Dom svek mig - Linn Andersson

Dom svek mig - Linn Andersson

I maj 2016 kom jag i kontakt med BUP och åkte dit för att ha mitt första möte med dom. Det gick ut på att de ställde frågor och jag svarade, de skulle bedöma min situation och se ifall det fanns något att gå vidare med. Jag satt där och blottade verkligen ut hela mig och jag svarade på alla frågor, men jag kände att de inte tog in vad jag sa riktigt. Det var något som kändes riktigt fel. Jag åkte därifrån och vi väntade på ett besked. Ifall de fanns något att gå vidare med eller inte. Vi fick ett samtal, där förklarade dom att jag inte skulle få någon hjälp eftersom jag inte behövde den, men det var vissa saker som jag hade berättat som de var tvungna att berätta för mina föräldrar då jag är minderårig. De sa också att de hade ringt socialen som vi var tvungna att ha ett möte med för att BUP ansåg att mina föräldrar hade hanterat situationen fel.

Vägen till BUP tyckte jag var lång, jag hade min kurator på skolan som jag gick på. Jag hade vid flera tillfällen blivit erbjuden att skolan kunde hjälpa mig att ta kontakt med BUP men varje gång hade jag tackat nej. Tills en dag jag kände att jag behöver mer hjälp än detta, jag mår inte bättre utav att prata med en kurator i längden. Jag mår lika dåligt som innan. Så kuratorn tog kontakt med mina föräldrar och berättade om BUP osv. men mina föräldrar visste en psykolog de tyckte vi kunde testa först. Jag gick till psykologen, hon lyssnade på vad jag hade att berätta och gav lite råd men även hon rekommenderade BUP då hon var psykolog för vuxna. Vi bestämde oss för BUP och ja vi vet ju hur det gick. Socialen tyckte att det BUP hade gjort emot vår familj var väldigt onödigt så det blev aldrig något möte. Jag skulle snart få sommarlov och blev erbjuden en kontakt över sommaren som var en av mina gamla kuratorer, jag tyckte inte vi förstod varandra så bra så jag hörde aldrig av mig till henne.

 Jag började sedan gymnasiet och tyckte att jag mådde bra igen, men skolan tog hårt på mig och även ett förhållande jag hade haft under sommaren låg hela tiden i tankarna och skavde (återkommer om detta senare). I slutet av vårterminen orkade inte jag mer, jag kämpade hårt med att få alla skoluppgifter klara, jag struntade i hur vissa blev vilket inte är likt mig och jag kände att hela jag var på väg att gå sönder. Min situation var inte längre hållbar och jag behövde prata med någon om det. Jag ville ta kontakt med kuratorn men det kändes som om att jag var svag som behövde det, även fast jag pratat med kuratorer och psykologer förut så kändes det svagt av mig.

Skolsyster tog kontakt med mig och ville att jag skulle komma på ett samtal, på samtalet kom vi fram till att jag skulle göra ett test. Testet visade om man var i högsta grad, lägsta grad eller inte alls deprimerad eller har ångest. På ångest-delen låg jag långt över i högsta grad. På deprimerad-delen låg jag precis under lägsta graden. Vi bestämde då att jag skulle få en tid hos kuratorn då det var tydligt att jag har ångest. Skolsyster pratade också o att jag kunde få hjälp på vårdcentralen för min ångest, men jag kände direkt att vad ska jag dit och göra? Jag har redan försökt där, de kommer rekommendera BUP och BUP ville inte hjälpa mig men de har inte heller tid. Väntetiden är flera månader och jag är inget akutfall och när jag väl kommer in, om jag ens kommer in kommer de antagligen inte hjälpa mig. Varför lita på någon som svikit dig? Varför gå tillbaka dit du en gång kände förödmjukad och inte tagen på allvar?

 Under hela min resa har jag pratat med många personer och inte en enda utav dom kunde komma på att det är kanske ångest jag har, det kanske är det som är felet. Vissa hade endast frågat mig ”har du ångest” ibland svarade jag nej och ibland jag vet inte, för jag visste inte att det var ångest jag kände. Det fick jag veta i år för några månader sen.

BUP svek mig, de bedömde min situation fel och sa att mina föräldrar hade hanterat situationen fel när de inte ens visste vad jag hade för mig eller hur jag mådde. Vården svek mig när de inte ville hjälpa mig och det är på deras samveten att jag fortfarande inte mår bättre utan sämre.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.