Ångestbloggen

Ångestbloggen

Schematerapi, vad är det? - Ida Wi

ÄNTLIGEN! Jag har fått en plats för schematerapi i Stockholm.

Mina panikattacker har kommit tillbaka trots att jag äter samma medicin som jag gjort i 5 år nu och varit frisk ett bra tag. Attackerna började komma i somras och jag är väl medveten vid det här laget hur mina depressioner börjar: med panikattacker. Så, jag försökte vara vuxen och fånga detta i tid innan jag blir sjuk igen. När jag träffade min psykiatriker så höjde han dosen för en av mina mediciner, venlafaxin, och vi gick igenom alternativ för terapi. Jag har gått på KBT, dynamisk korttidsterapi, internet-KBT, gruppterapi, PDT och en del mindfulness men jag har inte riktigt tyckt att något har gett mig det resultat jag vill nå. Min psykiatriker skickade mig till en psykolog några veckor därpå som skulle göra en bedömning för vilken vård jag skulle...

Läs vidare...

Mitt hjärta är en fågel - Emelie Billman

Att öppna sig för någon, direkt eller via text, har stundtals visat sig ha lugnande effekt på min ångest. Förmodligen för att jag lättat på trycket genom att formulera erfarenheten i ord, men också för att andra känner igen sig och jag blir lite mindre ensam. Tack vare att jag fått prata av mig här på Ångestskolan så tvekar jag inte längre inför att vara öppen om det som tär på mig, vilket har haft stor betydelse. Men det finns ändå ett inlägg som jag dragit mig för att skriva och det handlar om den just nu enda diagnos som jag verkligen, verkligen skäms över. Min förhoppning är därför att några rader om den kanske (kanske, kanske, kanske) krymper den där obehagliga känslan åtminstone lite grann. Så here we go.

Jag vet inte riktigt hur folk som inte känner mig väl...

Läs vidare...

Bara barnet - Fanny Vinsavaara

Jag minns att under mina 10 år  i grundskolan gick jag till skolan varje dag rädd. Livrädd. Allting skrämde mig. Lärarna, eleverna, lokalerna etc. Eftersom jag var den tysta och lugna flickan blev jag alltid placerad bredvid de “busiga” pojkarna, i tron att det skulle lugna dom. Hur jag kände eller påverkades av det var det ingen som frågade mig. Det var faktiskt ingen som någonsin frågade mig hur jag mådde alls.

Jag sa aldrig ett ljud, alldeles för rädd att bli bedömd, straffad eller skrattad åt. Att se folk i ögonen fanns inte i min värld. Under alla dessa år fanns det bara en sak jag önskade mig och det var att få kunna bli osynlig. Att kunna vandra runt utan att någon såg mig, övertygad om att det skulle ta bort allt det där onda jag kände inuti mig hela tiden. Smärtan som högg i mig och förgiftade mig,...

Läs vidare...

Jag är okej - Fanny Vinsavaara

Den här texten beskriver hur en vanlig morgon kunde se ut för mig och för andra som lever eller har levt med tvångssyndrom. En morgon på ungefär 15 minuter, förkortad.  

1.2.3.4.5.6. hur många timmar har jag sovit? Jag gick och la mig vid 10. 1,2,3,4,5,6, hur många timmar har jag sovit, jag vaknade då… Jag måste sova minst 6 timmar. 6 timmar är bra. 1,2,3,4,5,6, nej, 1,2,3,4,5,6. Hur många timmar har jag sovit. Jag känner mig inte okej. Jag är okej, jag måste vara okej. Sluta nu och gå upp. Räknar dina fotsteg, gå inte på mattkanten, 1,2,3,4,5,6 stanna. Jag är okej. Mitt hjärta rusar, jag har inte varit uppe i natt. Jag har inte varit ute och jagat någon med kniv. 1,2,3,4,5,6 hur många timmar har jag sovit? Nej jag är okej. Följ rutinerna, missa ingen, koncentrera dig nu. Fortsätter räkna 1,2,3,4,5,6. Jag ska äta...

Läs vidare...

Att kväva känslor - My Nilsson

Det var ett tag sedan sist. Trevligt att kännas vid dig igen. Jag trodde inte du kunde växa dig så stark igen. Du är inte min längre du är din egen. Du är inte jag.
Om det är okej för dig så vill jag att du lämnar mig nu och hittar aldrig mer tillbaks

Det var när jag fick höra att min psykolog skulle sluta som den växte sig större.

Den förvärrade min vardag och min träning.

Jag har varit fri ett långt tag och varit tacksam över att få vara glad.

När jag varit glad har jag kvävt mina andra känslor.

När beskedet kom brast jag, min känslor svämmade över och jag fick besök igen.

Besök av den mörka, tomma och den hjärtskärande ångesten.

Jag var livrädd ett tag men jag fick mitt avsked och jag bearbetar känslorna.

Jag vill kväva dem men då vet jag att den kommer växa sig ännu starkare.

...
Läs vidare...

Där hjälpen finns, finns också viljan - My Nilsson

Under en längre tid har jag tillbringat mina tisdagar med 2h KBT.

Med hjälp av dessa hemläxor, möten och verktyg har jag påbörjat min resa.

Min resa mot att hantera ångest, relationer och acceptera känslor. Genom att arbeta med KBT i grupp får man större insyn på hur andra hanterar saker och ser saker. Man får verktyg av varandra och hjälper varandra.

Om du får ett erbjudande om att starta i en KBT grupp ber jag dig att ge det ett försök. Våga bestämma dig att ge dig hjälpen som du förtjänar.

Jag var inte heller säker, jag var rädd för grupp och jag trodde inte på medveten närvaro.

Jag har fortfarande en lång resa kvar med att hitta verktyg och acceptera en grupp som delar med sig av sin psykisk ohälsa.

Men en sak får du inte glömma, du är värd all hjälp och du är värd att få din röst...

Läs vidare...

Nattlig ångestpåhälsning - Frida Åsare

Jag ligger klarvaken. De ilsket lysande siffrorna på klockradion visar 03.46. Det kryper i kroppen av ångest som ter sig i form av rastlöshet, och ingen sovposition i sängen känns bekväm. Täcket är för varmt och kudden är för platt. Jag hör mina egna hjärtslag dunka likt en enorm baskagge i öronen samtidigt som min andning har fastnat någonstans strax under sköldkörteln. Suckar och sparkar med fötterna i madrassen. MEN SOV DÅ!

Mina sömnstörningar började med mardrömmar i anslutning till utmattningskraschen. Fortsatte med nattliga panikattacker eller närmast oändlig oro och ångest med total oförmåga att somna. I perioder uppenbarar sig denna rest från mitt mörkaste mörker, inkräktande och högst ovälkommen.

Tankarna virvlar och jag försöker lösa regeringskrisen och...

Läs vidare...

Jag har äntligen kontroll över mitt liv - Sophie Bengtsson

2018 har varit mitt lugnaste och tryggaste år sedan jag tog studenten. Jag har äntligen kontroll över mitt liv. Jag har inte oroat mig eller stressat upp mig onödigt mycket. Visst har jag haft ångest till och från men det här året har jag har vunnit över den. Det här året har jag varit starkast - starkare än den ångest som har försökt komma åt mig.

Jag lider inte längre av psykisk ohälsa. Jag mår bra och fungerar som jag ska. Att detta delvis är tack vare mina antidepressiva spelar ingen roll. Så länge jag slipper slåss mot mina demoner varje månad så kan jag äta antidepressiva livet ut om det så krävs.

Mitt liv håller på att förändras. Jag ska bli mamma. Många med PMS/PMDS vittnar om att PMS/PMDS-perioderna blir värre efter att de fött barn. Kanske blir det så även för mig...

Läs vidare...

Om jag fick skriva till mig själv - My Nilsson

DECEMBER.

December månaden många barn längtat efter.
Få öppna första luckan i adventskalendern.
Räkna ner dagarna till den stora dagen.
Julpynt, julbak och pyssel.
Glöm inte den berömda julkalendern.
December är barnens månad.
De ska få drömma, önska och längta.

Att vara ett barn som växer upp med föräldrar som lider av psykisk ohälsa eller missbruk så kan december vara en skit månad.

Om jag nu fick skriva till barnet My Nilsson.

 

Kära barn

Du är nu omedveten om att din ilska beror på att du har det tufft hemma, dina utbrott är på grund av att du känner dig ensammast i hela världen, ditt självskadebetende är ditt sätt att skrika på hjälp.

Trots att du är emot all hjälp du erbjuds eller tvingas till så kommer det att löna sig i slutändan.

Du är omedveten om att din mamma är...

Läs vidare...

Farväl - Malin Holmberg

Fem och ett halvt år har förlupit sedan min verklighet blev omöjlig att ignorera. Min pappas blå läppar i ett rum på Varbergs sjukhus. Blåmärken på mina knän efter att jag fallit till marken. Den strålande sommarsolen i juli som stack i mina chockade ögon. En pisksnärt av svärta i ett innan så vanligt, ungt kvinnoliv. Ett naivt flickebarn som trott hon lidit blev en kvinna som visste bättre. Som visste och numer vet att en aldrig någonsin skall säga ”Nu kan det inte bli värre.” För det kan det alltid.

Två år och elva månader har rullat undan som havsvågor ibland ilskna av storm och ibland kav lugna som rovdjuret innan attack. Allt sedan hela jag revs i bitar. Allt sedan jag rev nästan allt omkring mig i bitar. Min syster, min lilla, lillasyster som jag bar så nära mitt inre. Som avvisades och förlorades i en härsken...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.