Förlåt - Marlene Sjöberg
Hej! Nu kan du boka dina biljetter till mina föreläsningar i maj. Klicka här för mer info! /Eric

Förlåt - Marlene Sjöberg

Ibland vill jag bara be om ursäkt, säga förlåt för det mest orealistiska saker någonsin. Förlåt att mina bröst är så små, förlåt att jag inte väger 5kg mindre, förlåt att jag har en finne på hakan, förlåt för att jag inte alltid tänker efter innan jag pratar, förlåt att jag inte har ett perfekt jobb, förlåt att mina tänder är lite snea, förlåt för att mitt hår är slitet i topparna, förlåt för att jag inte har rakat benen idag, förlåt för att jag är klängig, förlåt för att jag finns. Förlåt för att jag inte är så bra som du. Förlåt för att jag inte mår så bra som du. Förlåt för att jag inte är perfekt. Förlåt för att du är tillsammans med mig när du förtjänar det bästa. Förlåt att jag pratade. Förlåt för förlåtet. Förlåt för att jag sa förlåt när du sa att jag inte behöver be om förlåtelse. Förlåt för att jag finns.

Ibland ser jag bara hur jag är en börda, att jag borde vara evigt tacksam för att han är tillsammans med mig och hur värdelös jag är som förmår mig att tvivla på någon som är så underbar som honom, samtidigt skriker det i mitt huvud att jag värdelös är och att det bara är en tidsfråga innan han kommer lämna mig.

 Att gråta mig till sömns är mer regel än undantag och jag känner hur jag ständigt är till besvär. Jag skäms så mycket över att jag skadar honom när jag blir ledsen. Att han känner att det är hans fel att jag gråter. Jag vet ärligt inte vems fel det är. Jag lyckas väl helt enkelt inte komma ur offerkoftan helt och hållet. Jag tänker varje dag att jag bara ska vara härlig och och bra när jag kommer hem på kvällen, att jag minsann ska visa oss båda att jag inte är svag. Ändå slutar det ofta med att jag blir ledsen för någon skitsak och tårarna tränger fram. Jag blir så trött på mig själv. Jag är verkligen tacksam, jag har alla verktyg jag behöver för att hantera mitt liv, ändå lyckas jag må så dålig. Det i säg måste vara en bedrift. Och jag skäms så mycket över det här och är så rädd för vad folk ska tänka om mig, för jag vill verkligen må bra. Jag vill vara mig igen, inte så här ledsen och oberäknelig som jag är nu.

Förlåt älskling, för allt.

Jag tycker inte man ska säga förlåt för nått man inte rår för eller nått man inte kan intyga att man inte ska upprepa. Jag säger förlåt ändå. För vad annars ska jag säga när jag skadar så många. När jag skadar han som jag älskar mer än nått annat. När min rädsla får mig att tvivla på nått så självklart som att han är underbar, säger att han kommer lämna mig eller är otrogen, även om ALLA bevis säger motsatsen. Det är som min hjärna är så inställd på att inte lita på någon att det blivit en omöjlighet för mig. Och man märker så tydligt hur uppslukad jag är av självömkan och “tycka synd om mig tänker” att det bara är pinsamt. Men jag kan ärligt talat inte sluta. Jag vet att jag själv ansvarar för hur jag tänker och därefter känner, jag vet att jag ska träna mig självkänsla och att jag behöver förlåta de som gjort mig illa tidigare. Men det är som att det tar stopp, som den där nivån som får en att sluta spela ett spel. Ni vet när man försökt så många gånger att man liksom inte kan ens tänka sig något annat än ett misslyckande. Man gör planlösa drag och hoppas på det bästa, tills en dag då man helt ger upp, det är nog inte meningen att jag ska komma längre.

Jag vill bara skaka om mig själv och skrika “Sluta tycka så synd om dig själv”. Förlåt din farsa för att han behandlat dig som skit och gå vidare i livet. Förlåt han som visade att det inte går att lita på någon och testa igen. Förlåt din mor för att hon sagt så mycket dumt. Förlåt folk istället för att be om förlåtelse. Och sluta tyck synd om dig själv.

Jag vägrar ge upp, mest för att jag faktiskt har en underbar partner att verkligen bli bättre för, och eftersom att mitt mående är relativt statiskt är det väl helt enkelt bara börja testa sig fram. Det känns läskigt och svårt, men jag vill verkligen må bra. Så min plan är att testa, ALLT jag kan komma på, tills nått funkar och hålla alla tummar jag kan för att de jag älskar orkar har tålamod att vänta på mig.


Min plan för att må bra:

- Skriv varje kväll ner 10 saker som är bra med dig själv och 10 saker du är tacksam över.
- Intala dig själv att du ska förlåta alla idioter som gjort dig illa, och försök att se att dom inte menade att skada dig, utan att legalisera det dom gjort. Det är dom som gjort fel och det beror inte på dig.
- Acceptera att läget är som det är och analysera det du tänker, för att se var du kan börja göra en skillnad.
- Tänk och säg snälla saker, både om andra och om dig själv.

Det känns lite uttjatat, jag vet. Men med en ordentlig struktur tänker jag att det är värt att ge det en chans. Jag tänker gör det jag kan för att bli produktiv istället för destruktiv.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.