Det gjorde inte ont att skriva, det gav mig... - Simone Lagerqvist

Det gjorde inte ont att skriva, det gav mig förståelse - Simone Lagerqvist

Min samtalskontakt tyckte att jag skulle delta i hennes grupp för unga som blivit utsatta för sexuella övergrepp. Till en början var jag skeptisk, sitta i någon slags gruppterapi har alltid skrämt mig av någon anledning. Men jag valde att ge det en chans, ett tillfälle att känna sig mindre ensam kunde det vara värt. Och jag är otroligt glad att jag valde att ta den chansen för det visade sig att jag skulle få fantastiska vänner som förstod mig och accepterade mig för den jag var.
En av övningarna vi fick var att skriva ett brev till vår förövare, något som självklart skrämde mig. Många gånger har jag skrivit brev till min förövare och även visat de för andra, men aldrig har jag ”gjort de på beställning” och sedan vart tvungen att läsa det högt för någon. Nu i efterhand kan jag förstå övningen och varför i gjorde den. Detta var mitt brev:

”Jag vet varken vart jag ska börja eller vad jag vill säga. Jag har skrivit så många gånger så orden tappar sin mening.
Jag har kommit till en punkt där jag inte längre saknar på samma sätt. En punkt där jag inte tänker på dig varje dag, en punkt där jag inte klandrar mig själv lika mycket.
Jag har även nått en acceptans, eller ja kanske mer en förståelse. I mina ljusa dagar kan jag förstå att det inte var jag som gjorde fel, det var DU! Och jag undrar verkligen va du vart med om, vad som fick dig att göra detta? För det är ju inte bara mig du gjort såhär mot, det vet vi bägge två. Men på något sätt vill jag tro att du själv hr varit utsatt på något sätt, oavsett vad det kan ha handlat om. Inte för att det förlåter och gör övergreppen okej, men jag får en förståelse på något konstigt vis. Men eftersom frågan enbart hänger i luften så kan jag inte förstå, jag har ingen aning om varför detta har hänt. Så det väger mellan att du själv vart utsatt eller att du lider av någon typ av störning. Men jag är så naiv att jag tror på det förstnämnda, men oavsett vad så är du i behov av hjälp!

Jag har önskat så många gånger att detta aldrig hade skett. Önskat att allt bara var en lång och ond mardröm. Önska så mycket att jag hade fått behålla den pappa som jag avgudade och den lilla barndom jag hade kvar. För du vet hur jag hade det hemma hos min mamma och du vet hur dåligt jag mådde. Du såg mig, du såg mina sår på armarna, hur jag började tappa i vikt och du såg mina panikångestattacker. Du såg mig och min panikångestattack två dagar innan du förgrep dig på mig sista gången, ändå gjorde du det du gjorde. Du raserade det sista hoppet jag hade kvar.

Jag har precis suttit och läst igenom de gamla brev jag skrivit till dig, alla de tankar som fart runt och gjort min värld helt suddig. Det är över 10 år sedan jag skrev allt det där, 10 år sedan mitt liv förändrades drastiskt. Mycket har hänt sedan dess, många saker där jag hade behövt dig eller velat haft dig närvarande. Men faktum är att ju fler år som har gått, desto mindre saknar jag dig. Känslorna jag har gentemot dig är så svaga just nu, jag är bara genuint ledsen över att du har förstört så mycket. För du förstörde allt, hela mig!
Det har varit 10 långa och smärtsamma år för mig där jag på egen hand fått hitta tillbaka till livet, där jag fått bygga upp mig själv på nytt, utan manualer och instruktioner, bit för bit. Och vilket straff fick du?! 6 månaders fotboja för att sedan kunna leva ditt liv som vanligt. Vad är ditt straff jämfört med mitt? Det är fan ingenting, du kan leva på som om inget har hänt medan jag får kämpa varje jävla dag med de ärr du lämnat hos mig. Du njöt säkert din jävel, njöt varje sekund när du raserade mitt liv!

Jag vet nu att dina ord alltid har varit tomma löften. Att du älskar mig och alltid kommer göra det, att jag alltid kommer vara din dotter oavsett vad och att du önskade att jag kunde ha min trygghet hos er. Att säga de orden till din trasiga 14-åriga dotter som precis vart utsatt för sexuella övergrepp och polisanmält sin pappa var det VÄRSTA du kunde göra. Hade du bara försvunnit så hade du besparat mig många sömnlösa nätter med saknad, otroligt många tårar och ärr på min kropp.

I början av detta brev så visste jag inte vad jag ville skriva eller vad jag ens kände, men nu vet jag! Nu ska du få höra lilla pappa. DU är inte värd en tanke till, inte en enda tår och du är inte värd tvivlet jag har mot mig själv. All gammal längtan och saknad är som bortblåst och utbytt till ren och skär aggression. Jag skulle vilja säga hat till och med. 10 år har gått, nu får det vara nog! Här sätter jag ner foten, här väljer jag hur jag vill ha det. DU ska inte längre få styra MITT liv!
När folk frågar om min pappa orkar jag inte dra hela historien utan det är lättast att säga att du inte finns i mitt liv, men faktum är att du är som död för mig. Det är hemskt att säga, det vet jag, men det gör livet lättare för mig.

Minnen kommer alltid att finnas kvar, både de goda och de mer smärtsamma. Minnen om en god barndom, trygghet, hästarna och kärleken. Men också minnena om de sömnlösa nätterna, tårarna, panikångesten, rakblad och övergreppen DU utsatte mig för, det som verkligen hände även om du väljer att förneka det. Det oförlåtliga, vidriga, hemska och fruktansvärda övergreppen DU utsatte DIN DOTTER för. Du vet då du tog på mig, din dotter, på ställen man absolut inte får. Du tog på intima ställe, på mina bröst som precis börjat växa. DU GICK ÖVER GRÄNSEN, klädde av mig naken, tog på mig. Med dina äckliga jävla händer.

Jag har skadat mig själv så mycket på grund av dig. Jag har fått ett livslångt handikapp som jag kommer få kämpa med varje sekund av mitt liv. Jag kommer få kämpa tills den dagen jag dör! Men du ska veta en sak lilla pappa. Du ska veta att oavsett vem som frågar, oavsett situation och omgivning, så kommer jag ALLTID ATT BERÄTTA SANNINGEN! Jag är så förbannat jävla trött på att förmildra den och vara tyst. Så jävla trött på att känna skam. Så jag äger denna historia, den är bara min!

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.