Ångestbloggen
Hej! Föreläsningarna i Södertälje, Stockholm & Visby har flyttats till hösten. Se din mail för mer info! Ta hand om dig! /Eric

Ångestbloggen

Att acceptera sig själv - Malin Holmberg

Sommaren ska ju i sig självt vara en zon helt fri från ångest. Den ska liksom uppföra sig och veta hut. Fast det gör den ju aldrig. Ändå känns denna sommar som rena befrielsen i jämförelse med förra. Det då ständiga antiruset; dimman av att inte bry sig om, känns så nära att jag nästan kan ta på det. Det känns så bekant. Men ändå så distanserat. Klarheten, medvetenheten är besvärlig. Den tvingar successivt på mig mer ansvar. Härlighet och skräck hand i hand bakom samma fasad av lugn. Jag vägrar ge mig till likgiltigheten igen. Det är inte där jag hör hemma. Den klär mig inte. Samtidigt är det läskigt att vara med. Att ta besluten, att leva med konsekvenserna och att agera utefter hur det kanske ska råka bli. Men det känns närmast som ett mirakel varje gång jag gör precis det...

Läs vidare...

GÄSTINLÄGG #356: "JAG VÄLJER ÅTERIGEN DET TYSTA MÖRKRET"

av Fanny

Ämnen: Social ångest, panikångest, GAD & Tvångssyndrom

I hela mitt liv har jag varit rädd. Så jävla rädd för allt. Rädd för att bli sedd, rädd för att ta för mycket plats, rädd för att finnas. När jag var liten gick jag och gömde mig bakom soffan när mina föräldrar fick besök och i skolan fick jag skäll av mina lärare för att jag aldrig sa ett ljud. Jag kunde såklart prata, det visste dom men problemet var att jag kunde inte göra det när många såg på. Och många i det här fallet var fler än 3 stycken. Inte förrän jag gick på gymnasiet vågade jag ta lite mera plats. Jag hamnade i en liten klass och fick mina första riktiga vänner. Jag trodde att nu när jag bytt skola, kommit bort från mina gamla klasskamrater och fått nya lärare så...

Läs vidare...

GÄSTINLÄGG #355: ”RÄDD"

(av K)
Ämnen: Social fobi/ångest

Rädd för allt, alltid rädd. Rädd för ensamheten, men vågar inte lyfta telefonen och ringa dem jag känner och tycker om. Rädd för att bli utestängd, bortsorterad, bortglömd, men vågar inte öppna munnen och visa att här är jag. Rädd att möta din blick så jag tittar ner. Har fruktansvärt dålig självkänsla, vågar inte tro på dem som säger att jag är bra och duger precis som jag är. Har hela livet dömt mig utefter min prestation och väldigt sällan nått upp till min egen måttstock.

Vill vara en del av en social gemenskap, men blir kvar hemma på soffan och gråter när mina vänner går ut och umgås. Tror aldrig riktigt på att de vill ha mig med. Inte mig, jag är ju jätte tråkig och jätte konstig, varför skulle de vilja...

Läs vidare...

Till dig som inte har ADHD - Malin Olsson

Att ha diagnosen ADHD är en superkraft om du får rätt hjälp och stöd. Kanske känner du någon med ADHD, din syster, din bror, din förälder eller din pojkvän/flickvän. Jag vill med den här texten ge mina tips på hur du kan göra för att underlätta för den personen. Jag vill dock poängtera att all ADHD inte är samma, allas ADHD är olika, det finns lika många typer av diagnosen som det finns människor. Så denna text kommer beskriva hur jag får min diagnos blir en tillgång istället för en börda. Kanske passar hela listan de personer du känner eller så passar bara lite utav mina punkter, det viktigaste är att du tar del av inlägget och känner att du kan prata med personen i din närhet med ADHD. Det är genom samtal och diskussion ni kommer någonstans i vardagen. Våga fråga så får...

Läs vidare...

Orimlig Onödig Oro - Jenny Nylén

För tre år sen sökte jag professionell hjälp för mina problem och fick då diagnosen GAD (Generalized Anxiety Disorder och på svenska:  Generaliserad ångestsyndrom). Den som lider av GAD, för lider gör man, oroar sig så gott som dagligen och har svårt att kontrollera sin oro. ”Tänk om-tankarna” avlöser varandra på löpande band, vilket gör att kroppen ofta är på helspänn. När jag började min behandling med mediciner och kognitiv beteendeterapi så oroade jag mig för ca 100 olika saker varje dag. Nu är jag nere på runt fem orosmoment per dag. Mina dagar har blivit så mycket behagligare.

Jag tänker i mina blogginlägg berätta hur jag som var som person och hur min vardag såg ut för tre år sedan och hur jag mår efter min behandling. Texterna är skrivet med självironi och jag...

Läs vidare...

Ett knäpptyst helvete - Om att (inte) våga stamma

Idag vill jag vara personlig och berätta mer om mig själv. Det har varit väldigt jobbigt tidigare och något jag kämpar med hela tiden.

Alla har vi någonting vi skäms över om oss själva.
För många är det utseendet. För andra är det ett personlighetsdrag.
För mig är det min stamning.

När jag stammar inför dig kollar jag automatiskt bort från dina ögon. Det ligger djupa sår och minnen som säger att du kommer skratta åt mig eller tycka att jag är mindre värd när jag fastnar på ett ord.

Just därför hör du mig inte stamma särskilt ofta. Du kanske inte ens vet om att jag gör det även om du känt mig länge. Det finns en spärr som säger stopp när jag känner att det kommer. Då är det bättre att vara tyst istället för att riskera dina "negativa åsikter". Det skulle...

Läs vidare...

GÄSTINLÄGG #350: ”ALLA VÅRA MONSTER”

(av Josefin)
Ämnen: Depression, ätstörning, skilsmässa, drama

Redan som liten slogs mina föräldrar och bråkade flera gånger om dagen.. Även om jag var i närheten. Jag brukade oftast gå upp till rummet och lägga kudden över örat, för att slippa höra ett glas i golvet eller skrik. Men jag hade också en gräns och den gränsen var över för längesen men jag vågade aldrig säga något. För då hade mina föräldrar börjat att bråka om det. Med åren började jag i skolan och det blev inte som planerat att jag äntligen fick komma hemifrån utan skolan var värre.. Att gå till skolan var som att gå rakt in i eld. Jag fick blickar, fula ord och folk skrattade åt mig och Sa att jag var fet. Jag vågade inte äta i skolan, jag vågade inte visa min feta kropp på idrotten..
Vilket...

Läs vidare...

GÄSTINLÄGG #349: ”DET ÄR VÄRT ATT LEVA”

(av Louise)
Ämnen: Självmordstankar & depression

Jag har lidit av depression, ångest, panikattacker, en ätstörning som uttryckt sig på många olika sätt, tvångstankar, diverse självskadebeteende och även självmordstankar till punkten då jag började planera hur jag skulle ta mitt liv. Jag hade kunnat prata om dessa sakerna i timmar men det är om självmordstankar jag vill dela med mig av.

Jag hade haft självmordstankar i flera år innan jag sjönk in i min värsta depression någonsin. Jag började höra röster och den depressiva sidan blev starkare och starkare. Det var som om någon tog över mon kropp. Detta kommer att vara svårt att förklara men jag ska försöka. Jag hamnade i ett stadie där det kändes som om en annan person tog över min kropp och min hjärna medan "jag" satt i en hörna och såg...

Läs vidare...

GÄSTINLÄGG #348: ”VEM ÄR JAG UTAN MIN BORDERLINEDIAGNOS?”

(av Anonym)
Ämnen: Borderline

Jag var 17år när jag fick diagnosen Borderline. Jag tyckte det var skönt med ett namn på mitt självskadebeteende, dåliga mående och kaos. Jag började skära mig själv när jag var 13år. Jag gjorde mitt första försök till självmord när jag var 12.

När jag var 20år började jag gå i behandlingen DBT. Jag minns hur jag skrattade åt min terapeut när hon sa hur dom skulle hjälpa mig. Jag visste ju att jag kommer skära mig till den dagen jag dör. Jag visste ju att jag inte tänkt leva längre än max två år till. Jag visste ju.

Idag, sommaren 2017, 15år senare sedan första självförvållade såret på min kropp, så står det i min journal att jag inte uppfyller ett enda kriterier för Borderlinediagnosen ska kunna sättas på mig. Det...

Läs vidare...

GÄSTINLÄGG #347: ”JAG HAR SÅ MÅNGA FRÅGOR, MEN INGA SVAR”

(av Rebecca)
Ämnen: Vänskap på internet, mobbning, våldtäkt, droger och självmord

Den 11 september 2014 började jag med ett konto på Instagram vid namn @stoppa.mobbning.nu och det var början på en tid för mig med många nya vänner och mycket glädje, men också många jobbiga saker. En av dessa saker ska jag berätta om här. (Jag vet inte om vissa personer jag kommer prata om vill att jag nämner deras namn och jag kommer därför använda första bokstaven i dem.) Det jag kommer att skriva om här kommer att vara helt utifrån min upplevelse och så som det var för mig, det jag minns, ifall någon undrar.

Den här berättelsen tar i alla fall sin början den 3 oktober 2014 då jag för första gången skrev till en tjej, E. Anledningen till detta var att hon på den här tiden hade ett konto där hon skrev...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.