Ångestbloggen
Jag vågade sjukskriva mig! - Simone Lagerqvist
Jag har gått länge med känslan av att jag tar en dag i taget, att jag ser varje andetag som en seger. Att varje steg framåt har varit bra då jag inte stått still och tänkt eller snarare känt. Det handlar inte om att jag inte orkat leva men det handlar om att orken har tagit slut. Mantrat som snurrat runt i huvudet har varit “jag orkar inte”. Men även om jag inte orkat så har jag gjort det för det är alltid så jag gör. Har jag ett jobb så sköter jag det, har jag åtaganden på min fritid så gör jag det och har jag planerat något så fullföljer jag den planen. Så fungerar jag, otroligt plikttrogen och gör alltid det där lilla extra som egentligen inte förväntas av mig i den rollen jag just så befinner mig i. MEN, när ångesten har tagit över den större delen av livets vakna timmar och det är...
Han slog min verklighet i bitar - Nina Eklund
Det jag ska skriva om är inte enkelt. Jag har länge funderat och tänkt hur jag ska formulera mig och hitta orden. Orden som förklarar det helvete jag upplevde under de månader jag var tillsammans med mitt ex. Orden som förklarar hur han bröt ner mig och slog min verklighet i bitar. Jag vet inte hur man berättar om sådant men jag gör det i alla fall för jag vet att jag inte är ensam.
Efter studenten blev jag tillsammans med en kille som jag snabbt flyttade ihop med. Vi bodde i en mindre stad flera mil ifrån mitt barndomshem. Från början var allt bra. Han var väldigt snäll, omtänksam och ville mitt bästa. Trodde jag. Ganska snart ringde varningsklockor som jag valde att ignorera, det var små händelser som snabbt urartade till en mardröm. Killen jag var sambo med var inte alls den person som jag trodde. Bit för bit bröt han ner mig, allt jag gjorde var fel, allt...
2 flaskor ljummet vin - Fanny Fredriksson
Ikväll önskade jag att jag hade 2 flaskor vin i skafferiet, inte i kylen för jag ville inte att det skulle vara kallt och gott. Jag ville känna hur det ljumna vinet svaldes ner och känna hur äckligt det var. Precis lika äckligt som jag känner att jag är.
Men att få känna hur alla känslor tonades av efter varje klunk, att känna hur min ångest sakta men säkert förvandlades till ett lugn. Att möta mina känslor nyktert är bland det svåraste jag vet. Jag orkar inte känna allting så jävla starkt, att kunna dricka bort allting även om jag vet att det bara skulle funka för stunden. Men vilken härlig jävla stund. Att ligga i soffan och bara få vara, inte känna att varje andetag är en plåga. Att inte känna hur ångesten sitter som ett monster i mitt bröst, att känna som om monstret försöker komma ur min...
Håll en attack i schack! - Ida Wi
Hej! Ida här igen, tack för all feedback och respons på mina tidigare inlägg! Jag jobbar som föreläsare inom psykisk ohälsa och om du eller någon du känner skulle vilja boka en föreläsning med mig är det bara att höra av sig till mig! Jag finns på facebook under namnet Ida Wi samt på mailen [email protected] Kolla gärna in min hemsida också: www.idawi.se
Jag håller vanligtvis föreläsningar för gymnasieelever men kan så klart anpassa mig till företag och barn i yngre åldrar.
Nu tänkte jag dela med mig av lite tips:
Jag har varit frisk i över tre år tack vare min medicin. Om jag får en panikattack idag så känner jag igen den direkt, jag kan hantera den så att den inte tar över hela mig och förstör min dag. Jag tänkte dela med mig av de tipsen som har fungerat bäst för mig när...
Att vända en panikattack - Fanny Fredriksson
Jag har gått i DBT terapi sen i februari 2017. Innan jag började hade jag ingen koll på hur jag skulle göra när jag hamnade eller var påväg in i en panikångestattack. Men igårkväll kände jag för första gången att jag mitt i all skit hade någon slags kontroll. Började med att jag pratade med en vän i telefon och berättade att jag hade hjärtklappning och att jag kände att en panikångestattack var pågång. Där följde jag steg 1 i min krisplan - prata med en vän. Hon försökte distrahera mig och sa åt mig att gå ut och ta en promenad för att distrahera mig ännu mer. Men även när jag var ute kände jag den här starka ångesten komma, så då följde jag resten av krisplanen, vi som går i DBT har den fantastiska möjligheten att kontakta våran psykolog från 07-22...
Vad finns det att göra? - Luna Testudo
Vad finns det att skapa
när händerna gör för ont
Vad finns det att rita
när allt som finns under ögonlocken
är vidrigt och groteskt
och allting fint bara känns… fake
Vad finns det att skriva
när de enda orden som stannar länge nog
är grymma och förnedrande
Vad finns det att göra när själen inte orkar mer
och vila inte finns till
Så du går fri - Luna Testudo
Jag var ett barn
ensam i ett vitt rum, med en främmande människa
förväntad att berätta om vad du gjorde
det hemskaste, vidrigaste, skamligaste
det som skriker TABU på alla sätt som finns
Övergrepp, incest, mammapappabarn och fucking våldtäkt
En ensam åttaåring, en alkoholiserad pedofil, fem år i ett lila flickrum
Ett barn, ensam i ett vitt rum med en främmande människa
förväntad att sätta ord på ett förflutet som aldrig borde blivit till
och samtidigt lämna ut den egna familjen
Inga ord kom ut ur min mun
Hur kunde det
Så du går fri
Allt som är - Luna Testudo
Ledsen, arg, frustrerad
över allt som var, över allt som blev, över allt som är
över hur allting kombinerat kväver allt liv
Över hur jag är logisk nog att veta att jag inte behöver vara rädd längre
att det inte är min verklighet längre
men att det inte spelar någon roll när mörkret kommer
med paniken, skiten, och jag förvandlas till liten
Tynger ner min andra hälft
tynger ner alla jag bryr mig om och jag vet det
alla, förutom de som förtjänar det
Livets rättvisa i ett nötskal
Vill vara stark, vill vara modig, stå upp och slåss
men jag ligger ner, ynklig och rädd, otillräcklig och svag
Vill tänka klart, använda alla metoder och knep, all logik och allt förnuft
och gå framåt
Men det blir som att försöka följa en ensam snöflinga i en snöstorm
Vill inte - Luna Testudo
Vill inte tänka
vill inte känna
vill inte finnas utan att räcka till
vill inte sakna någon som aldrig kommer vara min
vill inte önska så desperat efter något så otroligt långt bort
vill inte vilja utan att orka
vill inte vara utmattad utan anledningar att förtjäna vila
vill inte sörja det som varit för det spelar ingen roll
vill inte älska dem som inte förtjänar det men kärlek funkar inte så
vill inte leva utan att vara vid liv
Låt oss finnas - Fanny Vinsavaara
Ett annat ord för skräck, skolstart. De flesta barn och ungdomar har börjat skolan den här veckan. För de flesta är det nervöst och pirrigt. En del ser fram emot att komma tillbaka till sina kompisar, andra ska träffa nya kompisar. Och så har vi den här skalan som jag tillhörde när jag gick i skolan. Vi som vill spy på morgonen för att paniken blir för påträngande. Vi börjar flera veckor innan skolstarten att älta om det verkligen är värt risken att gå dit. Nya lokaler, nya människor, nytt av allt. Eller det gamla vanliga alldeles för bekanta lärarna, eleverna och klassrummen. Det vi är bekanta med kan vara lika skrämmande som det nya. Egentligen är det inte själva skolan eller personerna i skolan som skrämde mig mest utan alla momenten. Gå från olika klassrum, raster, dom löjliga lära känna...
Senaste inläggen