Ångestbloggen

Ångestbloggen

Att kontrollera en värld i kaos - Alexander Olsson

Jag har efter mycket lång tid fått acceptera att det inte går att kontrollera hela världen. Världen är inte kontrollbar utan är fylld av överraskningar och oplanerade situationer. Och där har vi ett ord som är ofantligt skrämmande för mig: oplanerat. Det är få saker i mitt liv som är oplanerade.

Vid arbetsintervjuer när personer ber mig säga någon negativ egenskap med mig själv så vet jag alltid vad jag skall säga: jag är inte särskilt spontan. För att vara ärlig så är jag inte alls spontan. Visst, ibland kanske det händer att jag får ett infall en dag att ”Oh, hade det inte vart trevligt att åka till Ikea?” men detta följs då av en noggrann planering av denna för många mycket enkla resa. Och antagligen några listor och checkning och dubbelcheckning och tredubbelcheckning av busstider...

Läs vidare...

Ångesten förstör liv. Den förstör MITT liv - Fanny Jaensson

Tänk dig att du sitter i skolbänken, bredvid din bästa kompis. Ni fnittrar åt något roligt samtidigt som ni försöker verka intresserade på det läraren skriver på tavlan.

 Eller att du sitter på ditt jobb, du har kafferast och skrattar med kollegorna. Du ler och känner att du verkligen trivs med dina kollegor och ditt jobb.

Eller att du är på en förfest med alla dina vänner. Du är lagom berusad och tillsammans med dina vänner dansar ni vilt till “ Run the world (Girls) ” med Beyoncé. Du kastar blicken över axeln och ser att killen du länge haft en crush på har kommit. Du tänker; “Yes, han kom”.

Eller att du sitter på hästryggen, eller sparkar en fotboll eller utövar vilken fritidsaktivitet som helst. Du är glad, för du får göra det du älskar. Du känner endorfinerna flyga runt i kroppen...

Läs vidare...

Om självmördare och egoister - Nina Carlson

Så skördar depressionen ytterligare ett människoliv. Jag tänker på Chester Bennington såklart, världsberömd musiker och tydligen bärare av depressioner av det allra värsta slaget. Och i kölvattnet kommer tyckarna, de som aldrig varit i bottensedimenten och krälat, men som ändå vet att en självmördare är en egoistisk fegis. Tyvärr kommer de åt mig varje gång, gör mig ledsen.

Förövrigt bra grej att inse är att just sådana yttringar mycket väl kan vara den sista stenen som gör ryggsäcken omöjlig att bära vidare. Att få höra att uppepå den svartaste av depressioner är man också ett själviskt kräk som inte ens kan tänka på sina nära och kära. Alltså folk blir förbannade när man tar upp det här, jag har även träffat personal på akutpsyk med...

Läs vidare...

Här och nu - Simone Lagerqvist

Jag har slutat röka för längesen men nu sitter jag här, på balkongen i Cypern där det är rökförbud, och röker. Röker för att det ger mig en stund för mig själv, en stund för att reflektera. Jag hatar när jag tar till cigaretterna men på något sätt verkar dom lugnande.

Resan som jag vart så orolig för har gått bra! Imorgon natt åker vi hem och på tisdag får jag krama på min sambo och träffa min tokiga hund igen. Jag får komma hem till trygghet och förhoppningsvis ro. För jag har inte kunnat slappna av en sekund, något har ständigt gnagt inom mig. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som skaver men det tar energi. Jag kan spekulera i tusentals olika teorier men väljer att inte göra det då jag skulle bli tokig av det. Jag väljer istället att låta oron ta den platsen...

Läs vidare...

Sluta skratta - Fanny Vinsavaara

Så var det de här med ensamhet. Man är aldrig så ensam som man tror sägs det. Jag har funderat så mycket på den meningen. Man känner sig mer ensam än vad man är. Är det mig det är fel på då? Jag är omringad med människor överallt. På jobbet, i samhället, familj, vänner, tv:n, grannar osv. Alla springer runt mig som ett krig av myror. Dom pratar med mig, berättar saker, ljuger, bråkar, gråter, skriker, skrattar, skrattar  och skrattar. Alla skrattar så mycket som om hela livet vore en stor fest. Jag förstår inte vad det roliga är. Hur kan ni ha så jävla roligt när jag är så ensam. Jag kan stå mitt ibland er men jag befinner mig inte där. Jag kan prata med dig men det gör mig inte mindre ensam. Jag kan till och med känna mig mer ensam än innan. Det blir så tydligt när man...

Läs vidare...

Rör mig inte - Mathilda Gustavsson

Helt ärligt, det kändes inte bra i början. Det va verkligen inte ditt fel men det du gjorde påminde mig om något några tidigare gjort som var fel.

Så fort du bara rörde vid mig gick mina tankar tillbaka till den natten, den festen, den toaletten, de killarna.

Det räckte med att du bara rörde vid min kind för att det skulle kännas som jag blev släpad och slagen av två äldre och större män för att få sina viljor igenom.


Du är inte som de. Jag ville att du skulle röra mig, men det va lättare sagt än gjort för mig. Jag har försökt att bara gå vidare från det som hände men det går inte en dag utan att jag inte på något sätt påminns av det.


Efter flera försök gav mina tankar äntligen med sig om dig. Du är inte en våldtäktsman och jag kan för första gången lita...

Läs vidare...

Att inte bli tagen på allvar - Michelle Ljung

När jag gick i ettan på gymnasiet hade jag hälsosamtal hos skolsköterskan, hon blev orolig när jag berättade om min ångest och bokade en tid med skolläkaren. Det var den första “seriösa” kontakten jag hade med någon angående min psykiska ohälsa, innan dess hade jag inte pratat med någon vuxen vars yrke var att hjälpa människor med ångest.

Jag var såklart förväntansfull och peppad, äntligen skulle jag få hjälp, alltså på riktigt! Skolsköterskan nämnde att läkaren kunde skriva remiss till BUP, och då skulle ju allt lösa sig, jag skulle få prata med någon och kanske till och med få mediciner. Jag skulle äntligen få kontroll över det som hade kontrollerat mig sen jag började i förskoleklass. Trodde jag.

När jag kom till mötet började läkaren direkt...

Läs vidare...

Men…om jag inte längre har någon krage att ta mig i? - Malin Andersson

Jag funderar på vad folk, som inte är deprimerade, har för uppfattning om oss med depression? I mitt flöde på fb dök det upp ett föreslaget inlägg från Femina ”7 sätt en depression påverkar ditt liv-även om du verkar normal” (http://www.femina.se). De skrivs om bland annat känslan av skuld, verka opålitlig och att inte känna riktig glädje (ja, ni kan ju läsa själv om ni klickar på länken).

Min första tanke är, på vilket sätt ”verkar man normal”? Jag kände väldigt tidigt att saker i mitt liv inte motsvarade det normala (om nu det normala faktiskt finns). Jag fick däremot kämpa för att agera utifrån vad som var förväntat av en vuxen, studerande kvinna att göra. Både utifrån mina förväntningar, men även omgivningens förväntningar. Jag befann mig i en...

Läs vidare...

Att våga ta chansen och se möjligheterna - Nina Eklund

Mitt första inlägg på Ångestskolans blogg. Jag är tacksam att få möjligheten att skriva och berätta delar av min resa fram tills idag och hur den format mig. Många gånger har skrivandet varit min ventil. Något som sätter ord på känslor och händelser som inte alltid går att prata om. Nu har jag möjligheten att skriva så att andra kan läsa och då kommer prestationsångesten på köpet. Vad har jag att skriva som andra vill läsa? Vad har jag som är så speciellt och intressant? Egentligen ingenting. Men jag väljer att skriva ändå, väljer att ta den här chansen jag fått och se hur långt det bär. Jag väljer att våga skriva om det som ligger mig varmt om hjärtat, om det som gör ont och det som är min vardag. 

Jag fick diagnosen ADHD våren 2015. Eller fick och fick, jag...

Läs vidare...

Det blir aldrig tyst - Nina Eklund

Det går inte att förklara hur ADHD känns, lika lite som det går att förklara hur ont ett brutet ben gör för någon som aldrig haft gips. Det blir aldrig tyst, alltid är det något som snurrar runt i huvudet. Tankar, idéer, vad jag borde göra, borde gjort eller vad jag måste göra. Ofta i en enda röra och aldrig hinner en tanke tänkas klart förrän ett antal andra tagit över. Det är ett ständigt brus, en ständig stress. Jag har inget filter, allt det som händer omkring mig lägger jag märke till, försöker sortera och hantera varenda intryck. Pratar jag med dig om någonting så ser jag vad som händer bakom dig. Jag hör någon som pratar i telefon, surrandet utanför fönstret, teven, radion, prasslet med tidningen och samtalet som inte ens rör mig. Jag ser fågeln som flyger, bilen som kommer körandes...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.