Att känna ångest - Malin Andersson
Hej! Nu kan du boka dina biljetter till mina föreläsningar i maj. Klicka här för mer info! /Eric

Att känna ångest - Malin Andersson

*malin andersson Ångest Dec 02, 2017

Ångest är en rätt diffus känsla och väldigt subjektiv. Därför kommer allas ångest att te sig eller upplevas olika från person till person. Detta är min upplevelse av ångest:

Min ångest börjar i magen. Små, små ilningar i magen som gör att hjärtat slår extraslag.  Jag får en krypande känsla i kroppen, framför allt i armar, händer, ben och fötter. Det känns som att jag vill dra upp blixtlåset på min hy och kliva ut ur min kropp. Det kan jag inte, därför vill jag fly, fly bort från mig själv. Jag känner mig instängd, får panik, vill börja klösa mig ur. Min smärta i nacken blir extrem, det är ungefär som om mitt huvud skulle kunna ramla av precis när som helst. Kanske hjälper det om jag knäcker till i nacken lite grann. Oftast blir det värre, men de är en ful ovana jag har fått att börja knäcka nacken när jag känner oro eller ångest. Ibland kräks jag av smärtan i nacken och det känns som att jag går runt med en febrig influensa som aldrig vill släppa. Jag kan känna mig äcklig också, äcklig i min egen klibbiga kropp som envist håller kvar mig inuti sig.

Jag har haft ångest i många år. Jag vet att jag har haft ångest när jag var mindre, men min hjärna vill inte riktigt komma ihåg. Försöker inte tvinga den heller, för det känns rätt meningslöst att bli påmind om hur mycket ångest jag egentligen har haft. Jag började märka av min ångest när min mormor flyttade till en annan ort. Jag grät och var övertygad att jag inte skulle hinna träffa henne igen innan hon dog. Varenda gång mina besök hos henne började lida mot sitt slut så kände jag en stor oros- och olustkänsla av att lämna henne. Jag kände lika dant när jag var tillsammans med min pojkvän i gymnasiet, varje gång han åkte hem från mig eller jag från honom så hade jag ångest. Det kändes som vi aldrig mer skulle hinna ses innan det hände någonting dåligt. Jag kunde ringa honom ibland och be honom komma och sova hos mig, även om klockan var 23.00 på kvällen.

Jag minns när jag hade gjort någonting riktigt, riktigt dåligt under helgen och var tvungen att gå till skolan på måndagen. Jag svettades, kräktes och hade kramp i magen hela natten och jag grät, som ett litet barn. Jag började utveckla en ångest inför praktiker, och även inför jobb längre fram. När jag bodde i södra Sverige så kunde jag börja gråta på mornarna när klockan ringde eftersom jag hade sådan jobbångest.

Jag fick min första panikångestattack när jag var 14, det förstod jag naturligtvis inte då men såhär i efterhand vet jag det. När jag var 22 fick jag en så ordentlig panikångestattack att jag led av sviter flera veckor efteråt. Jag kände det redan på morgonen, ett tryck över bröstet och svårigheter att andas. Gick på jobbet och försökte låtsas som att allt var som de skulle. Varje gång jag böjde mig ner så svartnade det för ögonen och jag blev yr. Efter lunch började jag känna en strålande känsla i bröstet och ut i vänsterarm. Jag fick åka till företagshälsan och ”andas i en fyrkant”, sedan blev jag skickad tillbaka till jobbet. Jag hade ont i armen i över 8 veckor efter detta, kunde inte stödja eller lyfta någonting. När jag blev skrämd eller rädd så fick jag en otrolig smärta i bröstet som följd.

Jag började utveckla en social ångest under sommaren 2012. Jag jobbade inom bemanningspoolen för personlig assistent och min telefon ringde konstant. Så fort jag såg ”hemligt nummer” på telefonen återkom den oroliga känslan i min kropp. Jag klarade av att jobb inom serviceyrket eftersom jag fortfarande kunde gömma mig bakom min fasad och yrkesroll. Jag bemötte människor i min omgivning med ett samlat lugn fastän varje möte med en ny människa gav mig enorm ångest.

Ångesten fick sådant fäste i mig så att jag tillslut använde ångesten som en drivkraft. Ångesten drev mig framåt, för att ta mig till något bättre. Det är här prestationsångesten kommer in, att bli driven av att lyckas med någonting man drömmer om och tron om att en känsla av nöjdhet kommer infinna sig när man når målet. Så var det naturligtvis inte för mig, det blir bara värre och värre ju mer som jag presterades. Ångesten finns fortfarande där, men det känns lättare att hantera nu eftersom jag rivit fasaden utåt (och mediciner).

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.