Ångestbloggen

Ångestbloggen

Varför människor dör… kanske - Emelie Billman

Här sitter vi på månen, du och jag, i varsin saccosäck med en killer view av planeten Tellus inför våra fötter. Vi har just lämnat allt vi lärt oss från vår tid där nere för att istället uppleva det som vi egentligen känner; rätt och fel bortom mänskliga mått. De har aldrig nått hit och vi är här för att få lite perspektiv.

Jag vill att du ska se dig själv på jorden. Se din omgivning, dina vänner, ovänner, bekanta och arbetskamrater. Se hela din historia från födsel till idag. Se på den som om du själv aldrig fanns i den. Som om den vore över och bara är en film som spelas upp på repeat, där du kan spola, pausa och börja om så mycket som du önskar. Här är du inte längre du utan en åskådare.

Gör nu ett nedslag i tiden som varit. Se hur en annan version...

Läs vidare...

Tvinga mig - Fanny Vinsavaara

Många har nog upplevt någon gång i sitt liv att man inte är ensam i sitt eget huvud. Ibland har kanske hjärnspökena blivit så högljudda att du på allvar blivit rädd. Du vet att det inte är på riktigt, men känslan går liksom inte att skaka av sig. Ungefär såhär kan man beskriva tvångstankar. En tanke du vet är överdriven, ingen logik finns och du förstår inte alls varför du har dessa tankar. Men de finns där, och de äger din hjärna. Tankarna tvingar dig till saker du egentligen inte vill, men måste. Dom har lärt dig att om du inte följer deras regler kommer något hemskt att hända. Folk kommer dö och det är ditt fel. Det är du som dödar dom för att du inte följde reglerna. Som att alla världens sorger vilar på dina axlar.

Jag lever inramad av rutiner och tvång....

Läs vidare...

Du får inte vara död - Mathilda Gustavsson

Jag vänder mig alltid om, kollar riktigt länge, visst är det inte du? Men tänk om, tänk om du inte är död och att bara var en mardröm? Du kan inte vara död, det går inte. Det får inte vara sant.

Det har gått drygt ett halvår sen du avslutade ditt liv men jag kan fortfarande inte förstå att det som hände verkligen hände. Det fick ju inte hända. Även om jag vet vad som hände varken vill eller kan jag förstå det.

Jag försöker intala mig själv att jag både sett bilden från sjukhuset där du somnade in och varit på din begravning men kan fortfarande inte ta in det. Det är en för stor sorg för mig att hantera och förmodligen är det en försvarsmekanism för att jag inte ska bli helt nedbruten. Bara ibland, i korta sekvenser, klarar jag av att tänka på vad som faktiskt hände och hur allt...

Läs vidare...

Skammen över ångesten är ofta värre än ångesten i sig - Lenitha Wedholm

Ångest. Ett brett begrepp. Ett begrepp jag många gånger kan tyckas användas minst sagt lättvindigt. Ångest kan förvisso vara en naturlig reaktion på händelser i livet men för en del av oss sitter det djupare. Det är inte en ågren över något man gjort, nervositet för en tenta eller oro för ekonomin. Det är en iskall, bitande skräck som förlamar inte bara din kropp utan även ditt sinne och den kommer i många former. Den äger dig. Tar över ditt liv. Du kan inte leva så som du anses kunna leva. Du kanske inte kan ta dig ur sängen och du kanske hålls fången i din lägenhet mot din vilja. Ensam i din skräck. Ett fängelse skapat av en hänsynslös, osynlig fiende. Kanske kan du inte träffa andra människor eller så är du helt beroende av dem. Du kan inte andas, är rädd för att helt sluta...

Läs vidare...

Ärren på insidan försvinner aldrig - Pernilla Olsen

Jag blev mobbad när jag gick i skolan. Det var värst på lågstadiet, men det förstörde en stor del av högstadiet och gymnasiet också eftersom jag ständigt var rädd för att bli utsatt igen. När jag pratar om mobbningen idag så vill människor gärna bortförklara den, ”Jaha men det var ju inte så farligt”, ”Jag tycker ju inte riktigt att det är mobbning”, ”Du hade ju vänner? Då kan du inte blivit mobbad”, ”Du som är så söt kan ju inte varit mobbad” eller ”Jag tror du var lite känslig bara”. Speciellt det där sista fick jag höra väldigt mycket i skolan medans mobbningen försiggick, av de andra eleverna och  av mina lärare. Du är känslig. Vem är det som avgör var gränsen går för mobbning? Är det när personen i fråga bryter...

Läs vidare...

Min kropp är mitt fängelse - Linnéa Eriksson

Min kropp är mitt fängelse. När den fylls av ångest har jag ingenstans att ta vägen, ingenstans att fly.

Ångest för mig är en krypande känsla i kroppen, en känsla av att jag inte kan göra någonting rätt hur jag än gör och att jag inte kommer att klara av det jag tar för mig. Min ångest tar ifrån mig möjligheten att se förbi mörkret, möjligheten att se att det finns en väg ut. Istället får den mina tankar att snurra i 180 kilometer i timmen, den får min värld att blir svart och jag vill fly undan mig själv och tyngden över mitt bröst.

Kopplat till min ångest kommer självskadebeteende och självmordstankar. Inte för att jag vill skada mig själv eller dö, utan för att jag helt enkelt inte orkar mer. När jag slår och nyper mig själv blir smärtan konkret, den blir...

Läs vidare...

Älskade barn - Anina Hietala

Jag är världens snällaste människa. Jag är faktiskt det, jag vill alla väl och försöker alltid se till att andra människor omkring mig har det bra. Jag bryr mig om andra människor och om någon behöver ha en axel att luta sig mot eller någon att prata med så är det en självklarhet att lyssna och finnas där.

Men samtidigt är jag världens mest elaka människa. Men mot mig själv, jag är så elak och det jag säger till mig själv skulle jag aldrig säga till någon annan. Jag skulle aldrig kunna ställa mig och se någon annan i ögonen och berätta hur dåliga dom är. Hur misslyckade och fula dom är. Men mot mig själv accepterar jag det?

Jag tror att många av oss är vår största mobbare. Jag jobbar på att bli bättre och när jag var på ett dagcenter för mina...

Läs vidare...

Bara lite dum i huvudet - Alexandra Lundström

Det är alltid lika läskigt att vara ny på en plats, eftersom min hjärna mer än gärna läser av omgivningen i ett negativt sken och påstår sig veta att minsann varenda individ inblandad kommer avsky mig i vilket sammanhang jag än försätter mig i. Så även om jag just nu sitter skyddad bakom en skärm så kommer ändå ögon granska mig, om än på avstånd, och detta faktum skrämmer livet ur mig trots att detta samtidigt är allt jag någonsin önskat – att få nå ut och kanske (med betoning på kanske) inspirera eller till och med hjälpa någon.

Det är något som är så otroligt läskigt med nya sammanhang. Nya möten, nya människor. Nytt allt.

Detta kanske kan kanske verka märkligt då jag jämt fått höra från min omgivning att jag är en pratglad individ utan...

Läs vidare...

Perfektionism är en långsam död - Pernilla Olsen

Jag har börjat på det här inlägget flera gånger. Skrivit, ändrat och raderat om och om igen. Jag blir aldrig nöjd och antagligen kommer jag inte bli det heller. Jag vill att det ska vara perfekt, precis som jag önskar att jag vore det. Innerst inne vet jag att ingen är perfekt och man kan inte vara det, men fy vad jag önskar mig att vara perfekt.

Det låter kanske lite egoistiskt att önska sig perfektion precis som jag förtjänar det mer än alla andra. Jag blir bara så trött på att vara mycket sämre, för det är så jag ser mig. Jag är dålig. Det finns några saker jag är bra på, men det är alltid någon som är bättre och då känner jag mig direkt mycket sämre än vad jag egentligen kanske är. Jag är tråkig. Jag känner ständigt en begränsning i mitt liv, jag vill inte testa...

Läs vidare...

Att tysta en introvert - Emelie Billman

Han sitter i skolbänken för första gången, sju år gammal och han strålar. Ögonen av nyfikenhet, leendet av upprymdhet och kroppshållningen stolt för att “här är jag och detta är min plats”. Han äger sin stol i klassrummet. Han får lov vara, men han vet ännu inte om att han just bara har fått lov.

Min barndom utspelades på 90-talet. Föddes man i trygga Sverige var det en fin tid att växa upp i, men det var också tiden för en ny samhällsvåg: supermänniskans. Det var i denna som landets företag upphörde att fråga vad de kunde erbjuda för att istället be sina anställda att redogöra vad de hade att tillföra. 90-talet utgjorde startskottet för de lättillgängliga människornas tid. I den var det inte bara önskvärt utan ett krav att besitta en öppen, social och allmänt...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.