Att våga acceptera - Malin Hansson

Att våga acceptera - Malin Hansson

Panikångest, paniksyndrom, ångest… Kalla det vad fan du vill, finns bara ett ord som är rätt och det är HEMSKT.
Känslan att vara fånge i din egen kropp och hjärna, att känna att vad du än gör och försöker så försvinner den inte. Den där klumpen i magen, det där trycket i bröstet och det värsta av allt, alla tankarna.
Tankarna som kommer utan förvarning, som kan ändra ditt humör på en sekund, och när de väl är där, då försvinner dem inte heller.

Du är tjock, där finns fett, varför äter jag? ska jag äta? ska jag kräka? varför ska jag leva? vad ska jag ändra för att vara bra? måste träna! undra vad alla andra tänker? Jag är ful!

SÅ mycket tankar och så lite svar, för vem ska svara dig, dina egna svar är värdelösa enligt dig själv, och berätta för någon annan vad du tänker vågar du inte. Du försöker hitta svaren själv. Du talar med dina egna tankar, men dina tankar svarar olika, precis som om det finns två där inne, en som vill dig gott och en som vill dig ont. Jag tror den goda är en fin tjej eller kille som sitter nära hjärtat och bara vill se den glada och lyckliga Malin, medan den onda är en ful svartklädd och sitter i hjärnan och styr över alla de onda tankarna som tar över mer och mer. De bråkar dagligen och vem som har rätt, tyvärr så verkar den onda starkare och tar över de flesta dagarna. Men ibland, då vinner den goda och lyser igenom med en liten fin tanke, den kommer inte ofta men den finns där långt inne. Och det är den, de goda tankarna jag vill hitta. Det är inte bara tankarna som far fram och tillbaka som en studsboll, det är även känslorna. Känslorna verkar höra ihop med tankarna och ångesten av något slag. Ena sekunden älskar du någon, medan du i andra sekunden tvekar, orken försvinner och det känns som om du inte orkar någonting alls.

Den här texten, exakt den här skrev jag med många andra texter när jag mådde som sämst, när jag kände att livet var värdelöst och att jag inte var värd någonting. Jag kämpade dagligen för att ta mig igenom dygnets alla timmar utan för många tårar och dumma tankar.

Att idag, några år senare och ett mående som är mycket bättre, så blir man ledsen, ledsen att jag, Malin Hansson har tänkt sådana här tankar. Tankar som att jag inte räckte till och att allt jag gjorde, gjorde jag för att alla andra skulle vara nöjda med mig, gjorde alltså ingenting för mig själv.

Visst har jag fortfarande tankar ibland, men de är aldrig så här pass dumma som de varit förr.
Idag har jag börjat tänka annorlunda, jag har accepterat att jag inte är som alla andra, jag har accepterat min ångest. Att acceptera sin ångest kan vara något av det svåraste du kan göra, men även det viktigaste. När jag väl acceptera min ångest vågade jag känna, jag vågade känna hur jag mådde och jag vågade öppna upp den känslan. Jag började prata med mina nära och jag tog efter ett tag hjälp för att jag erkände för mig själv att jag behövde stöd för att bli bättre.
Jag hade alltid innan detta haft inställningen att jag absolut inte skulle ta hjälp utan jag skulle klara allting själv, men att ta hjälp var min räddning.

Mina tankesätt är annorlunda idag, för idag vill jag och kan jag!

Jag vill äta, Jag tränar när jag vill, Jag är inte ful, Jag vill leva.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.