Ångestbloggen
Hej! Föreläsningarna i Södertälje, Stockholm & Visby har flyttats till hösten. Se din mail för mer info! Ta hand om dig! /Eric

Ångestbloggen

Attraktionslagen – när hela världen fick tvångstankar - Emelie Billman

Ungefärlig lästid: 6 minuter

Ofrivilliga tankar: En form av tvångssyndrom där tankar, ofta skrämmande sådana, produceras okontrollerat. Det kan vara medfött eller uppstå senare i livet.

Orsak: En teori är att vissa människor saknar det filter i hjärnan som normalt sorterar bort majoriteten av tankar. Resultatet blir att fler bilder, idéer och scenarier når medvetandet än hos människor som har ett filter.

Det är inte alla som har förmånen att veta orsaken till sin OCD men jag har det och hoppas att denna återblick åtminstone kan hindra någon från att få det på grund av ett visst modenyck. För mig började det för tio år sen, då jag för första gången hade landat i livet. Jag hade lärt mig älska mig själv och se ljuset i andra. Jag var hjälpsam, förlåtande och empatisk. Jag bejakade...

Läs vidare...

Ibland har jag varit så rädd för att bli lycklig att jag istället valt att förbli olycklig - Lenitha Wedholm

Ungefärlig lästid: 10 minuter

Det är bisarrt egentligen hur rädd man kan vara för förändringar. Hur det bekväma och det man är van vid kan hindra oss från att ta oss framåt. Det verkligt bisarra för mig har varit när jag valt att stanna i något som gjort mig fullständigt olycklig där jag upplevt livet som en enda lång resa av misär mot döden. Ändå har jag stannat där, vad det än kan ha gällt. Det kan ha gällt hela min livssituation, ett jobb eller en relation. Även destruktiva mönster hos mig själv som jag vägrat släppa just för att jag varit bekväm i min egen misär.

Jag vet inte hur många gånger jag tidigare klagat på livet, på hur påfrestande det varit eller på en relation som sugit musten och livsglädjen ur mig. Inte sällan har jag klagat på det jobb jag haft....

Läs vidare...

Lämnad av de som lovade att stanna - Alexandra Lundström

I mitt liv har förlusterna varit många. När jag tittar tillbaka på min tidslinje så kan jag spåra förlusterna hela vägen tillbaka till min födsel, av dem som skulle vara min säkerhet, min trygghet, min familj.

Hela uppväxten var ett enda stort tumult där sporadiska relationer till familjemedlemmar inte var något ovanligt för min del. Jag tvingades till isolering i perioder av en mamma som inte kunde hantera relationer utan lät sina egna känslor gå ut över den som stod henne närmast – mig. Jag lärde mig tidigt att ingenting var säkert när det kom till den trygghet som andra barn såg som en ren självklarhet, då flera familjemedlemmar dök in i mitt liv för att senare upphöra likt ingenting hade hänt, både genom min moders problematiska beteenden men också för att de själva inte kände för att ta...

Läs vidare...

Du vet du kan förändra allting - Magdalena Fredriksson

”Jag lovar du betyder nånting
Du orkar ta dig igenom det här
Du räcker till, så var den du är”.


I vanlig ordning går det lång tid mellan mina inlägg. Mitt liv har varit en karusell sedan årsskiftet. Men ingen karusell som fört något dåligt med sig, snarare tvärtom! I maj flyttar jag från min hemstad och börjar jobba som kurator. Äntligen ska jag få göra det jag alltid drömt om - jobba med psykiska ohälsa, i frontlinjen. Men vägen hit var ju lång och krokig som många kanske förstått utifrån mina inlägg om självtvivel och prestationsångest. Och just dessa fenomen har kantat min vardag under en längre tid, och även nu de senaste veckorna. Och då behöver jag påminna mig om att sakta ner och acceptera läget, men inte låta det hindra mig från att fullfölja det jag...

Läs vidare...

Det odelbara - Malin Holmberg

Tvåsamheten. Denna konstanta motsvarighet till atomen i vårt samhälle. Denna minimala beståndsdel i all materia som antikens vetenskapsmän var så övertygade om inte hade något mindre syskon att de till och med döpte den till odelbar. Idag vet vi dock att den inte var det, odelbar alltså. Det är detsamma med tvåsamheten.

Jag fattar att alla inte är introverta som jag. Jag förstår också att alla inte har samma behov av ensamhet. Jag förstår att människor vill dela sina liv med någon. Den där personen som vi så väl vet inte kan vara lika perfekt som i alla sagor, böcker, filmer eller youtube-klipp men som väl får livet att kännas bättre. Åtminstone stundtals. Det jag inte förstår är hur mycket alla är beredda att offra för just det där "stundtals". För jag kan föreställa mig er...

Läs vidare...

Varför människor dör… kanske - Emelie Billman

Här sitter vi på månen, du och jag, i varsin saccosäck med en killer view av planeten Tellus inför våra fötter. Vi har just lämnat allt vi lärt oss från vår tid där nere för att istället uppleva det som vi egentligen känner; rätt och fel bortom mänskliga mått. De har aldrig nått hit och vi är här för att få lite perspektiv.

Jag vill att du ska se dig själv på jorden. Se din omgivning, dina vänner, ovänner, bekanta och arbetskamrater. Se hela din historia från födsel till idag. Se på den som om du själv aldrig fanns i den. Som om den vore över och bara är en film som spelas upp på repeat, där du kan spola, pausa och börja om så mycket som du önskar. Här är du inte längre du utan en åskådare.

Gör nu ett nedslag i tiden som varit. Se hur en annan version...

Läs vidare...

Tvinga mig - Fanny Vinsavaara

Många har nog upplevt någon gång i sitt liv att man inte är ensam i sitt eget huvud. Ibland har kanske hjärnspökena blivit så högljudda att du på allvar blivit rädd. Du vet att det inte är på riktigt, men känslan går liksom inte att skaka av sig. Ungefär såhär kan man beskriva tvångstankar. En tanke du vet är överdriven, ingen logik finns och du förstår inte alls varför du har dessa tankar. Men de finns där, och de äger din hjärna. Tankarna tvingar dig till saker du egentligen inte vill, men måste. Dom har lärt dig att om du inte följer deras regler kommer något hemskt att hända. Folk kommer dö och det är ditt fel. Det är du som dödar dom för att du inte följde reglerna. Som att alla världens sorger vilar på dina axlar.

Jag lever inramad av rutiner och tvång....

Läs vidare...

Du får inte vara död - Mathilda Gustavsson

Jag vänder mig alltid om, kollar riktigt länge, visst är det inte du? Men tänk om, tänk om du inte är död och att bara var en mardröm? Du kan inte vara död, det går inte. Det får inte vara sant.

Det har gått drygt ett halvår sen du avslutade ditt liv men jag kan fortfarande inte förstå att det som hände verkligen hände. Det fick ju inte hända. Även om jag vet vad som hände varken vill eller kan jag förstå det.

Jag försöker intala mig själv att jag både sett bilden från sjukhuset där du somnade in och varit på din begravning men kan fortfarande inte ta in det. Det är en för stor sorg för mig att hantera och förmodligen är det en försvarsmekanism för att jag inte ska bli helt nedbruten. Bara ibland, i korta sekvenser, klarar jag av att tänka på vad som faktiskt hände och hur allt...

Läs vidare...

Skammen över ångesten är ofta värre än ångesten i sig - Lenitha Wedholm

Ångest. Ett brett begrepp. Ett begrepp jag många gånger kan tyckas användas minst sagt lättvindigt. Ångest kan förvisso vara en naturlig reaktion på händelser i livet men för en del av oss sitter det djupare. Det är inte en ågren över något man gjort, nervositet för en tenta eller oro för ekonomin. Det är en iskall, bitande skräck som förlamar inte bara din kropp utan även ditt sinne och den kommer i många former. Den äger dig. Tar över ditt liv. Du kan inte leva så som du anses kunna leva. Du kanske inte kan ta dig ur sängen och du kanske hålls fången i din lägenhet mot din vilja. Ensam i din skräck. Ett fängelse skapat av en hänsynslös, osynlig fiende. Kanske kan du inte träffa andra människor eller så är du helt beroende av dem. Du kan inte andas, är rädd för att helt sluta...

Läs vidare...

Ärren på insidan försvinner aldrig - Pernilla Olsen

Jag blev mobbad när jag gick i skolan. Det var värst på lågstadiet, men det förstörde en stor del av högstadiet och gymnasiet också eftersom jag ständigt var rädd för att bli utsatt igen. När jag pratar om mobbningen idag så vill människor gärna bortförklara den, ”Jaha men det var ju inte så farligt”, ”Jag tycker ju inte riktigt att det är mobbning”, ”Du hade ju vänner? Då kan du inte blivit mobbad”, ”Du som är så söt kan ju inte varit mobbad” eller ”Jag tror du var lite känslig bara”. Speciellt det där sista fick jag höra väldigt mycket i skolan medans mobbningen försiggick, av de andra eleverna och  av mina lärare. Du är känslig. Vem är det som avgör var gränsen går för mobbning? Är det när personen i fråga bryter...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.