Du är inte värd bättre - Malin Olsson

Du är inte värd bättre - Malin Olsson

Dessa ord du nu kommer få läsa har för mig varit hemska att skriva, jag har fått börja rota i de svartaste hörnen och de vrår jag försökt glömma och gömma i alla år. Jag kommer att skriva om min sjuka tid som höll i sig från att jag var 11 år tills jag var runt 19-20 år. Dessa år jag led utav Bulimi, eller Bulimi nervosa som det egentligen heter. Länkar till 1177:s sida längst ner i inlägget om du skulle vilja få lite mer info om detta. Jag har även tänkt att dela upp den här tiden i några delar, för det kommer bli alldeles för tungt för mig att skriva om mina sjuka år.

Så vi börjar från början:

Jag var 11 år första gången jag började kräkas. Jag hade just börjat högstadiet, (lång historia kort om den biten, jag är från en liten by där jag är den enda som är född 1989 och fick därför börjar skolan ett år tidigare, samt så är jag född sent på året så därför var jag inte mer än 11 år när jag började högstadiet) och det var nu jag för första gången kunde ta på känslan av att sticka ut.

Innan högstadietiden så var mitt beteende mer accepterat, jag var liksom lite busig eller hur jag ska uttrycka det. När jag började i klassen på högstadiet var jag inte bara ett år yngre än mina klasskompisar utan jag var även, flamsig, jag hade fel kläder, jag var tjock (när jag ser på bilder från den tiden så kan jag inte förstå att den där lilla flickan ansågs vara tjock), jag var en tönt, jag var barnslig och jag skulle absolut inte tro att jag var någon. Och innan vi fortsätter nu, jag har inget agg emot någon från den här tiden. Vi var bara små skitungar och visste inte bättre. Alla har vi våra strider i tonåren, jag har varit arg och jag har varit besviken. Men jag är inte det längre, vem hade inte det jobbigt i tonåren? Jag har gått vidare för längesen. Det enda jag vill få fram i detta inlägg är att det blir bättre, man måste bara fortsätta, fortsätta kämpa och aldrig ge upp.

I mitt fall så klarade jag inte av att känna att det var ”fel” att sticka ut. Innan den här tiden var det mer hanterbart, jag kunde inte riktigt ta på känslan då. Klart det fanns dåliga stunder innan också, men i tonåren tog det sin pik. När känslan utav att inte passa in blev alldeles för stor så fick jag panik, jag ville inte syns, höras eller ens se. När ångesten blev för mycket så blev jag desperat och ville bara inte känna ångest mer, för i början hetsåt jag inte, i början ville jag bara inte känna ångesten. Så jag gjorde något jag aldrig trodde jag skulle utsätta min kropp för, jag körde ner mina fingrar i halsen och kräktes. Inne på en trång liten skoltoa det var där allt började och tog fart. Lilla lilla Malin varför gjorde du sig själv så illa? Jag minns än idag hur skönt det kändes när ångesten försvann, jag bokstavligen kräktes ur mig den. Det blev en kick och som vilket annat missbruk som helst så var jag fast på en gång. Min egna lilla hemlighet.

 
https://www.1177.se/Varmland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Bulimi/

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.