Ångest och ensamhet - Karolina Tågerud
Hej! Nu kan du boka dina biljetter till mina föreläsningar i maj. Klicka här för mer info! /Eric

Ångest och ensamhet - Karolina Tågerud

Det är smärtsamt att se på när andra umgås och lever sina liv för fullt.

Då känner jag mig fången i min trötta tunga kropp och vill bara bli fri från min ångest.

Jag ligger i sängen med fullständig panik och gråter utan stopp.

Släpp ut mig.

Jag vill inte va i den här kroppen.

Jag vill inte ha en hjärna som är trött och utan vilja.

Detta är inte jag.

Så här vill jag inte leva.

Tänk om man kunde få sövas ner ett par dagar tills den värst ångesten lagt sig.

Tänk om det fanns ett sätt att bota. Men det finns bara acceptera, lindra och stå ut.

Varje gång jag har en bra tid tänker jag på dom svåra stunderna och önskar så innerligt att dom kunde bli färre i framtiden.

När jag inte riktigt orkar leva för mig själv hjälper det mycket att fokusera på mina hundar. Jag koncentrerar mig helt och hållet på att göra deras dag perfekt. Men ibland orkar jag inte ens det. En sån dag är det svårt att hindra tankar av hopplöshet. Svårt att motivera min existens.

Jag har bestämt mig för att leva, även om jag visste att det skulle bli en kamp att komma tillbaka från utmattningen.

Jag undrar om det någonsin blir enklare.

Min psykiska ohälsa gör mig mycket ensam. Det är ångest att vara social och det är ångest att vara ensam.

Jag skulle vilja vara en av dom som får energi av att vara social. För mig är det oerhört krävande och jag måste vila både före och efter ett socialt event. Oftast finns inte tiden till det mellan jobb och måsten. Så jag väljer att stanna hemma.  Att vara ensam.

Jag väljer att inte engagera mig i djupare förhållande eller vänskap. För alla relationer kräver något av mig som jag inte kan ge, nämligen ork.

Jag är ofta så orkeslös att jag nätt och jämt orkar ta han om mig själv och hur skulle jag då orka vara intressant för någon annan.

Det har inte alltid varit så. Jag brukade vara ganska social. När jag blev sjuk isolerade jag mig och då försvann många från min umgängeskrets. Kvar blev mina riktiga vänner, få men trogna. Tyvärr träffar jag dom sällan eftersom vi alla lider av samma trötthet och ångest men dom finns alltid i mina tankar och jag i deras.

Så det slutar oftast med att jag är ensam. Ensam med ångesten som enda sällskapet.

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.