En helt vanlig dag nästan - Fanny Vinsavaara
Hej! Föreläsningarna i Södertälje, Stockholm & Visby har flyttats till hösten. Se din mail för mer info! Ta hand om dig! /Eric

En helt vanlig dag nästan - Fanny Vinsavaara

I samma sekund som jag kliver ur mitt fordon är jag inte längre skyddad. Nu kan bomber falla över mig och radera ut minsta lilla cell av det som är jag. Jag tar sats och rör mig med snabba steg framåt och iväg. Jag får inte springa, får inte dra blickarna till mig. Får inte heller stanna, bara röra mig snabbt framåt. Jag rundade hörnet innan jag hann se mig om. Fan! Fiender överallt, nu är det bråttom. Om jag inte tittar på dom och håller ett par meters avstånd så upptäcker dom mig kanske inte. Bara jag fortsätter framåt.

Jag tar mig fram längst terrängen och når en öppen väg. På andra sidan trängs fienderna i stora grupper. Nu står jag inför 2 hinder. Jag måste ta mig över vägen utan att bli överkörd och sen fort som bara den ta mig in i tunneln och söka skydd. Det är nu jag börjar ångra mitt dumma val av att ge mig ut utan försvar. Jag skulle ha valt en dag då mitt försvar var ledigt. Men nu är det försent. Bara jag kommer över vägen. Samlar mod, ser en lucka och kastar mig över. In i tunneln. Jag klarade mig mig!

Går klistrad längst väggarna inne i tunneln. Är noga med att undvika att fienderna kommer för nära. Är framme vid måltavlan, godishyllan. Jag samlar snabbt åt mig allt jag kommit för att hämta och kikar försiktigt fram runt hörnet. Där borta är det. Den värsta biten. Sluttestet. Den högsta nivån på spelet. Där allt avgörs. Vaktposten. Jag måste lura vakten att jag inte är någon spion, jag måste klumpa ihop mig med fienden. Mitt öde kommer avgöras där. Kommer jag komma ut härifrån levande?

Det måste gå fort. Om det tar för lång tid kommer jag bli genomskådad. Så jag tar bara med mig det mest nödvändiga, dröjer mig kvar för att se till att det är så lite finder som möjligt i närheten och sen smyger jag fram. Gör mig så liten så möjligt. Slänger fram mina få varor för kontroll. Vakten glor på mig, säger något. Jag drar mitt kort genom kontrollen. Andas, inte svimma. Allt krymper och kryper närmare. Hjärtat flyger snart ur bröstet. Paniken är en centimeter bort. Så kommer den vackra texten upp. “Godkänt tag ut ditt kort”. Jag har överlevt! Lyckan är total. På vägen tillbaka till mitt fordon flyger jag fram som på moln. Jag lyckades lura vakten igen. Nu kan fienderna inte nå mig. I alla fall inte för stunden. Väl framme slänger jag mig in och ser mig förskräckt omkring. Tänk om någon såg mig och följer efter mig? Hur kunde jag glömma att kampen tar aldrig slut. Jag måste ju göra om det här många gånger till. Fan också. Det här kriget måste få ett slut snart.  

Välkomna till en helt vanlig dag i livet för en med social fobi som ska gå och handla godis helt själv.

Sluta begränsa dig själv - var med på LIVE-kursen 'VÅGA LEVA'

Häng med varje dag 4-10 maj kl 19.00 för att lära dig mer om hur ACT-metoden kan hjälpa dig med din ångest

Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.