill du som läst också dela något för att hjälpa andra? Fyll då i detta formulär så lägger jag upp det på hemsidan och Facebook: https://goo.gl/forms/cjBAPTyhBEnUlV8A3

Läs fler gästinlägg här: https://www.facebook.com/pg/angestskolan/photos

Nu kan du köpa vår nya bok med 50 liknande berättelser på https://butik.angestskolan.se/

Eric

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.