Det blir aldrig perfekt - Fanny Vinsavaara

Det blir aldrig perfekt - Fanny Vinsavaara

Räkna trappsteg, inte vidröra smutsiga handtag, saker får inte ligga snett, upprepa ord flera gånger och glöm inte räkna, och sen räkna igen och igen. Man måste bara komma ihåg att andas, ingen panik nu. Dörren kommer inte gå i baklås. Fan, måste gå och testa min nyckel igen, bara ifall att den inte skulle funka. Att den funkade för 2 minuter sen, för 3 minuter sen och för 5 minuter sen kan man inte lita på. Räkna stegen fram till dörren, stanna inte på jämna tal. Andas, ta det lugnt. Nyckeln funkade, måste prova igen, glöm inte räkna, 1,2,3,4,5. Måste vänta tills klockan står på udda siffror innan jag kan dricka igen. Någon kommer in, går bakom min rygg. Ingen panik nu bara räkna och kolla på klockan. Andas.

Det är ganska kul att reta mig. Jag blir stressad och nervös när saker ligger i oordning och då lugnar det mig att städa. Problemet är inte att det är stökigt. Problemet är att när jag väl har börjat städa kan jag inte sluta. Jag kan sluta för stunden men så fort någon kommer och lägger minsta pappersbit fel så slår min kontrollhjärna larm. Måste fixa till. Måste ligga rätt. Men det är inte det här som är mitt stora problem. Det här är mest saker jag retar mig på. Vad som ger mig ångest är när mina grejer inte ligger exakt som jag lagt dom, att någon tar i mina grejer och smittar dom med sjukdomar som jag sen får om jag tar i dom och så alla dessa siffor och katastroftankar. “tänk om någon dör om jag tänker så” eller “om jag inte räknar till 13 nu så kommer jag ramla när alla kollar på mig” osv.

Jag vet att när ni tänker på någon med tvångstankar så ser ni framför er en person som har fastnat vid sin dörr och står och rycker i handtaget eller någon som tvättar händerna 10 000 gånger per timme. Faktum är att det som syns mest på personer med tvångssyndrom är oftast det som är det minsta problemet. Som hos mig. Man ser hur störd jag blir när godiset ligger i olika färger, när tavlor hänger snett osv. Men ni ser inte mina tvångstankar, det ni kan se är mina tvångshandlingar och jag är expert på att dölja dom. Att jag hakar upp mig på saker, måste äta maten i en speciell ordning, att jag får enorm ångest när någon petar på mina saker, det syns inte. Att jag räknar mina steg, gör om samma sak om och om igen kanske inte är något man lägger märket till. Och jag förstår att det är roligt att testa mina gränser, hur mycket “fel” jag klarar av att stå ut med utan att fixa till det. För dig är det ingen stor grej, för mig är det ett inre kaos som inte släpper förrän jag tagit bort felet. Och jag har så lätt att fastna i mönster. Ena gången kanske jag bara behöver fixa till det 1 gång, nästa gång blir det 2 och sen är det kört. Det blir aldrig perfekt och det känns aldrig riktigt bra.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.