Farväl - Malin Holmberg
Hej! Nu kan du boka biljetter till mina kommande föreläsningar. Kicka här för mer info! /Eric

Farväl - Malin Holmberg

*malin holmberg avslut sorg Dec 10, 2018

Fem och ett halvt år har förlupit sedan min verklighet blev omöjlig att ignorera. Min pappas blå läppar i ett rum på Varbergs sjukhus. Blåmärken på mina knän efter att jag fallit till marken. Den strålande sommarsolen i juli som stack i mina chockade ögon. En pisksnärt av svärta i ett innan så vanligt, ungt kvinnoliv. Ett naivt flickebarn som trott hon lidit blev en kvinna som visste bättre. Som visste och numer vet att en aldrig någonsin skall säga ”Nu kan det inte bli värre.” För det kan det alltid.

Två år och elva månader har rullat undan som havsvågor ibland ilskna av storm och ibland kav lugna som rovdjuret innan attack. Allt sedan hela jag revs i bitar. Allt sedan jag rev nästan allt omkring mig i bitar. Min syster, min lilla, lillasyster som jag bar så nära mitt inre. Som avvisades och förlorades i en härsken värld som vägrar se varje människas plats. Varje människas unika förutsättningar. Hon som alltid kommer bo här inuti mig. Ett minne i ett vitrinskåp, ett samvete på min axel, en påminnelse om vem jag var och vem jag blev. Ditt namn står risat i min själ. Johanna. Alltid närvarande som en memoar av allt jag aldrig får glömma.

Så många gånger mitt frusna helvete spruckit under mig. Isen som tagit över hela mig. Isen som var min enda fasta mark. Isen som jag stampat in, där jag dragit med mig andra ner i det kalla mörkret. Där jag nästan dränkte oskyldiga. Där jag trodde att jag skulle dö, där jag ville dö och där jag inte brydde mig längre.

Det finns ingen väg upp, det finns ingen väg tillbaka. Kanske finns det stigar bredvid eller månne tvärgator. Jag har aldrig vetat och kommer aldrig förstå. För jag får aldrig mer se tillbaka. Aldrig mer stampa på isens kristaller. Jag vill lägga mig ner med dess kyla i ryggen som stöd och skåda upp i ett himlavalv. Vila i mitt element. Kölden är min klara vän. Hon som håller mig om ryggen. Hon som viskar den bistra sanningen i mitt öra. Och precis som Arya Stark fick lära sig, sa jag när jag mötte döden. Inte idag. Varje dag ska jag svara samma sak. Inte idag.

Jag har fått sörja. Jag har fått smärtas och jag har fått leva. Jag har fått möjlighet att utsända allt i ett kosmos som insupit det som är jag. Jag har fått spegla mig i det och se att det jag är inte är farligt om jag ser min sanning utan filter. De steg jag har tagit och fortsätter ta är i en helt annan takt, en helt annan riktning och kanske helt utan mål.

Att uttrycka mer är överflödigt. Allt jag är finns i mina ord. Tjugotvå inlägg här men fler kommer finnas framgent. Men på en annan plats. För i mig bor orden som en bit av min själ. Jag kan inte se var de börjar och tar slut. De har förtärt min sorg, min smärta och min ångest och de har lärt mig och läkt mig. Och kommer göra så för alltid.

Jag vill tacka er alla för den tid ni givit, tacka er för era uppåtvända tummar, för era hjärtan och ert beröm och jag vill tacka Eric och Ångestskolan för utrymmet som givits mig.

Men nu är det dags för mig att gå vidare. Ni kan försätta att läsa mina texter och min poesi på www.saraswati.webblogg.se

Fred & Kärlek

MipH

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.