Ångestbloggen
Tips till dej som har generell ångest - Julia Ekström
Ångest kan visa sig i alla dess olika former och bero på olika saker. Men om man har ångest för ingenting, vad gör man då?
Berätta för någon hur du känner dej och att du har ångest! Om du har någon i din närhet som du vet bemöter dig med ödmjukhet så kan det vara både skönt och befriande att få berätta hur man känner sig och mår. Man bör undvika att prata med den dömande typen när man mår dåligt, det kan röra upp andra bakomliggande känslor som inte behövs just i de läget! Det är klokt att vara öppen och tydlig om hur man mår eftersom att människor i ens närhet kan få en större förståelse och hitta ett bättre sätt att bemöta dej!
Acceptans! Acceptera hur du känner dej och spring inte! ångesten kommer ikapp dej. Att kämpa och...
Livet vänder - Tove Östman
Jag vet hur det känns att vara fastlåst av ångest. Jag vet hur det känns att tacka nej till något man egentligen ville. Jag vet hur det känns när varje sekund av varje dag är fylld av ångest. Jag vet hur det känns att vara rädd för att sova, rädd för att vara vaken, rädd för att vara borta, rädd för att stanna hemma. Jag vet hur det känns när livet inte längre känns meningsfullt, när orken inte finns och när man bara vill ge upp.
Jag vet också hur det känns att kämpa, att förlora, att vinna. Att få bakslag och att se framsteg. Jag vet hur det känns att till slut stå som vinnare, hur det känns när man älskar livet, och aldrig vill dö.
För 5 år sedan kraschade jag totalt. Nätterna fylldes av panikångest och min livsglädje försvann totalt. Jag var 12 år gammal, hur...
Om jag visste då vad jag vet idag - Madelen Wikström
Madelen Wikström heter jag och är en av alla nya bloggare på denna sida. Jag är 30 år gammal och bor i Alingsås. Jag är född i Göteborg men uppvuxen lite här och var.
När man träffar nya människor är det inte ovanligt att man får frågan varifrån man kommer, och jag tycker alltid att den frågan är lika svår att svara på. För, var kommer jag ifrån? Mitt första ett och ett halvt levnadsår bodde jag i min födelsestad, Göteborg. Efter det bodde jag tre år i ett familjehem i en ort långt från Göteborg, för att sedan flyttas och de nästkommande tre åren bo i ett annat familjehem igen, i en ny ort, långt från den första. För att sedan komma tillbaka till Göteborg och bo två år på barnhem där, för att sedan flyttas igen, inte lika långt denna...
Ångesten som ett brev på posten - Ina Engsmark
Ångesten man får när man tycker att man har ätit fel, den där som bara dyker upp varje gång som man har unnat sig lite extra. Nu under påsken när man har ätit både sötsaker och godis bara för att det är påsk, och trots att man avhållit sig flera månader ifrån att äta godis och tycker att man kan ta lite under påsken, så kommer ångesten som ett brev på posten.
Jag är väl medveten om att det är min ätstörning som är orsaken, att hindra de känslor som ger mig panik att skynda mig ut och gå flera kilometer, eller springa till toaletten och göra mig av med överflödiga kalorier. Jag lyckas avvärja det varje gång, vilket jag är tacksam för, har bett om hjälp, jag får hjälp och jag kämpar med att få hetsätnings-hjulet att sluta snurra!
Jag ska till...
Ångesten – min osynliga börda - Patrik Sten
Jag skulle åka på en två dagars utbildning där jag skulle träffa många nya människor och lära mig hur jag skulle bemöta unga transpersoner. Jag var förväntansfull, jätterädd och hade ständig ångest i en månad i förväg, trots allt jag och min partner kollade upp saker i förväg, som hur hotellet såg ut och hur jag skulle ta mig runt.
När avfärdsdagen kom så slog paniken till. Jag kunde verkligen inte ge mig iväg, jag bara kunde inte. Istället för att åka hyperventilerade jag i ett främmande badrum och försökte kontrollera mina tårar och de fruktansvärda bilder som dök upp i huvudet. Bilder på de monster som jag var övertygad om befann sig ”där ute”.
En autist som lider av ångest är en person som är rädd för det okända, det hen inte vet. Det är...
Help is always given to those who ask for it - Mattias Lindwall
För en lång tid tror jag att jag levde två olika liv, där en person var alltid mer rädd för den andra. Jag var rädd för att folk skulle mig för vem jag verkligen är. Att jag inte alltid är den glada omtänksamma killen, eller att jag inte är den som gillar att stå i centrum eller va ute och festa och vara där det händer. Att under mitt leende, fanns det en kamp. Att under mitt ljus fanns det mörker. Att under min stora personlighet så fanns det en ännu större smärta.
Vissa människor är rädda för avvisande från personen man inte tycker om, andra är rädd för lejon, andra är rädd för döden. Men för mig, för den större delen av mitt vuxna liv, har jag varit rädd för mig själv. Jag är rädd för min sanning, min ärlighet och min sårbarhet. All den rädslan inom...
Panikångestens inre - Malin Hansson
Vad är egentligen panikångest, är det något vem som helst kan ha eller är det ett ord man kan använda bara för man fått ”panik” av en händelse?
Mitt mål med detta inlägg är att ni som läser ska få en blick in i panikångestens inre.
Panikångest är ett ord som många idag använder när det får en känsla av panik i en situation, en situation som egentligen inte är så panikslagen men använder ordet för att sätta ord på sin känsla. Men att sätta det ordet på den ”lilla” situation är inte rätt. Att ha panikångest är större än så.
Panikångest eller paniksyndrom som det även kallas är en diagnos som bildar ångest och rädsla för att få en ny panikattack. Rädslan och ångesten är så stor så den styr och...
Om jag ändå vore en blomma - Lovisa Lindström
Om jag ändå vore en blomma, skulle ni då vakta mig med omsorg, se på mig med förundran och fylla mig med kärlek?
När vinterbrisen kyler som isande blickar gömmer jag mig i tjälen tills våren kommer och pollen invaderar luften.
Inte förens då låter jag små små blad kika fram genom jorden, för jag vore inte till fullo sann om jag sa att jag utan tvekan kom tillbaka, för rädslan att lämna mörkret var till en början starkare än att finna ljuset.
Jag dog för ett tag i händerna på mörkret, men precis som en blomma kommer jag tillbaka starkare. I skogens gryning växer jag mig ståtlig, men ändock så ensam, tills det att jag föll I din hand och pryder ditt bord tillsammans med andra av liknande slag.
Skulle jag vara älskad... Älskad då jag växer vid fönstret med mina rosenröda blad, sprider...
Först i vuxen ålder fick jag hjälpen - Ina Engsmark
När jag var liten, hade jag inte fått någon diagnos, jag hade asperger syndrom, lite senare borderline och toppen på det var en kronisk depression.
Jag gick omkring hela barndomen och kände mig annorlunda, jag visste inte hur jag skulle interagera med andra barn. När jaAsg försökte så blev det bara fel och jag förstod aldrig varför.
Jag fick veta att jag var knäpp, att jag var äcklig, jag blev kallad fet och dum och dessutom var jag inte tillräckligt söt.
Jag pratade om det med lärarna som gjorde tafatta försök att ändra på det, men ingenting blev till det bättre.
Jag var ledsen och ensam och efter ett tag så blev allt som de sa sant i mina tankar.
Att jag stod ut under alla år i grundskolan känns idag som ett under, men jag klarade det.
Tiden gick och jag blev vuxen, med allt vad det innebär.
Jag har hattat runt på olika utbildningar, inte...
Jag brukar få väldigt stark ångest dagen efter - Jennifer Fryksäter
Jag inleder detta inlägget med ett utdrag ifrån min blogg från den 13 April 2019:
"Jag mår faktiskt relativt bra idag; trots det blev fest igår! All in är nog bara förnamnet! Jag brukar få väldigt väldigt stark ångest dagen efter jag har festat (därför jag inte har festat så mycket sedan årsskiftet), men idag har jag kunnat hålla den på en jämn nivå!
Sist så låg jag pall i soffan, långt under täcket; hela dagen! Persiennerna var nere, rummet var helt släckt, tv:n gick på låg volym, trycket över bröstet gjorde så att jag knappt kunde andas, klumpen i magen gjorde så att jag inte fick i mig någon mat och tårarna slutade inte rinna från mina kinder.. Jag stängde mig inne, jag stängde av min telefon och var inte inloggad på mina sociala medier en enda gång!
Idag har jag fått...