Ångestbloggen

Ångestbloggen

"Inget" - Linna Andersson

Vad ska man svara? Hur ska man förklara? När ska man få möjlighet att kunna prata?

Vad ska man egentligen svara när någon frågar vad det är som är fel. Tusentals tankar åker berg och dalbana i huvudet och ska jag ska lyckas svara på frågan vad det är som är fel. Det är så svårt att hitta orden, vad är det egentligen som är fel. Har hen gjort något? Tänker jag på när farmor dog? Är det skolan? Jag vet inte vad det är som är fel. Allt och inget. Det är inget som är fel. Men jag är ledsen ändå.

Hur ska man förklara? Hen förstår ju att svaret inget är den snabba vägen att ta sig ur detta. Det är något som är fel. Men hur ska man förklara, vart börjar man? Vart slutar man? Hur börjar man? Tusentals tankar åker berg och dalbana i huvudet och jag ska lyckas...

Läs vidare...

Så jag lät dig - Luna Testudo

Jag förstod inte först
Jag gillade inte vad du gjorde, det gjorde ont och det var obehagligt
Inte som åksjuka, inte som spindlar eller ormar
Ett annat slags obehagligt som jag aldrig kunnat beskriva
Och helt ärligt känns “obehagligt” som en underdrift
Men mamma sa att vi inte skulle bråka med dig för…
du sörjde ju
Och du fortsatte att upprepa att det var okej
Så jag lät dig

Läs vidare...

Du är inte värd bättre - Malin Olsson

Dessa ord du nu kommer få läsa har för mig varit hemska att skriva, jag har fått börja rota i de svartaste hörnen och de vrår jag försökt glömma och gömma i alla år. Jag kommer att skriva om min sjuka tid som höll i sig från att jag var 11 år tills jag var runt 19-20 år. Dessa år jag led utav Bulimi, eller Bulimi nervosa som det egentligen heter. Länkar till 1177:s sida längst ner i inlägget om du skulle vilja få lite mer info om detta. Jag har även tänkt att dela upp den här tiden i några delar, för det kommer bli alldeles för tungt för mig att skriva om mina sjuka år.

Så vi börjar från början:

Jag var 11 år första gången jag började kräkas. Jag hade just börjat högstadiet, (lång historia kort om den biten, jag är från en liten by där jag är...

Läs vidare...

Om att halka efter i livet - Nina Carlson

Psykisk ohälsa får en att halka efter i livet. Det blir tydligare för varje år. Mellan 30 och 40 där jag befinner mig nu är det väldigt påtagligt.

Energin har inte räckt till att både överleva OCH göra karriär. Eller få barn. Energin har inte räckt till att vårda sina relationer, träffa kompisar och ingå i nåt vänskapsgäng. Hjärnan blir ärrad av depression, mani, ångest, mediciner och behandlingar. Minnet svajar, gamla minnen försvinner, man glömmer alltid att ringa upp eller vad man lovat.

Långa sjukdomsperioder = svårt att söka, få eller pröva jobb = glest CV = svårt att få nåt jobb överhuvudtaget = man halkar efter ekonomiskt. Hus eller resor är för många uteslutet. Arbetslöshet blir ensamt. Och sådär går det runt. 

Frågar ni folk vad de jobbar...

Läs vidare...

Psykisk ohälsa ur bästa vännens perspektiv - Malin Olsson

Här kommer inlägg nummer två i min följetång om hur det är att leva på andra sidan utav någons psykiska ohälsa. Denna gång har jag bett en utav mina allra närmaste vänner att få svara på mina frågor. Som ni kommer kunna läsa i texten så har den här personen varit med sen barnsben, hon har alltså varit med ändå sen start helt enkelt. Hon är den person som alltid varit med, i alla lägen, hon har sett allt. Alla mina sidor, alla mina tillstånd och alla mina fall. Hon har helt enkelt varit en utav de viktigaste personerna i mitt liv och det vill jag tacka henne för. Hon är min syster från en annan mamma och pappa helt enkelt.

När läste igenom hennes svar så blev jag otroligt rörd och stolt, stolt för att jag har en så otroligt fin vän och rörd för allt det fina hon skrivit om mig. Att trots allt...

Läs vidare...

Jag har ett hål som måste fyllas - Jenny Nylén

Rätt ofta pratar man, när det gäller personer som mår psykiskt dåligt, att de har en känsla av att det är ett "hål som måste fyllas". Det finns en sorts tomhet inom en. Det "hålet" kan då tillfälligt fyllas, om man till exempel äter godis eller dricker alkohol eller gör något annat som ofta inte är så nyttigt för en själv. Man skulle kunna säga, att det är en typ av självskadebeteende. Ibland går det så lång att man till och med skadar sig själv rent fysiskt.

Tomheten och ångesten, upphör kanske för stunden, men känslan därefter är oftast värre. Många gånger har man hört från olika håll att det "tomma hålet" är en rest av något traumatiskt som hänt i ens liv. De åsikterna kommer både från experter och från personer som leker...

Läs vidare...

Nej tack, ingen mer teori om stress - Malin Andersson

 

Stress är bra, i lagom mängd då förstås. Det är i alla fall vad som skrivs om ordet stress. Jag har gått en kurs i stresshantering, 15 högskolepoäng gav den mig. Jag gick även en 15 hp kurs i mentala träningsmetoder och en kvällskurs i ACT (Acceptance and Commitment Therapy). Jag skämtade ofta och sa att ”jag har aldrig varit så stressad som i denna stresskurs”. Jag försökte med andra ord göra mig rolig över det faktum att min hjärna skyddade mig från att ta in information som kunde ”avslöja” hur det egentligen stod till. Trots att jag var helt medveten om vad stressen teoretiskt gör med mig, kunde jag inte stoppa den.

När man studerar på universitet så ingår det att skriva uppsatser utifrån kvantitativa ansatser eller kvalitativa. Kvant visar upp mängder av siffror och nummer medan kval är mer av en...

Läs vidare...

Sambons perspektiv på psykisk ohälsa - Malin Olsson

Jag har tänkt börja med lite utav en följetång här på bloggen. Jag vill gärna dela med mig utav en annan synvinkel av psykisk ohälsa, jag vill visa de anhörigas perspektiv. Det är lätt för mig att sitta här och skriva om hur det är att vara mitt uppe i alla ångest, ADHD och bära en ryggsäck med självskadebeteenden. Komma med mina erfarenheter, dela med mig utav mitt liv till er. Men hur har det egentligen varit för alla de fantastiska människor jag haft med mig under min resa. En del har kommit in i mitt liv under resans gång, en del har varit med sen första början. Hoppas ni kommer gilla denna lilla serie, själv står jag inför en stor utmaning. Det kommer nog bli många blandade känslor när jag läser personernas svar.

Den första jag bad svara på mina frågor var min sambo. Tack världens bästa du, jag...

Läs vidare...

Vem ser flickan bakom fasaden? - Nina Eklund

När läkaren på våren 2015 sa att han var övertygad om att jag har ADHD var min reaktion ”nej det kan inte stämma”. Jag hade precis som många andra fördomar om vad ADHD är och hur personer med ADHD ska vara. Samma fördomar jag själv får bemöta idag. Läkaren sa på samma möte att ”du har alla förutsättningar för att må bra men ändå fungerar inte”. Jag antar att det i praktiken innebär en bra och stabil familj med icke-skilda föräldrar, syskon, bra ekonomi, socialt nätverk med vänner och att växa upp i ett småländskt samhälle utanför en alldeles lagom stor stad. I så fall har jag haft och har förutsättningarna för att må bra så varför kunde jag inte skärpa mig, anstränga mig mer, må bra? Ångesten, rastlösheten, impulsiviteten, den...

Läs vidare...

En personlig seger - Malin Olsson

Jag måste dela med mig utav min helg! Det var min första tur till en större stad efter att jag kommit i fas med mina mediciner så det var ärligt talat en viss oro inför den här resan.

Jag och min pappa har tillbringat en helg i Göteborg, bara han och jag! Jag går fortfarande på något slags lyckorus, inte bara för att Håkan Hellström vad magisk på Ullevi och att jag och pappa fick tillbringa en helg tillsammans. Utan även för att jag klarade utav det, jag fick ingen panikångest, jag hade koll på situationen och jag kunde framförallt fokusera. Jag är så himla grym! Jag har kommit så långt.

Jag har åkt tåg! Jag har åkt ett tåg utan att få panikångest, jag har åkt tåg utan att behöva ha koll på vart toaletten är. Att jag måste ha koll på vart toaletten är är ett sår...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.