Ångestbloggen
När tankarna snubblar - Simone Lagerqvist
Det är många gånger jag snubblar på mina egna tankar. Det kan vara allt ifrån hur morgondagen skall bli till hur den personen just tittade på mig. Jag snubblar till och trillar så många gånger på grund av mina egna tankar. Tankarna drar mig ner och jag vet att mitt tankemönster är sjukt, gör mig sjuk och sänker mig. Ändå är det just dessa tankar som är svårast att gå runt. För hur medveten jag än är så finns det inget stopp, det blir en evighetscirkel av dom, jag gör en höna av en fjäder som det så fint heter. Tankar kring en pytteliten sten kan bli stora som Mount Everest när jag väl snurrar runt i tanketräsket.
Jag har oändligt många exempel men det enda jag tänker på är den tankevurpa och katastroftanke som kom över mig idag. För att beskriva mitt tankemönster måste...
Om när de som inte vet någonting om medicin ska uttala sig om medicin - Nina Carlson
Vi säger att du har fått diskbråck. I början gör det inte så ont, men det ger sig inte och du försämras. De rehabiliteringsövningar du fått rår inte på det och smärtan får större och större inverkan på din livskvalitet. Då kan du behöva andra behandlingar, operation eller i värsta fall bli stelopererad. Någonting är trasigt och du får hjälp att laga det så du kan fungera igen.
Vi säger att du har något annat problem. Du kanske inte kan koncentrera dig om så livet hängde på det, har myror i kroppen och noll impulskontroll. Du kanske känner dig smutsig hela tiden och tvättar händerna 50 ggr om dagen och kan inte sova om du inte gjort alla dina kvällssysslor i exakt ordning. Eller så har du haft sån fruktansvärd ångest så länge att du känner att du nog inte orkar...
Utsidan matchar insidan - Mathilda Gustavsson
Jag skäms.
Jag skäms över ärren som täcker mina ben och armar.
Ärren jag själv har skapat för att fly min ångest.
Ärren som jag döljer för att jag inte vill skrämma upp andra.
Ärren som gör att min utsida avslöjar att någonting är trasigt på insidan.
Att skada sig själv är beroendeframkallande, precis som t.ex. koffein och alkohol är, då man får adrenalin när man skadar sig. Precis som alla beroenden söker man kickar och kickarna man söker kräver mer och mer för att uppstå, detta leder till att skadorna man gör mot sig själv ofta blir värre och värre och man söker efter kickarna oftare och oftare, under självskadebeteendet. Att sluta skada sig själv är därför lättare sagt än gjort och på vägen är det vanligt med återfall då olika saker kan...
Om att leva utan hud - Nina Carlson
Vi affektiva. Högkänsliga. Borderliners och Bipolära och Bokstavsbarn. Jag skulle inte säga att vi har humörsvängningar, snarare humör-jojo. Det går upp och ner. Upp. Ner. Kraschar och måste lindas upp igen. Upp och ner. Upp. Ner. Långt upp, långt ner. Sällan gråskala eller perioder av härlig åkning. Det är ingen bergochdalbana, det är fritt fall och uppskjut, fritt fall och uppskjut.
Vi har ingen hud, allt fastnar på oss och gör ont. Vi vet vilket humör ni är på för det känns i hela kroppen. Vi vet vad det är för stämning i huset för det känns så fort vi öppnat dörren och klivit in i hallen.
Minsta lilla motgång, och då menar jag verkligen minsta lilla, välter hela lasset och ut väller allting. Det kan vara livsglädje och dödslängtan inom samma minut. En missad buss...
Möte mellan två Malin - Malin Holmberg
Ett gammalt sätt att leva som en gång varit din bekväma snuttefilt i matt mörker. När det återvänder och du förstår att allting är precis som alltid, förutom du själv. Dina vanor har förändrats men det är lätt att falla tillbaka i det gamla som det är att köra vidare i någon annans nedsänkta hjulspår i en asfalterad väg. Att återvända är trots allt någonting som jag tycker om i det här fallet. Sena nätter, trängsel, musik vars basgångar vibrerar hela vägen in i ditt fysiska innersta. Kall öl och klotter på toalettväggar.
Det är inte så längesedan det var vardag. Nu känns det avlägset. Men livet svänger liksom av sig självt ibland. Det tar sin egen väg utan att en liksom märker det eller för den delen förändrar det.
Det är märkligt...
Med mörkret - Luna Testudo
Allt blir värre på kvällarna
när det blir mörkare och mörkare
för i mörkret finns demonerna med sina händer, käftar, kön
i mörkret finns äcklet, skammen, skulden, smärtan, förnedringen, sveken
och det fortfarande känns som att jag räknar ner
Tillsammans med det kommer allting annat
och jag sjunker som i någon slags myr
så ju mer jag sprattlar desto djupare sjunker jag
men jag kan inte vara stilla eller sakta ner
Med ångestdämpande går det lättare
men jag är fortfarande under ytan
och det blir som om jag ligger och löses upp i leran
och låter allting hända, igen
Men likt fan vaknar jag alltid igen och börjar om
och hur mycket jag än sover
är jag alltid mer eller mindre utmattad
Förlåt - Marlene Sjöberg
Ibland vill jag bara be om ursäkt, säga förlåt för det mest orealistiska saker någonsin. Förlåt att mina bröst är så små, förlåt att jag inte väger 5kg mindre, förlåt att jag har en finne på hakan, förlåt för att jag inte alltid tänker efter innan jag pratar, förlåt att jag inte har ett perfekt jobb, förlåt att mina tänder är lite snea, förlåt för att mitt hår är slitet i topparna, förlåt för att jag inte har rakat benen idag, förlåt för att jag är klängig, förlåt för att jag finns. Förlåt för att jag inte är så bra som du. Förlåt för att jag inte mår så bra som du. Förlåt för att jag inte är perfekt. Förlåt för att du är tillsammans med mig när du...
Ett ljus går upp - Malin Olsson
Har börjat lyssna på Håkan Hemlins bok Förlist mitt liv och Nordman, hans bok handlar om hans resa igenom livet med sin ADHD, hur det varit genom åren. Allt strul och trassel, ja allt är med. Det är så mycket som jag kan känna igen, att få ro i kroppen, att den där rastlösheten ska stanna av. När man tar till alkohol för att få frid, en frid som dock bara stannar så länge ruset finns. Mitt destruktiva beteende är inte alls som hans men det är ändå en sån otrolig känsla när man upptäcker att hallå jag är inte ensam, jag är inte dum i huvudet, det finns fler som jag där ute.
Jag kan även relatera till besattheten som man hamnar i när man upptäcker något man tycker om (eller ja i mitt fall kan jag inte bara tycka om, jag ÄLSKAR DET). Det går inte att göra något...
Saknad - Simone Lagerqvist
Saknad, den där känslan som vi alla känt flera gånger här i livet. Saknad efter någon som betyder mycket, kanske efter ett djur, en plats eller bara ren och skär saknad.
Jag tänker många gånger att saknad är en fin känsla, något åtråvärt. Att få bli saknad är ett tecken på att man betyder något för den personen som saknar. Eller att platsen men besökt gjort ett stort avtryck i livet. Ja, man kan alltid vända saknad till något positivt men oftast fastnar man i en ledsen saknad. En saknad som gör så ont så man tror att hjärtat ska gå i tusen bitar. Saknaden förvandlas till en ledsamhet som istället tynger ner en och gör en ledsen. Och när man väl fastnat i det hjulet så är det svårt att se det fina med saknaden. Och det är ofta där jag och många andra fastnar, i...
Och allt står stilla, vi är ett vakuum - Magdalena Fredriksson
Ni som tycker om (bandet) Kent känner igen mitt val till titel på detta inlägg - raden är från deras låt “Terapi”. Ironiskt nog älskar jag den låten, och jag ägnar mig ju just åt terapi. Varför jag väljer den raden idag är för att det är just så jag känt de senaste veckorna, och faktiskt det senaste året. Allt har stått stilla och jag har varit i ett vakuum. Kanske har det också känts så för vissa av er, som sökt hjälp för ert mående och inte fått rätt bemötande eller rätt hjälp. Att ni står stilla, i ett vakuum.
Något jag tänkte dra igenom med ganska svepande drag idag är fysisk och psykisk sjukdom i samklang, med en personlig och rätt privat touch. Det finns en rad anledningar till detta. En anledning är att jag har föreläsning om detta i veckan, för att...