Ångestbloggen

Ångestbloggen

Orimlig Onödig Oro - Jenny Nylén

För tre år sen sökte jag professionell hjälp för mina problem och fick då diagnosen GAD (Generalized Anxiety Disorder och på svenska:  Generaliserad ångestsyndrom). Den som lider av GAD, för lider gör man, oroar sig så gott som dagligen och har svårt att kontrollera sin oro. ”Tänk om-tankarna” avlöser varandra på löpande band, vilket gör att kroppen ofta är på helspänn. När jag började min behandling med mediciner och kognitiv beteendeterapi så oroade jag mig för ca 100 olika saker varje dag. Nu är jag nere på runt fem orosmoment per dag. Mina dagar har blivit så mycket behagligare.

Jag tänker i mina blogginlägg berätta hur jag som var som person och hur min vardag såg ut för tre år sedan och hur jag mår efter min behandling. Texterna är skrivet med självironi och jag...

Läs vidare...

Ett knäpptyst helvete - Om att (inte) våga stamma

Idag vill jag vara personlig och berätta mer om mig själv. Det har varit väldigt jobbigt tidigare och något jag kämpar med hela tiden.

Alla har vi någonting vi skäms över om oss själva.
För många är det utseendet. För andra är det ett personlighetsdrag.
För mig är det min stamning.

När jag stammar inför dig kollar jag automatiskt bort från dina ögon. Det ligger djupa sår och minnen som säger att du kommer skratta åt mig eller tycka att jag är mindre värd när jag fastnar på ett ord.

Just därför hör du mig inte stamma särskilt ofta. Du kanske inte ens vet om att jag gör det även om du känt mig länge. Det finns en spärr som säger stopp när jag känner att det kommer. Då är det bättre att vara tyst istället för att riskera dina "negativa åsikter". Det skulle...

Läs vidare...

GÄSTINLÄGG #350: ”ALLA VÅRA MONSTER”

(av Josefin)
Ämnen: Depression, ätstörning, skilsmässa, drama

Redan som liten slogs mina föräldrar och bråkade flera gånger om dagen.. Även om jag var i närheten. Jag brukade oftast gå upp till rummet och lägga kudden över örat, för att slippa höra ett glas i golvet eller skrik. Men jag hade också en gräns och den gränsen var över för längesen men jag vågade aldrig säga något. För då hade mina föräldrar börjat att bråka om det. Med åren började jag i skolan och det blev inte som planerat att jag äntligen fick komma hemifrån utan skolan var värre.. Att gå till skolan var som att gå rakt in i eld. Jag fick blickar, fula ord och folk skrattade åt mig och Sa att jag var fet. Jag vågade inte äta i skolan, jag vågade inte visa min feta kropp på idrotten..
Vilket...

Läs vidare...

GÄSTINLÄGG #349: ”DET ÄR VÄRT ATT LEVA”

(av Louise)
Ämnen: Självmordstankar & depression

Jag har lidit av depression, ångest, panikattacker, en ätstörning som uttryckt sig på många olika sätt, tvångstankar, diverse självskadebeteende och även självmordstankar till punkten då jag började planera hur jag skulle ta mitt liv. Jag hade kunnat prata om dessa sakerna i timmar men det är om självmordstankar jag vill dela med mig av.

Jag hade haft självmordstankar i flera år innan jag sjönk in i min värsta depression någonsin. Jag började höra röster och den depressiva sidan blev starkare och starkare. Det var som om någon tog över mon kropp. Detta kommer att vara svårt att förklara men jag ska försöka. Jag hamnade i ett stadie där det kändes som om en annan person tog över min kropp och min hjärna medan "jag" satt i en hörna och såg...

Läs vidare...

GÄSTINLÄGG #348: ”VEM ÄR JAG UTAN MIN BORDERLINEDIAGNOS?”

(av Anonym)
Ämnen: Borderline

Jag var 17år när jag fick diagnosen Borderline. Jag tyckte det var skönt med ett namn på mitt självskadebeteende, dåliga mående och kaos. Jag började skära mig själv när jag var 13år. Jag gjorde mitt första försök till självmord när jag var 12.

När jag var 20år började jag gå i behandlingen DBT. Jag minns hur jag skrattade åt min terapeut när hon sa hur dom skulle hjälpa mig. Jag visste ju att jag kommer skära mig till den dagen jag dör. Jag visste ju att jag inte tänkt leva längre än max två år till. Jag visste ju.

Idag, sommaren 2017, 15år senare sedan första självförvållade såret på min kropp, så står det i min journal att jag inte uppfyller ett enda kriterier för Borderlinediagnosen ska kunna sättas på mig. Det...

Läs vidare...

GÄSTINLÄGG #347: ”JAG HAR SÅ MÅNGA FRÅGOR, MEN INGA SVAR”

(av Rebecca)
Ämnen: Vänskap på internet, mobbning, våldtäkt, droger och självmord

Den 11 september 2014 började jag med ett konto på Instagram vid namn @stoppa.mobbning.nu och det var början på en tid för mig med många nya vänner och mycket glädje, men också många jobbiga saker. En av dessa saker ska jag berätta om här. (Jag vet inte om vissa personer jag kommer prata om vill att jag nämner deras namn och jag kommer därför använda första bokstaven i dem.) Det jag kommer att skriva om här kommer att vara helt utifrån min upplevelse och så som det var för mig, det jag minns, ifall någon undrar.

Den här berättelsen tar i alla fall sin början den 3 oktober 2014 då jag för första gången skrev till en tjej, E. Anledningen till detta var att hon på den här tiden hade ett konto där hon skrev...

Läs vidare...

GÄSTINLÄGG #346: ”ATT GÅ SÖNDER”

(av Jonas)
Ämnen: Ångest, depression och vägen tillbaka

Jag heter Jonas och jag lider av psykisk ohälsa. Jag är en tänkare och en orolig själ. Så har det alltid varit och jag gillar min grubblande, analytiska sida. Men den ställer också till det för mig emellanåt. Det här är min berättelse.

När jag gick på julledigt från mitt lärarjobb höstterminen 2013 kunde jag inte slappna av. Tankarna löpte amok i huvudet, inget var roligt och mina armar och ben kändes som kokt spaghetti. Jag gjorde som jag brukade, jag lotsades inte om det och tänkte att det snart går över. Men den här gången gick det inte över. Tvärtom.

Under våren 2014 sjönk jag djupare och djupare ner i ett bottenlöst mörker. Orkeslös, ledsen, förtvivlad, ångestfylld och deprimerad. Jag grät mycket utan att förstå...

Läs vidare...

GÄSTINLÄGG #345: ”LIVET KAN VÄNDA.. MEN DET ÄR UPP TILL DIG”

(av Mikaela Figoni)
Ämnen: Missbruk, självskadebeteende, destruktiva förhållanden och självmordsförsök

Jag ligger här nu och tänker tillbaka vad man gått igenom..
22 år gammal snart och jag kan bara tacka mig själv för att jag står här idag.

Pappa har druckit i nästan hela mitt liv.. mamma lämnade oss när jag var 2-3 år och pappa hittade kvinnan i sitt liv... dock har dom dåligt inflytande på varandra då dom dricker mycket ihop. Kvinnan hade en dotter som jag fick växa upp med och som blev mer än en syster för mig... även en vän.
2010 så hamnade jag och min syster på jourhem då det inte gick att bo hemma längre.. dagen efter flyttade jag till min mamma och vart min syster tog vägen vet jag inte... Och jag har inte frågat heller.

Även om jag flyttade till en ny stad och en ny familj så fick inte livet...

Läs vidare...

GÄSTINLÄGG #344: ”ORO, STRESS OCH DIAGNOS I VUXEN ÅLDER”

(av Alx)
Ämnen: PTSD, ätstörning, oro, självständighet och diagnos.

Sitter och tänker tillbaka på mitt 44 åriga röriga liv. Jag har alltid varit en framåt, energisk och självständig tjej, som har haft många projekt. Mitt liv har kantats av oändligt många vassa kanter, och jag brottas dagligen med stor oro, ångest och kronisk depression. Varit inom vuxen psykiatrin sedan 21 års ålder pga, ätstörning, PTSD och återkommande depressioner. Provat KBT, massage, psykoterapi mm. mm.mm. utan resultat!

Jag blev sexuellt ofredad vid 10 års ålder av en god väns bror och min första riktiga pojkvän våldtog mig. Vid 13 års ålder var jag en fullfjädrad bulimiker och genom åren har jag tränat, ätit och kräkts. Jag gick ut grundskola/ gymnasium med höga betyg, trots att jag bara var med på genomgångar...

Läs vidare...

GÄSTINLÄGG #343: ”DET VÄRSTA SOM KAN HÄNDA DIN FAMILJ”

(av Anonym)
Ämnen: Självmord

Jag har en far som tog sitt liv när jag var 5år och det sörjer jag än idag 49år senare. En hel familj gick fullständigt sönder. Jag har själv försökt tre gånger att ta mitt liv men blev mirakulöst räddad, fick ett LVM (Lagen om vård av missbrukare) 1999 som räddade mig.

Idag är jag tacksam för det men jag har många gånger tänkt att världen vore bättre utan mig, min familj skulle slippa mina problem, men det är inte sant det borde väl jag veta som förlorade min pappa och på grund av hans självmord började min mamma att dricka och jag och min bror fick flytta till farmor. Vi förlorade kontakten med våran lilla syster som bodde på annat håll, både min bror och jag började missbruka och har svikit våra barn.

Jag har ADHD och Borderline, Psykologerna tvistar om att...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.