Ångestbloggen

Ångestbloggen

Sorgens olika sidor - Malin Holmberg

Den aktiva ångesten. Den som verkligen förgör. Den hann jag bli kompis med, alltså inte på så sätt att vi började gilla varandra men på ett sätt som gjorde mig van vid att leva med den. Jag tyckte ett tag att den var ett normaltillstånd.

Det som hände med mig när jag sörjde aktivt i nästan fyra år utan uppehåll var helt enkelt att min ångest blev en ganska stor del av min persona. Men, idag lever jag istället för första gången med normala dagar, alltså utan ångest, utan vidare självreflektion och utan sömnsvårigheter. Någonting som för mig är nytt. Nytt på så sätt att jag kan stanna upp och uppmärksamma att jag faktiskt inte har ångest. Aldrig trodde jag att det var någonting jag skulle behöva vänja mig vid. Jag trodde ju att det skulle vara tvärtom.

Min ångest har...

Läs vidare...

Du kan inte ha ADHD? Du som alltid är så lugn. - Nina Eklund

- ”Du har ingen orsak att må dåligt. Du har familj, jobb och vänner, det finns de som mår så mycket sämre!”

Att förminska någons fysiska eller psykiska känslor och mående är aldrig okej. Jag har ett bra jobb som jag trivs med, fantastiska vänner och familj men jag mår inte alltid bra och det beror inte på någon av de nämnda sakerna. Att påpeka och bestämma vem som ”har rätt att må dåligt” är inte något som någon borde ägna sig åt. Du vet aldrig hela historien, du vet förmodligen lite och i många fall ingenting. Döm inte mig efter vad du tycker eller tror dig veta, döm mig inte heller efter vad som passar din mall. Prata med mig, inte om mig.


- ”Du är alltid trött, gör sådant som ger dig energi”

Jag är väl medveten om min trötthet och att den...

Läs vidare...

Jag går sönder inifrån och ut - Malin Andersson

Vi har alla hört uttrycket ”gå in i väggen”, vilket låter väldigt dramatiskt. Uttrycket påminner mig inte om utmattning, det påminner mig om en händelse för många, många år sedan. Jag och min familj var i stan och skulle handla, minns inte vad vi var på jakt efter, jag kanske var runt 7–8 år. Vi gick förbi en elektronikbutik där det står en anställd utanför och packar upp varor. På något sätt kommer den anställda åt någonting och det rasar ner massa varor från hyllan, nyfikna jag tittar, pekar och skrattar åt händelsen. PANG! Jag gick rätt in i en stor betongpelare. Det gjorde ont, min näsa värkte länge efter den händelsen men de var ju såklart rätt pinsamt. Någonstans i den åldern fick jag höra ”gått in i väggen”, en släkting till...

Läs vidare...

När nått så enkelt är svårt - Marlene Sjöberg

Jag vet att det är mitt ansvar att bli och vara sådär trygg i mig själv och våran relation som jag så länge har drömt om, men ibland önskar jag att du hade ansträngt dig mer för att hjälpa mig. Jag vet att det kan liknas med för höga förväntningar men jag vill så gärna tro att allting skulle bli bra, om du skulle säga att jag är bättre än alla andra du varit med, istället för att bara konstatera att vi nog gör bäst i att inte prata om det vi haft innan. Om du berättat att jag var snygg, sexig och vacker just den där dagen när jag kände mig dålig, och inte bara alla andra dagar. Om du velat haft sex med mig nu och inte bara igår. Jag vet att jag kan leva i dessa tankar för resten av mitt liv, men oavsett vad som händer kommer jag bara trampa runt på samma ställe. Jag kommer aldrig komma framåt...

Läs vidare...

Ensamhet - en plåga eller fröjd? - Magdalena Fredriksson

Idag är det lördag, och passande nog tänkte jag skriva några rader om ensamhet. För när drabbar ensamheten oss allra svårast, om inte en fredag eller lördagkväll under sommaren när det verkar som att "alla andra" är i goda vänners lag, dricker rosé och bara är glada? Den ensamhet jag skriver om idag väljer jag att kalla situationell ensamhet, utifrån att vi ofta befinner oss i situationer av ensamhet (självvald eller ej), men aldrig är riktigt, riktigt ensamma som vi ibland tror eller intalar oss själva när vi mår som sämst. Att vi skulle vara helt ensamma, utan någon som bryr sig eller tänker på oss någon gång, stämmer väldigt sällan även om fall finns som ibland uppmärksammas i någon av dagstidningarna. Jag vill vara noga med att säga att jag i detta inlägg inte kommer prata om enskilda...

Läs vidare...

Det eviga krypet i kroppen - Malin Olsson

Alla har ni någon gång varit rastlösa, ni vet känslan i kroppen av att man måste vidare, du måste iväg. Det spelar ingen roll hur mycket du än rör på dig eller hur mycket du utmattar dig psykiskt, krypet i kroppen finns kvar. Vissa dagar är det världens bästa tillgång, vissa dagar är det fruktansvärt, det är så otroligt ångestfyllt. Att aldrig riktigt få det helt lugnt i kroppen eller helt tyst, det är ett ständigt surr. Ett brus som aldrig tystnar, ett pirr i kroppen som aldrig stannar.

Sen jag började ta Concerta så har det blivit betydligt lugnare i mig, det är inte helt stilla men det är något helt annat än hur det varit. Det är en underbar känsla som jag är så tacksam att jag får uppleva, men framför allt är jag tacksam att jag inte har inbillat mig alla känslor som jag känt. Att det...

Läs vidare...

Ångest och ensamhet - Karolina Tågerud

Det är smärtsamt att se på när andra umgås och lever sina liv för fullt.

Då känner jag mig fången i min trötta tunga kropp och vill bara bli fri från min ångest.

Jag ligger i sängen med fullständig panik och gråter utan stopp.

Släpp ut mig.

Jag vill inte va i den här kroppen.

Jag vill inte ha en hjärna som är trött och utan vilja.

Detta är inte jag.

Så här vill jag inte leva.

Tänk om man kunde få sövas ner ett par dagar tills den värst ångesten lagt sig.

Tänk om det fanns ett sätt att bota. Men det finns bara acceptera, lindra och stå ut.

Varje gång jag har en bra tid tänker jag på dom svåra stunderna och önskar så innerligt att dom kunde bli färre i framtiden.

När jag inte riktigt orkar leva för mig själv hjälper det mycket att fokusera på mina hundar....

Läs vidare...

Min storlek är inte mitt värde, min storlek är INTE mitt värde. - Anina Hietala

Jag har många gånger fått frågan: Kan du bli helt frisk från dina ätstörningar?

Och sanningen är att jag faktiskt inte vet, idag svälter jag inte längre mig själv, jag står inte heller på all fyra med fingrarna nedtryckta i halsen inne på toaletten efter att jag ätit. Jag har oftast på mig kläder jag tycker är snygga även om de framhäver saker jag kanske inte är så bekväm med. Jag har även börjar gå i shorts under sommaren, trots att mina lår rör sig när jag går. (Och ärligt nu, vems lår gör inte det?) Den enda stora dagliga påminnelsen jag har om mina ätstörningar idag är att jag inte kan ha en våg i samma hus. Den får helt enkelt vara gömd och jag och min pojkvän äger ingen våg.

Så jag skulle nog säga att jag nästan är helt frisk...

Läs vidare...

Få det att sluta - Mathilda Gustavsson

Gång på gång tappar jag kontrollen över mig själv. Detta är anledningen till varför jag inte litar på mig själv längre. Mitt i en panikångestattack finns det bara en önskan jag har, att få slut på paniken- vad som än krävs. Jag har testat många olika metoder, några bra men minst lika många dåliga.

Tabletterna ger ingen effekt längre, ärren blir djupare och spriten har blivit en vana nu. Inget biter mot min ångest innan det är försent och jag har tappat förståndet helt.

Jag får ofta frågan av vänner och familj hur de ska hantera en av mina panikångestattacker och nu vet jag vad det bästa de kan göra för mig är. ”Vad som än händer, lämna mig inte ensam.” I min ensamhet får panikångesten för stor makt över min kropp. Jag gör allt i min makt...

Läs vidare...

Anledningen bakom den dåliga relationen jag har till min pappa - Mathilda Gustavsson

Under hela min uppväxt förstod jag inte varför min pappa betedde sig som han gjorde. Hans humör kunde skilja sig kraftigt från dag till dag- från att vara arg, till att vara ledsen och senare till att vara glad. För att inte tala om alla månader då han knappt tog sig upp ur sängen.

Detta gjorde att jag blev osäker, osäker på hur min egen pappa skulle bete sig och må. Rädsla är en väldigt stark känsla och tillslut blev jag rädd för mig egen pappa då jag aldrig kunde förutspå hur han skulle bete sig härnäst.

Min pappa har varit psykiskt sjuk under hela min uppväxt och under större delen av sitt liv innan han fick diagnosen- bipolär typ 2. Med diagnosen fick min pappa justering i sina mediciner (innan hade han endast fått antidepressiva). Medicinjusteringarna och samtalen han hade med sin psykolog gjorde att han blev mer stabil i sitt...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.