Ångestbloggen

Ångestbloggen

Drömmar som väcker minnen - Simone Lagerqvist

Det är lustigt vilka drömmer det är vi minns, ibland är dem så absurda att man undrar hur ens drömmar fungerar. Ibland är drömmarna så overkliga så man tror att man lever i ett annat universum. Men drömmar kan också vara så verklighetstrogna att man blir rädd och det kan kännas som om det precis har hänt när man vaknar. Många som varit utsatta för våldtäkt och sexuella övergrepp har återkommande drömmar om det dom upplevt. Jag har aldrig någonsin drömt om det riktiga övergreppen men har många gånger drömt om övergrepp som de verkliga förövarna utsatt mig för fast på nya sätt. Nu vill jag berätta om nattens dröm och hur den sitter fast i huvudet trots att jag vaknat för länge sedan samt hur det påverkar mig.

Jag vet inte riktigt hur allt började, det måste ha...

Läs vidare...

Jag har inget grepp om mitt liv - Mathilda Gustavsson

Snälla, låt mig ligga kvar här. Här i min säng finns inga problem och jag behöver inte stöta på några människor. I min säng är allt på mina villkor och här får jag bara vara jag.

Jag kommer aldrig att vara till besvär för någon här i min säng. Jag kommer aldrig behöva skämma ut mig själv för någon. Får jag ångest eller mår dåligt behöver ingen se det utan jag kan ta hand om det själv i lugn och ro utan att behöva ses som ”svag” och bli förminskad ännu en gång.

Jag vet att detta varken är hållbart eller bra men jag har varken lust eller ork att ”ta mig i kragen” och göra något åt det. Ångesten och rädslan har taget runt min ”krage” just nu och greppet dem har tillsammans är starkare än vad greppet min vilja och...

Läs vidare...

Misantrop eller bara bitter? - Malin Holmberg

Jag hatar när människor oombedda kommer fram till mig på stan och ger mig komplimanger för mitt utseende. Som om jag vore en julgranskula, vars enda syfte är att dekorera, och inte en människa. Jag hatar när människor runt omkring mig tar upp mer plats och ljudrum än mina referenser tillåter. Jag hatar när människor spelar musik från sina mobiler utan att använda hörlurar. Jag har väldigt svårt för när människor som inte vill mig någonting specifikt, typ fråga om vägen eller dylikt, tar upp min tid med en självklar övertygelse om att jag är lika pratsjuka som de. För det är jag inte. Inte med människor jag inte känner.

Jag har alltid haft lätt för att isolera mig. Försvinna i mina egna tankar och tappa fokus på verkligheten. Men människor uppfattar mig inte så. Det är nästan som min...

Läs vidare...

Det handlar inte om att vilja dö utan om att inte vilja leva - Linn Andersson

Jag tror de flesta har känt att de vill försvinna bort ett tag, slippa verkligheten och allt ansvar. Slippa allt det jobbiga, allt som tynger och bara få vara fri.

För slippa verkligheten så dricker vissa alkohol, vissa har självskadebeteenden och vissa sover. Men det finns även dom som känner att de testat allt, de har gjort allt för att få slippa verkligheten men inget fungerar, det finns bara ett alternativ: dö.

Jag har många gånger gjort upp scenarion i mitt huvud där jag väljer att avsluta mitt liv, jag har tänkt nästan alla möjliga scenarion men inget av dom känns rätt. Sen har jag tänkt steget längre och inser att jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.

Som jag ser det är skillnaden att när man vill dö känner man ingen livsglädje längre och det finns ingen framtid. Allt man en gång drömde om finns inte längre....

Läs vidare...

Del 13 - Låt inte sjukdomen definiera dig, eller gör det - Ida Wi

Jag är väldigt öppen om min sjukdom och hur jag tog mig ur den osv. Jag är stolt över att jag är så pass öppen och jag är glad att jag är det. Att prata om allt som har hänt har varit en sorts terapi för mig, jag behövde få ur mig det här. Jag tror att mitt tillfrisknande skulle gå mycket mer långsamt om jag stängde in mig. Men eftersom jag är så pass öppen, som inte många andra är, så har jag fått frågor som jag har blivit upprörd över. Ett ex sa en gång till mig att jag inte skulle låta depression definiera mig. Det gör jag inte heller, men jag kan tänka mig att människor kan bli lite förbrydda över min transparens. Det är fortfarande inte helt accepterat att prata om det jag gör och då kan jag få pekande fingrar om att rätta mig i ledet. Men vet ni vad? Det skiter jag...

Läs vidare...

Del 12 - Medicin - Ida Wi

När man börjar med antidepressiva läkemedel så ligger det till så här: under ca två veckor så mår man sämre, sen börjar det bli bättre. Läkemedel är otroligt individuellt, vilka som fungerar och inte. När jag blev inlagd var det ett krav att äta medicin eftersom det var en del av deras behandling. Jag är inte emot läkemedel så för mig var det enbart positivt.

Den första medicinen fungerade inte för mig. Jag hade varit på toa och kollade mig i spegeln, jag var knallröd i ansiktet och då gick jag till sjuksystern som bad mig sätta mig ner. Under fem minuter så hade jag däckat, jag förlorade medvetandet men utav någon anledning så fungerade hörseln fortfarande. De ringde akuten och det tog inte lång tid innan ambulansen kom farande. Jag hade pösat ihop ordentligt när tre män kom och la mig...

Läs vidare...

Del 11 - Vägglöss - Ida Wi

Dagarna och nätterna på psyket flöt ihop, jag hade svårt att komma ihåg vilken dag det var och om jag hade sovit under natten eller under dagen. En dag var det ett krismöte för både patienter och personal. Vi hade fått vägglöss. Anticimex besökte oss och berättade ingående om vad vägglöss var för något. De förklarade att vi skulle vara tvungna att frysa ner eller hetta upp alla våra kläder, vi skulle duscha noga och sätta på oss sjukhusets lånekläder. Våra rum skulle hettas upp med någon sorts ånga och då förstod jag att detta kan bli ett problem. Min käraste ägodel, den som höll mig flytande - gitarren! De skulle frysa ner gitarren! Kan ni tänka er? Ni som inte kan tänka er: en gitarr kan inte bli nedfryst eller upphettad för då förstörs den! Jag gick runt med min gitarr en...

Läs vidare...

Del 10 - Självskadebeteendet - Ida Wi

Jag kanske har nämnt att jag aldrig har skurit mig i handlederna. Det är ett vanligt förekommande självskadebeteende bland psykisk sjuka, speciellt för de unga. Jag kan förstå varför man väljer att göra det teoretiskt men jag har aldrig förstått det konkret. I teorin så förklaras det som en befrielse från sin egna psykiska sjukdom. I och med att det blir synliga ärr så kanske omvärlden kan förstå hur det känns inuti. Det finns också en förklaring om att man vill ha någon form av fysisk smärta eftersom man har gått med en psykisk smärta så länge och/eller att man vill se efter om man överhuvudtaget kan känna någon sorts fysisk smärta. Det kan också vara ett väldigt högt rop på hjälp. Jag är glad att jag inte skar mig i armarna men jag förstår mig på de som gjorde...

Läs vidare...

Del 9 - Självmordet - Ida Wi

Jag satt ofta i pysselrummet och målade fåglar med vattenfärg. Jag älskade att måla fåglar eftersom de symboliserade friheten som jag inte hade där. Jag använde mig av alla möjliga färger och ibland skrev jag till lite olika citat. På en målning står det “det är för sent att stänga buren när fågeln har flugit”. En dag när jag satt och målade som vanligt började det tjuta på avdelningen. Jag hörde många tunga steg som sprang i korridorerna. Jag hade dörren till pysselrummet på glänt och jag såg personal från både avdelning 31 och 32 samlas vid personalrummet. De skrek och sprang fram och tillbaka. Någon ropade efter läkare och några andra försökte få vi andra patienter att inte titta åt deras håll.

Elsa och Rosita var som vanligt ute och rökte när detta...

Läs vidare...

Del 8 - Duscha - Ida Wi

Det fanns ett antal duschar på avdelningen och vi blev ombedda att hålla hygienen så gott vi kunde. Jag var väldigt sjuk när jag blev inlagd och kunde inte få mig till att göra de mest vardagliga sysslorna som att just duscha. Jag tror att jag inte hade duschat på över en vecka innan jag använde sjukhusets dusch. Det fanns inga draperier och toalettstolen var precis bredvid duschutrymmet. En gång fick jag för mig att raka mina ben, jag hade inte kunnat raka mig varken under armarna eller benen på flera veckor. Jag fick låna en engångsrakhyvel som bara hade ett blad. Jag var en av de få som inte skar sig i handlederna och jag skojade med en i personalen att jag skulle gå in och skära mig. Det var inte ett kul skämt och det var absolut opassande. Skötaren sa till mig att inte skämta om sådant. Det var riktigt dumt sagt.

Jag ställde mig i duschen och...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.