Det är den som går vilse som finner de nya vägarna - Suzana Kraeva

Det är den som går vilse som finner de nya vägarna - Suzana Kraeva

Jag drevs hela tiden av att bevisa mitt värde genom att vara duktig inför mig själv och andra annars kritiserade jag mig själv med att jag var lat, dålig eller svag. Min självkänsla var fullständigt beroende av vad jag åstadkom på alla plan i livet. Detta gjorde att jag sprang igenom de flesta åren i mitt liv, alltid steget före. Under denna marathon gjorde jag bara, utan att känna efter. Det jag sprang efter var framgång, jag fick en kick av all bekräftelse efter mina prestationer. Jag lyckades med precis allt jag önskade, hade toppbetyg när jag gick i skolan, fick alla jobben jag sökte och mycket mer. Detta stärkte och matade min prestationsbaserade självkänsla. Jag tog mig själv på största allvar.  Jag ville hela tiden känna bra, allt annat var obekvämt. Jag drev på och fokuserade hela tiden på mina mål, för jag trodde att när jag nått dit skulle jag bli lycklig men faktum var att varje gång jag nått till ett mål hann jag inte känna efter och njuta för då skulle jag vidare till nästa. Så det jag strävat så mycket efter varade inte alls länge. Resan till målen har jag inte så mycket minnen av för det hann jag inte vara med om. Detta blev som ett beroende som tog död på mitt levande. Jag bar på en prestationsdrottning som jag hade gett makten under så många år, som ni förstår till slut brände ut mig. Vad ville jag egentligen? Jo, jag ville vara den perfekta kvinnan i normen.

Precis innan jag blev utbränd hade vi flera projekt samtidigt. Vi hade sålt lägenhet och köpt hus med allt vad det innebar. Jag hade utöver det fått ett nytt jobb och började arbeta heltid efter föräldraledighet. Hemma hade vi två barn. Bara att vara småbarnsförälder gjorde mig sårbar och så var det stora projekt samtidigt som jag drev på. Mina nära och kära försökte stoppa mig flera gånger men de hade ingen chans mot mig. Jag var inte kapabel till att lyssna då. Jag var uppe i det blå, jag fick allt jag önskade. Jag tappade fotfästet och resultatet blev dramatiskt. När man kraschar som förälder, blir inget värt någonting längre. I samhällets all hets hade jag till slut tappat bort mig själv. Många som får veta att jag är utmattad brukar beklaga sig och jag med ibland för någonting i mig dog när jag blev sjuk. Idag vet jag att detta inte behöver vara något dåligt, för när något dör föds något annat. Jag gick vilse men har börjat finna de nya vägarna. Detta har fått mig att börja gå på vägar jag aldrig trodde jag skulle gå på. Det har fått mig att känna så mycket, inte bara de bra känslorna vi människor gärna vill känna och strävar efter utan också de känslor som är jobbiga. Jag har inte bara känt detta inom mig utan också kunnat visa det utåt och det har varit så skönt! För det är precis det som gjort mig mer levande igen.

Idag är prestationsdrottningen inte lika stark, hon har inte lika stort inflytande som innan. Det har varit ett stort krig inom mig under en lång tid men ur detta har en prinsessa blomstrat inom mig, för självmedkänsla. I början var hennes röst svagare men har sakta men säkert blivit allt mer framträdande och självsäker. Men hon har fått kämpa. Hon får mig att läka, tycka om mig själv igen, förstå att jag duger som jag är, ser till att jag tar hand om mig och gör positiva förändringar och mycket mer. Idag säger hon till mig att resan till mina mål betyder mycket mer än själva målet och det är det som kommer göra dig framgångsrik. Jag frågar henne emellanåt: vart var du i alla dessa år?

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.