Fråga inte varför - Fanny Jaensson

Fråga inte varför - Fanny Jaensson

Detta är till dig som inte förstår. Som inte förstår varje jag är som jag är eller varför jag gör som jag gör.

Om du känner mig ordentligt och umgås med mig, så kommer du få se mig sitta gråtandes i ett hörn. Med en kropp som skakar och en blick som inte kan fokusera. Du kommer att se hur min kropp faller ihop till marken efter en panikångestattack. Eller hur jag sitter med tom blick, helt utmattad, efter timmar av ångestattacker som avlöst varandra. Du kommer kanske inte förstå varför jag så ofta tittar ordentligt på maten innan jag äter den. Men har man en gång haft en ätstörning så sitter många beteenden kvar  för evigt. Jag kommer alltid räkna kalorier, inte aktivt, men min hjärna gör det av automatik. Jag kommer alltid veta att 100g snabbmakaroner innehåller 360 kalorier, 351 ifall det är fullkorn. Du kommer märka hur svårt jag har att hitta balansen mellan kost och träning. Jag slår ofta över åt det ena eller andra hållet. Jag kan trycka en familjepizza, för att sen få en klump i magen av en kycklingsallad. Jag kan springa 200 m och få andningsnöd, för att senare springa en mil. Men det är inte så konstigt efter alla perioder av svält och hetsträning. Hur hittar jag balansen? Kommer jag någonsin hitta balansen? Vad är ens balans?

Du kommer att behöva krama om mig när jag gråter och säger att jag vill dö. Du kommer att behöva hålla min hand och förklara för mig att jag visst kommer orka, och att livet visst kommer vända till det bättre. Du kommer behöva finnas där vid min sida när jag gråter så häftigt att jag inte längre får luft.

Fråga inte varför jag har ärr på kroppen. Jag orkar inte förklara att jag i 5 år skar i min egna hud för att få känna något, för att ens kunna överleva.

Kommentera inte hur mycket eller lite jag äter, jag kan lika gärna med hjälp av svält gå ner till 40 kg igen.

Fråga inte varför mina tänder är gula, magsyran gör så när man har stoppat fingrarna i halsen under en lång tid.

Fråga inte varför mina ögon tappat sin knista, varför de är tomma och känslolösa. Jag vaknar upp varje morgon med frågan; “varför lever jag?”.

Fråga inte varför jag ibland inte vill leva, för jag har ju ett sånt “perfekt” liv?

Fråga inte varför jag är sjuk, tro mig, om jag visste svaret hade du fått det för länge sedan.

Fråga inte varför, va där, stå vid min sida och visa att du finns där. Inte bara under mina perioder med ett bättre mående, våga stå kvar när hela världen rasar samman. VÅGA.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.