Bara barnet - Fanny Vinsavaara
Hej! Nu kan du boka dina biljetter till mina föreläsningar i maj. Klicka här för mer info! /Eric

Bara barnet - Fanny Vinsavaara

Jag minns att under mina 10 år  i grundskolan gick jag till skolan varje dag rädd. Livrädd. Allting skrämde mig. Lärarna, eleverna, lokalerna etc. Eftersom jag var den tysta och lugna flickan blev jag alltid placerad bredvid de “busiga” pojkarna, i tron att det skulle lugna dom. Hur jag kände eller påverkades av det var det ingen som frågade mig. Det var faktiskt ingen som någonsin frågade mig hur jag mådde alls.

Jag sa aldrig ett ljud, alldeles för rädd att bli bedömd, straffad eller skrattad åt. Att se folk i ögonen fanns inte i min värld. Under alla dessa år fanns det bara en sak jag önskade mig och det var att få kunna bli osynlig. Att kunna vandra runt utan att någon såg mig, övertygad om att det skulle ta bort allt det där onda jag kände inuti mig hela tiden. Smärtan som högg i mig och förgiftade mig, förminskade mig. En känsla jag inte kunde förklara eller förstå.

Det pratades mycket om mobbning, utsatta barn och allas lika värde i skolan. Vi alla visste att det fanns skuggbarn som hade det svårt med missbruk i hemmet, slagna i omklädningsrummet efter idrotten osv. Vad det aldrig pratas om var ångest eller psykisk ohälsa. Det ämnet var mer skamligt att prata om än sex och samlevnad. Att barn som inte kom från problematiska hem skulle må dåligt fanns inte. De som kom från problematiska hem fick knappt det heller. Så jag kunde inte förstå vad det var för fel på mig. Varför kunde inte jag bara vara som alla andra?

Att inte berätta för barn att psykisk ohälsa drabbar alla, även barn är farligt. Att inte förklara för dom vad ångest är och hur den känns kommer inte göra dom friska från psykisk ohälsa. Precis som med mig kommer det fortsätta skuldbelägga dom och ångesten kommer växa sig starkare. Och det här är ingen nyhet. Jag har hört så många gånger från vuxna människor att de säger att de inte skulle vilja vara unga idag, i den här tiden då alla ungdomar mår dåligt och det pratas om psykisk ohälsa överallt. Som att det skulle vara det nya modet.

Psykisk ohälsa har alltid funnits, i samma form och i full styrka. Men vi har blundat för det. Förnekat det. Idag träder allt fler personer fram, grupper och föreningar skapas, utbildningar finns, föreläsningar hålls. Trots det betraktas barn med ångest som något konstigt, något som inte existerar utan anledning. Det är ett nytt klimat, en ny diskussion men ändå är allting precis som för 15 år sen då jag satt i skolbänken och önskade att någon kunde hålla min hand och säga att jag inte var så ensam som jag trodde.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.