Ångestbloggen
Rädslan och ångesten tog över mitt liv - Julia Ekström
När jag blickar tillbaka på min historia så är den nästintill filmisk. Tårarna på skoltoaletterna, paniken i bröstet och smärtan som aldrig går över. De var som ett enda långt heartbreak som aldrig gick över. Varje psykologbesök kändes onödigt och ord blev bara till betydelselösa meningar. De var inget som varken blev bättre eller sämre, tiden stod bara still.
När man redan befann sig i sitt mörka hål så blev små saker väldigt snabbt något mycket större. Jag klamrade mig fast i den tryggheten jag hade eftersom de kändes som att jag skulle falla till marken vilken sekund som helst. Jag visste ju inte vem jag var, jag visste bara vad det var jag kände.
Det var mycket rädsla under dom åren och särskilt för vad andra skulle tycka om mej. Om jag inte fick de gensvaret jag förväntat mej av en person...
Min sociala ångest höll mig fängslad - Madeleine Larsson
Jag önskar att jag hade kunnat tackat ja till varje möjlighet jag har fått. Jag tänker ofta på hur skönt det måste vara för människor som inte kedjas fast i katastroftankar när ett erbjudande dyker upp. Den befrielsen hade jag kunnat offra ett finger för, utan att överdriva.
När jag gick mitt sista år på gymnasiet skulle vi åka på en klassresa till Italien. Vi skulle åka dit, bo hos familjer och gå i skolan tillsammans med elever från en skola i Verona. Tänk att ha den upplevelsen att se tillbaka på. Men jag kunde inte åka med, för att jag lever med social fobi.
När jag ska göra något som inkluderar ett socialt umgänge så känns det som att hela min sinnesstämning gör en U-sväng och plötsligt har jag tappat bort mig själv. Jag målar upp hela situationen som jag står inför och...
När försvann jag? - Pernilla Olsen
Jag lider av social fobi, om jag ska säga min åsikt, om jag ska prata inför många människor eller bara några få men okända människor så blir jag skakig och illamående. Vissa dagar så börjar jag gråta för att jag inte vill att någon ska se mig, jag vill inte att någon ska behöva bli äcklad eller störd av min närvaro.
Jag har minnen från lågstadiet där jag alltid räckte upp handen, där jag absolut ville vara huvudrollen i skolpjäsen och jag ringde runt till mina klasskompisar efter skolan för att fråga om de kunde leka. Sa dem nej så ringde jag nästa. Folk brukade säga att jag pratade på både in- och utandning, nu säger folk att jag är tyst. Jag spelade fotboll och jag var en av de snabbaste i klassen, jag älskade att springa. När jag sprang ifatt någon på...
Till fjortonåriga Maja - Maja Lindholm
Jag vet så väl om Maja, att du just nu ligger och förtvivlat försöker somna i din säng, i ditt rum. Klockan börjar närma sig tre på natten och dina ögon svider av trötthet. Men det är något som trycker på, en tyngd som gör att dina ögon hela tiden öppnas, du kallsvettas och pulsen är hög. Du är rädd, du känner ensamheten och du känner ångesten. Tyvärr vet du inte om än att det du har är en ångestattack. Vilket gör dig ännu mer rädd. Trots din ålder vill du inget hellre än att gå in och lägga dig med ditt täcke och kudde i kontoret som ligger precis intill din mammas och låtsaspappas sovrum. Du behöver känna minsta lilla trygghet och närhet just nu för att lugna ner dig själv. Men du skäms, så otroligt mycket. Vilken person skulle lägga sig intill sin...
My “sweet” sixteen - Malin Hansson
16 år, du ska älska livet och göra allt som alla andra och inte minst vara som alla andra. Gymnasium, sport, festa och inte minst kärleken. Dagarna är fulla med saker att göra och du planerar helgen redan på måndagen för den ska bli så bra som möjligt och hinna fixa allt innan fredagen är där. Livet är helt enkelt grymt och problemfritt…. Eller?
Är gymnasiet verkligen så himla bra för alla? Måste man vara som alla andra och göra som alla andra?
Jag gick gymnasiet på Drottning Blanka i Malmö inom stylist. Gymnasiet började bra med alla nya människor och vi hade en klass som hängde ihop och gjorde mycket kul första året såsom festa, ja festa blev det en hel del om, men kul var det.
Efter första halvåret i gymnasiet började jag känna att något inte stod rätt till, jag fick min första attack. En...
”Jag hade överlevt alla och fört mänskligheten framåt, för 10 000 år sedan” - Sally Sjöblom
Jag mår inte bäst. Ibland mår jag bättre och ibland mår jag bara bra. Jag skulle kunna säga att jag mår dåligt. Men det känns som en ledsam utgångspunkt. Har du någonsin befunnit dig i en situation, helst en vardaglig, en bekant situation och plötsligt känt att det snurrar till i huvudet. Flimrar till för ögonen, suger till i magen och du VET som den rutinerade ångestmänniska du är att det är just ångesten som är på väg. Vad gör du då? Det som sker per automatik är att jag med alla medel som krävs börjar distrahera mig från det där obehagliga okontrollerade som sker i kroppen. Och så tänker jag att går det över nu när jag gör något annat så är det ”bara” ångest. Och det känns ju bra!
Den här metoden är av mig beprövad i cirka 10...
Har ångest ett utseende? - Julia Ekström
När man ser mej är nog inte psykisk ohälsa de första man tänker. Vi har inte bara ideal som handlar om hur en kvinna eller man ska se ut, vi har även ideal som säger hur en sjuk person ska se ut. För om vi ser någon som kommer med gråa mjukis och otvättat hår så måste ju bara den personen vara psykisk sjuk! Medans hon i rosa kappa och klackar bara måste vara frisk. Men har verkligen psykisk ohälsa ett utseende eller är det bara en generaliserad bild som vi skapat?
Jag kommer till och med ihåg första gången en vuxen sa till mej att jag var för söt för att må så dåligt, jag förstod aldrig vad mitt utseende hade med saken att göra. Det var ju på insidan det gjorde ont inte på utsidan. Och det är väl lite så min historia har sett ut, antingen så har man dras med i mitt mörka hål eller så...
Konsten att presentera sig själv - Madeleine Larsson
Jag kommer ihåg när jag började första året på gymnasiet. Jag hade sökt till en skola i Örebro där jag inte kände någon. Det var en lärare som ville att vi skulle presentera oss och berätta något om oss själva som var unikt, något som skulle få honom att minnas våra namn lättare. Jag var så nervös eftersom jag hade väldigt svårt att presentera mig själv pågrund av min dåliga självbild. Jag tänkte att jag skulle dra ett säkert kort och säga att jag gillar katter. Men det kändes så tråkigt på något sätt, och jag ville inte framstå som tråkig. En tanke kom till mig några sekunder innan det var min tur och jag säger plötsligt ‘’Hej, jag heter Madeleine och jag gillar sura godisar.’’
Jag vet inte hur konstigt det upplevs för er, men...
Du vet du kan förändra allting - Magdalena Fredriksson
”Jag lovar du betyder nånting
Du orkar ta dig igenom det här
Du räcker till, så var den du är”.
I vanlig ordning går det lång tid mellan mina inlägg. Mitt liv har varit en karusell sedan årsskiftet 2017/2018. Men ingen karusell som fört endast dåliga saker med sig, utan snarare tvärtom. Jag har nu flyttat från min hemstad för andra gången i mitt liv, denna gång långt bort. 40 mil för att vara specifik. Jag har mitt drömjobb och jobbar nu med terapi på heltid. Men vägen hit var ju lång och krokig som många kanske förstått utifrån mina tidigare inlägg om självtvivel och prestationsångest. Och just dessa fenomen har kantat min vardag under en längre tid, och även mer nu under de senaste veckorna. Och då behöver jag påminna mig om att sakta ner och acceptera läget, men inte låta...
Schematerapi - andra besöket - Ida Wi
Igår var jag på andra besöket för schematerapin. Jag kommer gå, till att börja med, på 10 tillfällen. Denna gång så fortsatte vi på livslinjen, men kom bara till 2008. Vi pratade väldigt mycket om “duktiga flicka”-epiteten som jag besitter, som så många med mig. Det är inte konstigt att jag formades till att bli den duktiga flickan med tanke på att min bror fick uppmärksamhet genom att vara bråkig och jag fick uppmärksamhet genom att vara duktig. Duktig i skolan, duktig med vännerna, duktig med föräldrarna, duktig med hobbys, duktig med utvecklingen, duktig med.. ja i stort sett allt jag skulle ta mig till. Då kanske man undrar “men varför var inte du bråkig och fick uppmärksamhet på så sätt?”. Nej, det ville jag inte vara eftersom mina föräldrar hade fullt upp med min bror och inte skulle...