Ångestbloggen

Ångestbloggen

Varför sa du att det var mig det var fel på? - Malin Andersson

Jag minns det första slaget. Jag minns hur det brann i huden, det kändes som att min hy skulle spricka sönder när som helst. Jag minns också tomheten i mig som uppstod strax efter slaget träffat min kind.

Egentligen kom det inte som någon överraskning, slaget alltså. Orden som hade misshandlat mig i månader var värre. Orden kom alltid i samband med alkohol. Jag försökte kontrollera dem genom att vara nykter, genom att vara snäll, genom att vara en duktig flicka. Jag försökte undvika situationer, där en eventuell skuldbörda skulle kunna bli min, genom att stanna hemma. Jag gick ständigt runt och funderade på vad jag kunde göra bättre, för att bli älskad. Jag ändrade mitt sätt att vara, mitt sätt att tänka och hela min personlighet. Tyvärr räckte inte det. Men människan framför mig var mer skadad och trasig än vad jag...

Läs vidare...

Skolstarten - Mathilda Gustavsson

De flesta som har sommarlov blir inte glada om någon nämner skolstarten men jag har nog aldrig varit mer rädd för den än vad jag är nu.

Gymnasiet jag går på har blivit som en center för min panikångest. Innan jag blev sjukskriven och senare inlagd kommer jag inte ihåg en enda skoldag jag klarade av utan panikångest- trots alla tabletter jag tog.

Mina klasskompisar höll koll på mig, vår vänskap hade förändrats, nu såg de mig som någon man behövde ta hand om och inte längre en av alla roliga kompisar. När jag säger att mina vänner höll koll på mig menar jag inte på det sättet som alla håller lite extra koll på sina nära och kära. Mina vänner letade konstant efter tecken på min nergång så som: nya ärr, tidiga tecken på en panikångestattack, ränder på kinderna...

Läs vidare...

Gästinlägg #360: "Allt handlar om hopp"

Av Anonym
Ämnen: Paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom, borderline och uppväxt

Jag kommer ihåg den dagen som att det vore igår.
Vintern 2011, under 5 dagar hade jag plågats av jobbiga känslor och kände att något var på gång men kunde inte sätta fingret på det. Under fredagen kom min första panikattack, hade aldrig upplevt något starkare en detta. Min första tanke var ''nu dör jag'' jag skrek och grät och slet I mitt hår och bad om att att skulle sluta. Min mamma som var I panik och inte visste vad som hände bara höll om mig tills det slutade.


Här började min plågsamma resa. Jag hoppade av gymnasiet, jag förlorade mina vänner, min föräldrar visste inte vad det var med mig, I samma veva förlorade jag min dåvarande pojkvän. Jag var isolerad I 6 månader. Tanke av sätta på mig mina skor fick mig att...

Läs vidare...

Gästinlägg #359: "Ge aldrig upp!"

av Malin
Ämne: Mobbning

Sommaren 2000 föddes en flicka, en flicka som hennes föräldrar ville skulle få det perfekta livet. Men så vart det inte...
Flickan skulle börja skolan för första gången, hon var nervös och rädd. Mamman hjälpte henne att välja ut kläder, en vit kjol och ett rosa Linne, flickans ryggsäck var ljus rosa med en massa blommor på.
När flickan skulle gå till skolan möter hon sina vänner från dagis, dom går tillsammans och fnittrar.
Första dagen gick bra!

Men åren gick... och flickan blev äldre..
Årskurs två fick flickan en ny lärare. Läraren var snäll mot alla... tills hon såg flickan längst bak i klassrummet. Läraren trakasserade flickan i år, hon lät inte flickan gå o äta lunch förns hon hade gjort klart 5 sidor i matteboken. Flickan satt o grät men...

Läs vidare...

Del 2 - Akuten - Ida Wi

Det var många panikattacker ett tag och ångesten låg alltid över mig som en osynlig slöja. Jag ville bara glömma det som hade hänt och hoppade på att ångesten skulle gå över. Det gjorde den inte, panikattackerna gav mig fler fysiska symptom. När en attack kom började jag att spy, kroppen vek sig och jag fick så ont i hjärtat att jag ville gräva ut det. Ibland kändes det som att det var någon som stack en kniv i det, andra gånger att det ville ut ur bröstet och en gång var det som att det skulle implodera. All mat jag åt kom direkt upp igen och jag började förlora vikt. Jag har alltid varit väldigt smal så att gå ner i vikt för mig är inte bra alls. Min pappa var min hjälte, inte bara då utan under hela resan. Vi åkte till akuten två gånger, sista gången fick jag sova över flera...

Läs vidare...

Ångesthelvetet - Fanny Fredriksson

Det finns några få gånger ångesten tagit över hela min kropp. Både psykiskt och fysiskt. Senast förra veckan låg jag inlagd för att ångesten tog över hela min kropp. Jag låg hemma och skakade, kroppsdelar domnade bort och jag kände att jag var som jagad. Det visade sig att min ångest då berodde på en svår opiatabstinens.

När jag dövade mina problem med alkohol kom ångestattacker oftare. En gång omfamnade ångesten min kropp så jag blev paralyserad och min vän ringde ambulans som tog mig till st:Görans beroendeakut och sedan psykiatriska slutenvården.

Hur ångest känns är extremt svårt att sätta fingret på, alla känner ju ibland nån form av ångest. Det gör jag dagligen, flera gånger om dagen. Det är som den ligger över min kropp konstant med ett tunt duntäcke men...

Läs vidare...

När ångesten blir fysisk - Karolina Tågerud

Något av det värsta med ångest är alla fysiska reaktioner.

Svetten som forsar fram och trycket över bröstet.

När min utmattning var som värst stängde min hjärna av som en datorskärm som slocknade. Jag föll ihop och somnade.

En riktigt tuff period med långa arbetsdagar, mycket i skolan och konstant ångest var så utmattade att jag tillslut inte kunde hålla mig vaken.

En dag somnade jag i ösregn lutad mot stolpen vid busshållplatsen. Vaknade till av att jag ramlade omkull.

Ibland när det är för mycket ljud, ljus och människor förflyttar jag mig utanför min kropp. Det kallas dissociation har jag fått lära mig i terapin.

Det är som att jag betraktar mig själv utifrån och jag ser hur jag är handlingsförlamad och helt oförmögen att prata.

Min kropp är där men det är ingen som styr den.

Det är en...

Läs vidare...

Om depressionen var en kompis - Nina Carlson

En långdragen depression blir efterhand till en mycket nära bekant. En stor påträngande kompis med skeptisk syn på allt. Som kräver att få veta dina hemligheter och skrattar åt din dagbok. Som bara vill sitta i soffan och se på tv. Som bara vill matas med vad han nu är sugen på den här veckan. Kanelbullar, chips, makaroner. Och du måste stanna hemma och umgås med honom för han är alltid där och om du går till jobbet så ringer han femtio gånger och är ömsom ledsen och övergiven och ömsom förbannad och hotfull.

I början bröt han sig in och bara stod där. Han var stum och döv och stirrade på dig dygnet runt. Satte sig på dig när du skulle resa dig, viskade sanningar i ditt öra

Du är helt jävla värdelös

till exempel.

Brottade brutalt ned dig i sängen om du skulle fått för dig...

Läs vidare...

Del 1 - Panikattacken - Ida Wi

Jag heter Ida och jag är 23 år, jag tänkte berätta min historia i 13 delar. Ni kommer att få höra om min resa genom psykisk ohälsa, från första gången jag fick en panikattack till att jag blev frisk. Jag är öppen och ärlig med allt som jag säger och jag hoppas att detta kan bidra till förståelse inom området. Så, detta är då del 1:

1. Panikattacken

Charles de Gaulle är namnet på Europas största flygplats mätt i antal flygplan som landar och lyfter samt när det gäller mängden ankommande gods. Varje år flyger mer än 60 miljoner passagerare till eller från CDG. Jag var en av dem; höstlovet 2011. Jag och min pojkvän Gabriel hade spenderat en underbar vecka i en lägenhet belägen lite utanför Paris. Vi gick in till närmsta småstad för att köpa baguetter och kyckling för att...

Läs vidare...

ADHD gör oss inte dumma i huvudet - Nina Eklund

- ADHD är ingen sjukdom, det är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det gör oss inte dumma i huvudet.

- ADHD är något du föds med, det är inget ”du får” och beror alltså inte på dålig uppfostran eller skräpmat.

- Medicin kan minska symtomen och göra dig t.ex. mer koncentrerad eller fokuserad. Den botar inte och hjälper långt ifrån alla. Medicinen är inte heller amfetamin, kokain eller heroin.

- ADHD är ingen trenddiagnos. Att fler människor får diagnos idag än för 10 år sedan beror på forskning och vetenskap. Begreppet ADHD som vi känner till det idag har varit känt i över 70 år.

- Du får inte diagnos eller medicin efter ett besök på vårdcentralen. Det är en psykiatriker som skriver ut eventuell medicin. Väntan på utredning är runt 2.5-3 år i Växjö,...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.