Ångestbloggen
"Jag vill ha ditt jobb" - Patrik Sten
Jag får ofta höra att folk är avundsjuka på mitt arbete, och på ett sätt kan jag se det. Förutom lyxen att arbeta på ett bibliotek så har jag dessutom ”lyxiga” tider 9-2 måndag till torsdag. Det är klart att de som har ett heltidsjobb anser att mina tider är attraktiva speciellt som jag är ledig på fredagar.
Det finns dock saker som de inte ser: orsaken till att jag har anpassade tider. Jag är autist med ångest, social ångest, c-ptsd och nedsatt hörsel. Mina fem timmars arbetsdagar kan vara väldigt tröttsamma för mig, ibland till en punkt då min hjärna och finmotorik har slutat fungera. Min ångest kan vara så påträngande att jag måste hem och stänga in mig.
Det är mina anpassade tider som gör att jag kan behålla mitt jobb, det är mina kollegors förståelse för mina behov och...
Spegel, spegel på väggen där - Lovisa Lindström
Jag står och ler vid spegeln, förbereder mig på att ta på den där berömda masken. Försöker få det att inte lysa igenom. Min sorg och olycka, min ångest och rädsla, samt bilderna från det förgångna. Jag betraktar min spegelbild om och om igen, tittar på min kropp, inte en skråma. Inte då, inte än. Ändå var jag fortsatt trasig. Hela min kropp var som I tusentals bitar som nu förväntades bli hel, precis som ett pussel. Men det ännu ingen såg var att bitar fattas. För vem vill lägga ett trasigt pussel?
Hela jag är som ett enda stort sår som bör läka men drabbas av infektion, där piller förväntas tas för att läka alla sår. Jag växer som I en bördig stinkande jord, under i det mörka. Vågar inte se ovansidan, inser inte att bladen kikar fram då och då....
Att orka med allt - Sofia Tysklind
Den ständiga hetsen om vad man ska äta och inte äta. Man blir galen.
Under hela min period jag gick igenom med mycket ångest, har den alltid funnits där - träningshetsen. Det har hela tiden funnits en känsla av att jag borde göra mer, orka mer.
Mitt mål med detta inlägg är att ge perspektiv på hur man kan bemöta sin träningshets.
Till att börja med, träning ska vara roligt. Det ska inte vara ett måste.
Hur skulle jag bemöta en kompis som mådde dåligt? Skulle jag säga; ryck upp dig och far ut och spring så att du inte blir tjock? NEJ.
Det tar energi att både ha ångest och depression, och det tar sig i uttryck fysiskt. I perioder gör hela kroppen ont, du kan inte ta dig upp ur sängen. Hur rimligt är det då att du ska tvinga dig själv att träna? Du hade aldrig någonsin gjort så mot en kompis. Men till sig...
Det svarta ljuset - Sofia Olsson
Jag vill börja med att skriva att det här inlägget är skrivet när jag är i en dipp, när jag mår kasst och känner mig nere. Känslan som dyker upp när man minst anar det men samtidigt kan känslan lika gärna vara borta nästa dag och kännas overklig. Känslan i kroppen, oron och när hela magen känns som en enda berg & dalbana.. illamåendet passerar genom hela kroppen men fastnar i halsen. Vart i helvete ska jag göra av denna äckliga känsla? Den gör så att jag mår så jäkla dåligt och tappar kontrollen. Ångesten hettar i kroppen och paniken infinner sig med rasande fart. En önskan om att allt bara kunde vara svart, slut och över! Det är skrämmande hur några sekunder eller minuter kan kännas, känslan av att bara vilja ge upp.
När man egentligen har hela livet framför sig, man borde vara glad...
Tänk vad livet kan föra med sig - Suzana Kraeva
Jag minns rummet i lägenheten där jag både med familjen för cirka 15 år sedan. Min och lillasysters rum med de blå väggarna. Jag kände mig så äcklig. Var så fylld av självhat och ångest som åt upp mig inifrån. Jag hade gått ner flera kilo men kände mig ändå tjock och ful. Mat blev min fiende. Dagarna började kretsa kring mat och när jag skulle äta. Jag hade börjat äta strikt, endast begränsade portioner. Jag tränade intensivt flera gånger i veckan. Åt endast hemma eftersom det var obekvämt att äta inför andra människor. Jag minns att jag blev glad av att någon annan åt, bara jag slapp. Folk jag träffade började titta på mig oroat. Jag minns att jag gillade det. Jag tackade nej till mycket, för att slippa ångesten om jag behövde äta mer än vad jag hade...
Smärtans paradox – Gråt tills hjärtat läkt - Achillea Dahl
Mitt hår är klätt i tårar. De rinner i strida strömmar längs mina kinder och blandas upp i mitt svarta svall. Blir anonyma tillsammans med de tester som ramar in mitt ansikte. Jag tvättas i min egen sorg. Renas genom smärtan. Den är konstant närvarande. Jag behöver inte söka efter den, den hittar mig. Letar sig in i min vardag och gör att jag täcker golvet med mina salta stänk. Lämnar spår i parketten där mitt hjärta har fått sjunga ut om sitt allra innersta. Det gör ont att lyssna på men behöver likväl bli hörd.
För att den någonsin ska kunna bli annorlunda.
För att det någonsin ska kunna bli annorlunda.
I flera år var målet detsamma; håll det onda på avstånd. Så långt bort det bara går. Vilket, indirekt, ledde till att det onda var det enda som kändes. Jag har levt livet i...
Vi ska inte be om förlåtelse - Sofia Tysklind
Förlåt vill jag säga till alla i min närhet som ha behövt stå ut med mig och min ångest. Förlåt för allt jag har gjort och allt jag har ställt till med – så känner jag dagligen. En ständig skam, men varför?
Egentligen ska jag ge mig själv en klapp på axeln, som har klarat av ett helt år av ångest och depression. Jag ska känna mig stark, för det är vi alla som dras med detta. Men det gör man inte, istället känner man skam.
Varför ska vi gå runt och skämmas för vår ångest då det inte är mer än en mänsklig reaktion? Det är en normal reaktion på en stressad eller pressad situation. Visst att den kanske inte alltid är ämnad för situationen som vi är i, men det är fortfarande en känsla som vi känner.
Att varje dag behöva kämpa mot sina egna...
Du är INTE din sociala ångest - Eric Bergström
Idag tänkte jag berätta om en läxa jag lärde mig tidigt i min utbildning inom social ångest. Det var då lite svårt att förstå eftersom jag under väldigt lång tid intalat mig att jag bara fick leva såhär, men efter ett tag lärde jag mig att det inte behövde vara så. Idag tänkte jag alltså utmana myten om att social ångest är en del av vår personlighet som inte går att förändra.
När du var liten sa kanske någon till dig att "du är blyg" eller "du är väldigt tyst". Detta kan tas som att social ångest är en del av din personlighet och identitet. Att det är något du föddes med eller har utvecklat med din uppväxt, precis som ditt hår eller andra delar av kroppen. Sanningen är dock att social ångest inte är en del av dig.
Tänk såhär: Är du ångestfylld...
Rädd för att leva, rädd för att dö - Sally Sjöblom
En geting där du sitter på en uteservering? Jag vill alltid utan undantag fly därifrån och fäkta med armarna. Folk säger att jag inte ska. Jag låter bli. Sitter där istället och är livrädd och rör inte en fena. Paniken är nära. Vad är det värsta med getingar och getingstick? Smärtan? Nej, inte för min del. Jag har äntligen hittat världens bästa salva för samtliga insektsbett. Men vad grundar sig rädslan i? Jo, döden. Eller, vänta. Jag har läst någonstans att man inte ska vara så luddig när man föreställer sig det värsta. Som att då säga att man är rädd för döden. Det är alldeles för abstrakt och brett begrepp. Vad jag är rädd för när det kommer till getingar är att bli stucken och drabbas av en anafylaktisk chock. Så. Nu har jag benat ut begreppet...
Att våga acceptera - Malin Hansson
Panikångest, paniksyndrom, ångest… Kalla det vad fan du vill, finns bara ett ord som är rätt och det är HEMSKT.
Känslan att vara fånge i din egen kropp och hjärna, att känna att vad du än gör och försöker så försvinner den inte. Den där klumpen i magen, det där trycket i bröstet och det värsta av allt, alla tankarna.
Tankarna som kommer utan förvarning, som kan ändra ditt humör på en sekund, och när de väl är där, då försvinner dem inte heller.
Du är tjock, där finns fett, varför äter jag? ska jag äta? ska jag kräka? varför ska jag leva? vad ska jag ändra för att vara bra? måste träna! undra vad alla andra tänker? Jag är ful!
SÅ mycket tankar och så lite svar, för vem ska svara dig, dina egna svar är värdelösa enligt dig själv,...
Senaste inläggen