Ångestbloggen

Ångestbloggen

Dagen jag kraschade - Sandra Wagenius

Dagen jag kraschade glömmer jag aldrig. Jag hade hört talas om personer som “gått in i väggen” innan och jag förstod inte hur de personerna lät det gå så långt att dom jobbade sig sjuka. “Om du inte trivs på jobbet, byt jobb” tänkte naiva jag. Problemet med de som blir utbrända är ju att man älskar sitt jobb, och man älskar att känna sig behövd. Jag fick en kick varje gång chefen bad mig att göra någonting för då fick jag den bekräftelse jag strävade efter konstant.

Det var på förmiddagen den 2a oktober 2014 som det hände. Det hade varit väldigt stressigt ett längre tag på jobbet och min chef kom med en uppgift till mig som behövde göras, som allt annat, "så fort som möjligt". Mitt naturliga svar som jag alltid svarade när någon gav mig en uppgift var glatt och med ett...

Läs vidare...

När jag vaknar vill jag dö - Fanny Fredriksson

Vid lunch är jag så lycklig att jag kan spricka.

Lagom till eftermiddagen får jag en ångestattack som håller i sig till kvällen.

Strax innan jag ska gå och lägga mig har det hänt något som gör att jag har ett lyckorus i kroppen. Men när jag ligger i sängen och klockan närmar sig 03.00 då kommer tankarna som äter upp mig inifrån. Jag är värdelös, ful, äcklig och så jävla ensam.”

Jag heter Fanny, jag är 25 år och lever med Borderline, GAD och panikångest.

Såsom jag beskrev i början, så är ofta en vanlig dag i mitt liv. Vissa dagar märker jag det mer, vissa dagar mindre.

När jag skriver det här är det Januari 2017, mina diagnoser fick jag för precis 1 år sedan. Det va först då jag förstod varför jag mått, reagerat och agerat som jag gjort de senaste åren.

...

Läs vidare...

Pappa, jag tror att jag dör - Fanny Jaensson

Jag sitter där i fåtöljen. Allt är som det ska, mina föräldrar springer små stressat runt i huset och packar ner det sista i resväskan. Jag är redan klar, jag har vikt ner alla mina kläder och packat ner allt i min stora rosa resväska som jag fick när jag tog studenten några veckor tidigare. Jag kollar på tv, klockan är strax innan 19.00 och “Sverige Ninja Warriors” går på repris. Jag har haft en trevlig kväll, vi har ätit grillad kyckling med potatissallad och min bror kom hem på middag. Visst, jag hade en del ångest eftersom vi dagen därpå skulle åka till Kroatien. Men det kändes ändå bra, det hade gått bra att packa och jag hade kunnat hålla ångesten på en bra nivå. Det var i alla fall det jag trodde.


P A N G. Trycket på bröstet kom från ingenstans. Det började sticka i...

Läs vidare...

Vem är jag? - Fanny Fredriksson

För 3 år sen började min resa på spine center. Jag fick träffa en kirurg som äntligen sa att jag kunde få hjälp med smärtan som jag hade i ryggen. Jag hade då 3 degenererade diskar i ländryggen.

Steloperation var då det han sa att han kunde göra. Men för att få göra den behövde jag sluta röka och gå ner i vikt, jag slutade röka och gick ner 25 kg på nästan 6 månader. Då kom jag tillbaka och fick höra att steloperation inte alls var den operationen jag behövde utan att jag skulle få träffa en specialist inom diskproteser. Och för att ens få en tid hos honom behövde jag då gå igenom en diskografi. En undersökning man gör vaken i en operationssal. Vätska sprutas in i den trasiga disken via en nål i höften. Om det gör ont, då vet man att det är därifrån min...

Läs vidare...

Gästinlägg #358: "Förminskande av min ångest"

av "BirdOfFaith"
Ämnen: Ångest

Ångest är ingen lätt sak att leva med. Innan jag började känna av ångest visste jag knappt någonting om vad ångest var mer än att alla pratade om det på ett så lättsamt sätt, Till exempel ”Åh jag har sån ångest över provet på fredag”. Så när jag började känna av ångest så kändes det inte som den ångesten man kunde ha innan ett prov eller liknande. Jag kände mig konstant stressad, konstant orolig över minsta lilla grej som min hjärna kunde tänka på.

Så när jag kom in i min period då jag levde med ångest och folk frågade mig varför jag var så nere eller rolig och jag sa att jag ”bara” hade ångest. Så fick jag ofta svaret ”Men vadå du har väl inget ha ångest över, du har ju...

Läs vidare...

Jag kan förstå - Luna Testudo

Jag var åtta när allting började
Liten, tyst, blyg
tillbakadragen
Jag kan förstå att ingen, ingen alls
märkte något

När allting började, och många år framåt
sa han “shhhhh, det är okej”
“du kan inte berätta för någon”
“det här är vår lilla hemlighet”

Jag var åtta
och jag trodde på vartenda ord
Jag kan förstå att ingen, ingen alls
märkte något

Läs vidare...

Då själen behöver luft - Luna Testudo

Skalpellbladen
på den tomma honungsburken
står för smärta
står för lättnad
står för stunderna
då själen behöver luft
och ingenting annat räcker till

Läs vidare...

Jag vill bara få känna något - Fanny Jaensson

274 dagar sen och 13 timmar, det är 9 månader.

9 långa månader sedan jag sist satt med ett rakblad i handen.

9 månader sedan den fysiska smärtan tog över den psykiska.

9 månader sedan jag äntligen fick känna något.

Jag saknar det. Jag saknar det väldigt mycket. Vi människor gör allt för att inte skada oss, vi har hjälm när vi cyklar, bilbälte i bilen, skydd vid hockey, säkerhetsväst vid ridning. Det är uppenbart att vi inte vill utsätta oss för någon form av fara eller smärta. Hur kan en människa då vilja skada sig själv? Eller rättare sagt, skära i sin egna hud?

När jag var yngre ramlade jag omkull med cykeln, jag kom ihåg hur ont det gjorde, hur jag skrapade upp hela benet. Jag grät och grät, jag var otröstlig. När jag skar mig i tummen som 12 åring skrek jag av smärta. Kniven slant...

Läs vidare...

När du föddes - Minna Frändås

Ni vet dom där söta babyböckerna man kan fylla i när man blir förälder?

Med ritade bilder på gosedjur och små barn med röda kinder.

Min sons är tom. Eller jo, Jag har fyllt i vikt, längd och födelsedatum. Var han föddes och måttet på det lilla fjuniga huvudet. Sedan ville jag inte fylla i mer. Inte då.

“Ditt första leende” till exempel. Jag vet nämligen inte. Dina första månader i livet tillbringade jag med eld i magen. Livrädd. Gråtandes i tvättstugan så jag inte skulle skrämma dig eller din storebror. Jag hade inte svårt med att känna kärlek till dig, lilla, lilla barn. Men jag kunde plötsligt inte hantera den. Jag gjorde hönor av fjädrar och fjädrar av hönor. När du skrek, som man gör när man är nyfödd gick min kropp igång i totalt stresstillstånd. Jag...

Läs vidare...

Att få panikångest som 11-åring - Michelle Ljung

Jag kan inte andas, jag kommer dö, jag vet inte vart jag ska göra av mig själv, jag kommer dö, vad fan är det som händer?! Jag kan inte andas, jag kommer dö!

De orden cirkulerade i huvudet på mig samtidigt som jag tryckte mig mot det kalla, rutiga betonggolvet i hallen på skolan för att försäkra mig om att jag inte skulle försvinna. Jag hade gått ut från klassrummet för jag hörde inte ett dugg av vad läraren sa, det var någon som skrek i huvudet på mig och jag kunde inte för mitt liv sortera orden, varken de i huvudet eller de i klassrummet.
När jag hörde långt bort att det började dras i stolar och lådor inne i klassrummet kröp jag in på toaletten och låste in mig där tills jag var säker på att alla hade lämnat kapprummet, så jag och min ångest fick vara ifred med varandra, ingen fick komma...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.