”Du vet inte vad ångest är” - Sissela Bremmers

”Du vet inte vad ångest är” - Sissela Bremmers

Jag kommer aldrig glömma första gången jag åkte upp till psykakuten frivilligt.

Jag hade suttit på min dåvarande arbetsplats och känt mig dåsig, hopplös, yr och ett tryck över bröstet. Jag visste inte om jag skulle svimma eller bara somna. Jag hade haft ett par tuffa månader.

Jag försökte göra allt för att komma därifrån, förutom att säga att jag hade psykiska besvär och behövde åka till akuten. Jag skyllde på migränanfall. Vad tror ni kollegan gjorde? Försökte övertala mig att stanna och bad mig ta värktabletter och fortsätta. Jag hade avskytt honom sen start, han var närgången, jobbig, extremt dålig på att delegera och luktade illa i munnen.

Egentligen så avskydde jag mitt jobb och inte honom som person.

Jag mådde så extremt dåligt av att befinna mig bara i den miljön att jag störde mig på exakt alla som jobbade där. Tyvärr inget ovanligt om man befinner sig i en depression.

När jag väl kunde komma loss, åkte jag mot akuten där min storasyster och mamma möte upp mig. De satt med mig och stötta då jag alltid haft en stor sjukhusskräck.

När jag väl fick träffa läkaren var jag som jag brukar vid nya möten – trevlig och social.

Det jag då inte visste var att dessa kriterier inte var rätt för att få hjälp av psykiatrin. Jag var för fungerande.

Han försökte se vad som var bristande i mitt liv. Men nej, jag hade jobb, socialt umgänge, familj och ok ekonomi. Han lyssnade inte på att jag hade bytt arbetsplats då tre gånger (fyra totalt under det året) hade blivit hastigt uppsagd, samtidigt haft en tuff flytt och stod på två lägenheter och betalade dubblahyror. Hade förlorat min pappa i självmord några år tidigare, varit inskriven på BUP hela tonåren, självdestruktiv i omgångar, tidigare haft en ADHD diagnos osv. Nä, han hängde upp sig på en sak som är viktigt för ett välfungerande liv och psyke:

”Motionerar du?” När jag svarade att jag inte motionerade dagligen, så sa han ”Motionera så kommer du må bättre”. Tada! Jag var botad!

Han la även till när jag nämnde om ångest och panikkänslor att många idag använder ångest fel och vet inte vad det innebär.

Några veckor senare började jag i KBT där jag vid nästan varje tillfälle frågade terapeut ”Är detta jag känner ångest?” Jag behövde få bekräftelse på att det jag hade upplevt dagligen sen jag var liten var ångest.

Medan en läkare som träffade mig i knappt 15 min sa att jag inte visste vad ångest var.

Vem lyssnade jag på mest? Såklart läkare på psykiatrin som sa att jag inte visste. För så gör en ångestfylld och osäker individ!

Något som både vården och samhället måste förstå är att ångest, depression, psykisk ohälsa i allmänt, kan se olika ut för olika individer! Det finns hundra olika varianter på ångest men med liknande symtom.

För att förstå vad ångest är så är det en naturlig reaktion som alla människor bär på som vid hotande fara och smärta är en viktig funktion för vår överlevnad. Vår försvarsreaktion och beredskap i kroppen höjs vid ångest. Skillnaden är att många människor bär på det även inför situationer som inte är direkt hotande men som upplevs som det.

Vissa känner mer fysiska symtom, andra mindre. Vissa vet varför de får ångest, vissa vet inte alls.

Oavsett skall det aldrig förminskas, för det den personen känner och upplever är 110% på allvar!

Bagatellisera inte det. Finns där för personen, stötta, prata och upprepa om och om igen att det ångesten säger om eller till personen är inte sant. Och tala gärna om något konkret med personen som är i sin ångestbubbla, det är mitt bästa tips.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.