Del 3 - BUP - Ida Wi

Del 3 - BUP - Ida Wi

Jag och Gabriel kom hem till Sverige, oskadda men omtumlande efter vad som hade skett på flygplatsen. Jag ville gärna glömma det som hade hänt eftersom jag inte kunde förstå eller förklara det. Dagarna gick, jag gick sista året på gymnasiet och Gabriel jobbade med IT. Bara en vecka efter att vi hade kommit hem fick jag min andra panikattack, minst lika jobbig som den första. Jag förstod ingenting, igen. Min skola var som en fristad för mig, där kunde jag visa framfötterna, vara en duktig student, få beröm och umgås med några få vänner. Jag tog mod till mig en dag och gick till min psykologilärare Emilia. Jag berättade med darrig röst för henne vad som hade hänt och hon lyssnade. Det var så skönt att kunna berätta för någon om vad jag gick igenom, för jag hade inte vågat berätta det för någon förutom Gabriel. Emilia sa att hon inte var någon psykolog men hjälpte mig att hitta litteratur som kunde förklara mer. Jag läste på. Oj, vad jag läste på.

Men bara för att man läser på betyder inte det att man blir fri från paniken.

Några dagar senare berättade jag för pappa vad som hade hänt på flygplatsen i Paris och förklarade vad en panikattack var. Han var ju precis som jag - chockad - men lösningsfokuserad som han är så undrade han hur vi skulle lösa problemet. Jag hade inga svar. Jag behövde berätta för pappa vad som hade hänt för jag behövde hjälp. Jag fick panikattacker på rullande band efter det, jag kräktes alldeles för ofta och min ansiktsmimik försvann. Min hjärna berättade för mig att jag var värdelös, att jag inte var älskvärd och att det kommer förbli så. Min hjärna blev min största fiende.

Nu i efterhand är det lätt att se att jag led av en mild depression samt maskerad depression också kallad leende depression. Som jag har berättat så var gymnasiet en fristad för mig, jag gick igenom skolan med ett leende och fick bra betyg men när jag kom hem varje eftermiddag så brakade jag ihop. Jag kunde inte ta mig för att göra någonting, jag älskar att spela gitarr men det intresset var som bortblåst. Jag blev ett spöke.

Pappa tog hand om mig så mycket han kunde, han visste inte hur han skulle bete sig när jag fick en panikattack men han gjorde det bästa av situationen. En dag med tre panikattacker på förmiddagen så ringde han BUP - barn och ungdomspsykiatrin. Året var 2011 när jag träffade den första psykologen i mitt liv.

På BUP användes terapiformen KBT, kognitiv beteende terapi. Det är en form av psykoterapi som grundar sig på forskning och teoribildning inom inlärningspsykologi, kognitionspsykologi och socialpsykologi. Begreppet kognitiv beteendeterapi anger att tonvikten ligger på samspelet mellan individen och omgivningen, här och nu. Vad det betyder i praktiken är att patienten utsätts för situationer eller objekt som denna känner oro för. T.ex. så fick jag panikattacker när jag gick på restaurang. Dessa panikattacker var situationsbetingade och genom att utsätta mig för restaurangbesök i kontrollerade former så skulle jag tillslut inte få panikattacker i den situationen. Om du har, låt oss säga, en spindelfobi så ska du enligt KBT närma dig en spindel tills kropp och psyke förstår att det inte finns något att vara rädd för. Tillslut kanske du t.om. kan hålla en spindel i din hand.

Jag tror verkligen att tanten på BUP gjorde det bästa hon kunde för mitt problem men… jag blev inte frisk. Jag träffade henne en timme i veckan och grät under hela sessionen. Det kändes väldigt ofta som en utbildning och inte terapi. 2012 kom och jag fyllde 18 år. När man blir myndig förflyttas man från BUP till öppenvården och där fick jag (äntligen) kontakt med en psykoterapeut som gav mig medicin och på bara någon månad så blev jag frisk. En mild depression är lättare att ta sig ur än en egentlig depression och det visade sig ganska tydligt här. Under den här perioden valde jag att göra slut med Gabriel. Jag kände att panikattackerna var en väckarklocka för mig och vad jag gjorde med mitt liv. Jag hade varit tillsammans med Gabriel i fyra år och jag kanske behövde bryta. Så jag gjorde slut.

Läs nästa del här: https://www.angestskolan.se/blog/del-4-frisk-for-ett-tag-ida-wi

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.