Det mörka hotet - Frida Åsare

Det mörka hotet - Frida Åsare

Utmattningsdepressionen lurade under ytan, redo att omsvepa mig i sitt mörker, redan ett år innan den egentliga kraschen. Den byggdes upp av pressen från mina studier och arbeten, de höga kraven på mig själv att alltid lyckas och stressen som det eviga flängandet skapade.

Jag var 21 år gammal och saknade ordentliga mat- och sovrutiner, och försökte balansera ett socialt liv med vänner, familj och dejter med mina övriga projekt. Jag led av kraftiga migränanfall flera gånger i månaden och fick vid två tillfällen åka in till akuten med yrseltillstånd. Jag började känna ångest och stor skuld om jag inte jämt presterade på topp eller kände mig trött. Plötsligt fick jag också problem med ojämn hjärtrytm och obekanta minnessvårigheter. Jag förstod inte vad som var på väg att hända, jag var inte mentalt mottaglig för dessa varningssignaler och hade svårt att ta dem på allvar. Jag hade inte tid att sakta ner, tyckte jag. Inte ens när faran var över mig.

Efter kraschen i maj följde kursavslut och en hel del jobbveckor tills jag slutligen blev sjukskriven till fullo i juni. För mig ledde utmattningen också till en depression, men alla som drabbas av utmattningssyndrom drabbas inte av depression. Varför just jag?

Förmodligen för att jag fortsatte att krama ur den sista lilla energin ur mitt psyke trots att jag redan var slutkörd. Jag ville ju vara till lags, aldrig vika ner mig och visa mig stark och duktig. Jag hade dessutom många gamla obearbetade upplevelser med mig i bagaget.

Nere i mörkret av depressionen förlorade jag fullständigt lusten att leva. Ingenting var roligt längre, ingenting av det jag tidigare tyckt om att göra kändes meningsfullt. Jag isolerade mig från omvärlden och ville helst vara ensam, med undantag för min familj. Min mamma, pappa och lillasyster gjorde allt som stod i deras makt för att ge mig tröst. Jag kände ett sådant enormt självhat, hur kunde jag ha lett mig själv in i detta helvete? Ångesten låg som ett stort, argt åskmoln över mig, konstant. Gråten, skulden och känslan av att vara totalt misslyckad och värdelös fanns med mig varenda dag i över ett år. Därtill en förlamande trötthet som ofta hindrade mig från att stiga upp ur sängen på hela dagen, och som fortfarande påverkar mig än idag tre år senare. Jag önskar innerligt att jag kunnat vrida tillbaka klockan, gjort annorlunda och stannat upp i tid.

Det finns fördomar om att vi som drabbas av utmattning skulle vara svaga, och det är gärna det vi intalar oss själva när krisen väl slagit till. Men det stämmer inte. Vi är oftast starka och drivna personer, verkligen inga latmaskar. Vi är bra på att vifta bort, bita ihop och köra på. Det krävs något påtagligt dramatiskt för att vi ska förstå, och då har det gått alldeles för långt.

Jag vet hur omöjligt det kan kännas att sakta ner när varningssignalerna visar sig, och hur svårt det kan vara att inse att man har drabbats av en psykisk sjukdom, som inte alltid syns på utsidan. Somliga blir förblindade av sin egen stress, likt jag själv. Då gäller det att vår omgivning kan agera. Om vi alla ökar vår medvetenhet kring de viktiga varningssignalerna för utmattning, kanske vi ändå kan fånga upp någon i tid. Kanske gäller det din förälder, ditt barn, din kollega eller en studiekamrat.

För dig som lyckas inse dina begränsningar och har förmågan att agera mot stressen på egen hand, är detta mina bästa råd för att förhindra katastrofen:

- Sakta ner tempot direkt. Dra i bromsen, prioritera din återhämtning och sätt ditt välmående främst. Ägna dig mer åt sådant du tycker om och dra ner på arbetsbördan.

- Ta stöd från familj och vänner. Våga prata med dem om dina behov just nu. De kan förhoppningsvis ge dig välbehövlig trygghet och hjälp att minimera måsten.

- Sök professionell hjälp i tid. Via exempelvis en vårdcentral, företagshälsa, studenthälsa eller akutmottagning. Ju tidigare du uppmärksammar symptomen och kan lindra dem, desto kortare blir fallet när det mörka hotet drabbat din hälsa.

-----

Vill du kontakta Frida? Gör det på Mail: [email protected]
Instagram: fridaasare
-----
 
Har Ångestskolan hjälpt dig på något sätt och du vill hjälpa tillbaka? Då kan du Swisha valfri summa till 123 666 14 82 för att stödja arbetet och hålla sidan vid liv. Varje krona hjälper oss att fortsätta vara annonsfria!
 
Ta hand om dig
Eric 

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.