Se föreläsning

Ångesthelvetet - Fanny Fredriksson

*fanny fredriksson vården Ångest

Det finns några få gånger ångesten tagit över hela min kropp. Både psykiskt och fysiskt. Senast förra veckan låg jag inlagd för att ångesten tog över hela min kropp. Jag låg hemma och skakade, kroppsdelar domnade bort och jag kände att jag var som jagad. Det visade sig att min ångest då berodde på en svår opiatabstinens.

När jag dövade mina problem med alkohol kom ångestattacker oftare. En gång omfamnade ångesten min kropp så jag blev paralyserad och min vän ringde ambulans som tog mig till st:Görans beroendeakut och sedan psykiatriska slutenvården.

Hur ångest känns är extremt svårt att sätta fingret på, alla känner ju ibland nån form av ångest. Det gör jag dagligen, flera gånger om dagen. Det är som den ligger över min kropp konstant med ett tunt duntäcke men ibland kommer de stora ångestattackerna och då blir det där tunna duntäcket som ett stenblock. Jag kan inte röra mig, andas och jag får panik.

När ångesten kommer med all sin kraft litar jag inte på mig själv, och med tanke på min borderlinediagnos där impulsivitet är en stor del så läggs jag in i suicidalförebyggande syfte eller för att lugna ner sig. Trycka ctrl alt delete och starta om på nytt.

Min sista fylla jag hade innan jag insåg att jag var tvungen att bli nykter var bland den värsta dagen i mitt liv rent ångestmässigt. Vad som hände den kvällen tänker jag dock inte gå in på i respekt för de inblandade. Då spenderade jag 3 nätter på slutenvården och skickades direkt till beroendemottagningen och påbörjade en antabus behandling. Sen jag blev nykter kommer inte det stora stenblocken med ångest lika ofta, duntäcket ligger där hela tiden dock och när stenblocken väl kommer är det värre än någonsin. Nu dövar jag inte ångesten med alkohol eller piller utan nu behöver jag lära mig hantera det, och när jag inte kan hantera det tar jag hjälp av slutenvården. Det är inget fel att be om hjälp. Glöm aldrig det.