Del 9 - Självmordet - Ida Wi

Del 9 - Självmordet - Ida Wi

Jag satt ofta i pysselrummet och målade fåglar med vattenfärg. Jag älskade att måla fåglar eftersom de symboliserade friheten som jag inte hade där. Jag använde mig av alla möjliga färger och ibland skrev jag till lite olika citat. På en målning står det “det är för sent att stänga buren när fågeln har flugit”. En dag när jag satt och målade som vanligt började det tjuta på avdelningen. Jag hörde många tunga steg som sprang i korridorerna. Jag hade dörren till pysselrummet på glänt och jag såg personal från både avdelning 31 och 32 samlas vid personalrummet. De skrek och sprang fram och tillbaka. Någon ropade efter läkare och några andra försökte få vi andra patienter att inte titta åt deras håll.

Elsa och Rosita var som vanligt ute och rökte när detta hände. De satt på bänken framför sjukhusets entré och sög på varsin mentolcigarett. Solkatter reflekterades i fönsterrutorna så att både Elsa och Rosita blev bländade. De tittade upp mot den grå, tråkiga och höga byggnaden och såg en bild som de aldrig kommer kunna radera ur deras hjärncenter. Det var en man som hängde utanför personalfönstret på avdelning 31. Det finns enbart persiennsnören i personalrummen och den här obekanta mannen hängde från ett av snörena och kroppen vette ut mot sjukhusets entré. Rosita och Elsa kunde inte titta bort, Det var så overkligt. De såg hur mannen blev uppdragen av en skötare och fönstret stängdes. De blev stumma. De ville inte gå in.

Jag förstod inte vad som hade hänt för ens Rosita kom in till pysselrummet och berättade vad hon hade sett. Märkligt nog blev jag inte berörd. Nu när jag skriver detta börjar jag nästan gråta men där och då så kändes det som en verklighet som fanns alldeles nära inpå. Självmord händer. Men det hände inte den gången. Mannen hade tydligen smygit sig in i personalrummet när ingen såg. Han kom inte från vår avdelning utan avdelningen mitt emot. Han hade knutit persiennsnöret runt halsen och kastat sig ut i hopp om att sakta låta sitt liv vara bortspolat. Personalen hade hunnit dra upp honom innan det var för sent. Han blev omhändertagen och jag såg honom aldrig igen.

Kanske är symboliken med mina fria fåglar självmordet jag aldrig begick.

 

Läs nästa del här: https://www.angestskolan.se/blog/del-10-sjalvskadebeteendet-ida-wi

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.