De farliga tankarna - Pernilla Olsen

De farliga tankarna - Pernilla Olsen

Vissa dagar är så bra att jag inte ens tänker på att jag har ångest och social fobi. Sen kommer de andra dagarna som ett blixtnedslag från en klar himmel. De där jobbiga tankarna som slår ut en, som gör att man vill gå och lägga sig och gråta tills solen kommer åter. De tankarna som är rent ut sagt farliga.

När man känner sig bortglömd. I ett sällskap med mer än två personer kan jag försvinna bort, de pratar kanske om något jag inte känner till och glömmer sakta och säkert bort att jag finns där bredvid. Jag väntar hela tiden på min chans att komma in i samtalet, men ju mer tid det går desto svårare blir det. Då kommer tankarna och överröstar allt annat, att ingen vill prata med mig, att jag inte hör dit, att jag är helt värdelös. Så när jag väl får en fråga eller blir tilltalad är jag inte beredd, det blir oftast att jag svarar lite tafatt eller säger fel. När jag säger fel och någon skrattar blir jag alldeles röd i huvudet och vill bara försvinna. Ibland blir det att jag åker hem timmar tidigare än vad jag hade tänkt från början, bara för att jag mår så dåligt och vill inte att alla andra ska se att jag är ledsen, och inte förstå varför. Jag går hem med de farliga tankarna ekande i huvudet:

"Ingen skulle märka eller bry sig om du försvann."

Samma är det när man ser på sociala medier eller får höra i andra hand att ens vänner är iväg och hittar på något, och de har inte frågat en om man ville med. Det gör så fruktansvärt ont att känna sig så ensam och bortglömd. Jag vet innerst inne att vännerna inte gör så med flit, att de struntar i att bjuda en för att såra mina känslor. Men de farliga tankarna lyssnar inte på logik. Vännerna förklarar efteråt hur de inte tänkte på att bjuda en, att det blev spontant bara eller att de inte trodde jag skulle gilla det de gjorde. Då kommer ännu fler farliga  tankar, är jag så lätt att glömma bort? Är jag så tråkig att jag inte är ett självklart val att umgås med?

Nu sitter jag här och har en dålig dag. Inga vänner hör av sig, jag ser hur de är iväg och gör saker, det är ingen som pratar med mig. Jag borde egentligen bara höra av mig själv, men tankarna säger att det inte är lönt. Jag blev inte frågad av en anledning. Jag känner mig så löjlig, vilket gör allting värre. Jag är ensam och bortglömd, och det är inte någon som märker det.

-----
Vill du kontakta Pernilla? Gör det på Blogg: https://mittlivmedsocialfobi.wordpress.com
-----
 
Har Ångestskolan hjälpt dig på något sätt och du vill hjälpa tillbaka? Då kan du Swisha valfri summa till 123 666 14 82 för att stödja arbetet och hålla sidan vid liv. Varje krona hjälper oss att fortsätta vara annonsfria!
 
Ta hand om dig
Eric 

 

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.