Ångestbloggen

Ångestbloggen

Jag vet inte - Simone Lagerqvist

Jag tänker allt som ofta på vem jag är, vem är Simone. Hur vill jag ses som? Hur vill jag att människor ska uppfatta mig? Hur mycket ska jag bjuda på mig själv? Vad ska jag dela med mig utav och vad blir konsekvenserna? Vill jag vara liten? Stor? Offer? Överlevare? Stark? Svag? Ensam? Vilsen? Glad? Ledsen? Min sjukdom?
Så jävla många frågor, hur fan ska jag kunna sortera vem jag vill vara när det ligger så mycket i ryggsäcken? Jag vet inte, jag vet verkligen ingenting.

Många gånger tror jag att jag spelar olika roller i mitt eget liv, kliver in och ur karaktärer som om det vore en dans på rosor. Kanske känner alla så? Kan någon joina mig i detta då, förklara hur man ska förhålla sig?! Hur ska man veta vem man ska vara och när? Kan jag hitta ett sätt att stanna i Simone utan alla andra ansikten och karaktärer jag spelar i olika...

Läs vidare...

Måste man resa sig varje gång? - Pernilla Olsen

Man ska inte låta ångesten vinna, hur ofta hör man inte det? Kämpa dig igenom det jobbiga så kommer det kännas mycket bättre efteråt! Men om det inte gör det då? Om det känns skitjobbigt innan, under och efteråt, hur länge ska man tvinga sig själv att genomlida det bara för att ångesten inte ska vinna?  Gör den inte det ändå?

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så började jag spela fotboll igen efter 12 års uppehåll, det kändes roligt att testa igen. När ångesten började komma smygandes försökte jag att ignorera den, men fy vad det är jobbigt att hela tiden försöka komma på anledningar att fortsätta när det känns skit, rent ut sagt. När man kommer hem gråtandes efter en träning eller t.o.m. började gråta under träningen, hur peppar man sig själv...

Läs vidare...

Våga prata högt om sexuella övergrepp! - Simone Lagerqvist

Jag vill inte ha uppmärksamhet, bekräftelse eller liknande. Jag vill att människor ska våga fråga och se varningssignaler! Jag önskar att vi kan prata med våra unga om sexuella övergrepp, lära vuxna att se varningssignaler och få omvärlden att öppna upp ögonen för ämnet. Inget barn, ingen ungdom och ingen vuxen ska leva i tystnad och mörkret. Vi måste hjälp utsatta att sätta ord på det som hänt, acceptera dom för den person de är och stanna kvar. Det viktigaste är att stanna kvar! Att visa det minst tvivel eller antyda att personen kanske överdriver eller hittar på för den utsatta ännu längre in i mörkret. Lyssna, det är de ända du behöver göra. Lyssna utan att döma, utan att ifrågasätta och utan att lämna den utsatta när hen väl vågat öppna sig. Många...

Läs vidare...

18 år och sover med gosedjur - Linn Andersson

Sommarlovet mellan 7an och 8an hände det mycket för mig, vi fick inbrott och det var verkligen jobbigt och otäckt. Någon hade gått igenom våra saker, tagit i mina kläder, vänt upp och ner på hela vårt liv. Strax efter det dog min farfar samma dag som vi hade träffat honom och min farmor, det var så chockerande och svårt att ta in. Det var första gången jag miste någon som jag stod nära och det var då det drog igång.

Varje natt som jag sover själv sover jag med ett gosedjur och minst en lampa tänd. Sover jag med min kompis behövs ingen lampa men gosedjuret, sover jag med min pojkvän behöver jag inte gosedjuret heller. Jag är 18 år, livrädd för mörkret och sover med gosedjur. På nätterna har jag vaknat och trott att någon ska mörda mig, att det sitter folk i min garderob eller det vanligaste: att någon...

Läs vidare...

Vem är du på mitt CV? - Pernilla Olsen

Snart är sommaren här, en tid för att bara njuta. För vissa i alla fall. Själv måste jag söka sommarjobb precis som många andra som studerar och det är något jag våndas över. Mina tidigare arbetserfarenheter har inte alltid varit bra, ångest har varit en stor del i allt och inte bara under själva  arbetstimmarna. Ångesten kommer smygande redan dagen innan på kvällen, tanken på att jag snart måste gå och lägga mig för jag ska upp och jobba är kvävande. Många vill få det att låta som att jag är en lat ”ungdom” som vill sitta uppe hela natten och sova hela dagen istället för att jobba, men det är alltid de som inte förstår. När jag sedan har lagt mig kommer alla hemska tankar, ”ingen på ditt jobb tycker om dig”, ”ingen vill att du ska komma dit”, ”du...

Läs vidare...

Faran i att frysa - Malin Holmberg

Förändringar. Jag brukade tycka de var spännande. Någonting att vila hjärnkapaciteten på. Någonting som körde slut på den och gjorde mig lugn. En känsla av att alltid vara beredd. Nere i startgroparna. Alltid redo för nästa sprint. Alltid redo. På något sätt kändes nog den ständiga mentala rörelsen som ett alibi för det som egentligen var känslan av flykt. Förändringarna tog sig så småningom en annan smak i munnen på mig. Gick från sötsyrlig till bitter som Fernet.

Jag har förstått att den där rörelsen inte är min grej längre. Jag föredrar idag lugn, pallar bara inte stressa. En vanemänniska som ogärna planerar min tid för någon annan än mig själv. I min ensamhet kan jag planera hur mycket som helst. Till och med min egen begravning men jag vill kunna ta beslut...

Läs vidare...

You’re a Sky Full of Stars - Emelie Billman

Aviciis död tycks ha ruskat fram en kaskad av känsloreaktioner vars bredd vi nog inte riktigt var beredda på. Men det tycks inte vara händelsen allena som skakat om oss så. Det är en fruktansvärd sak som hänt, något som absolut inte borde få ske, men det är nog insikten som den fört med sig som gör den så oerhört mycket svårare att ta in: en ung man sträckte ut sina händer samtidigt som hela hans varelse kippade efter luft; han bad om hjälp, skrek efter hjälp, och artikulerade detta med den mest rena och klara stämma. “Jag kommer att dö”. Tydligare än så blir det inte. Ändå tycktes ingen vilja höra.

Dokumentären om hans framgångssaga är bland det mest obehagliga som visats på en skärm. Här har vi matats av experternas ord i år efter år: “Botemedlet mot självmord är att...

Läs vidare...

Är ni villiga och lyssna nu? - Anina Hietala

Jag är ledsen när jag skriver det här, riktigt ledsen. Och också arg.

Att Tim Avicii Bergling förra veckan dog är ingenting någon med en mobil, tv eller radio kan ha missat. I skrivande stund publicerar också alla nyhetssidor hans föräldrars öppna brev till allmänheten, jag citerar:

 

’’Nu orkade han inte längre.

Han ville få frid.’’

 

2017 släpptes dokumentären ’’Avicii: true storys’’ som handlar om hans liv och resan genom hans karriär. I denna filmen blir hans psykiska mående så påtagligt och vi får följa honom genom läkarbesök till hans sista spelning någonsin, och allt slutar med att han sitter vid en strand och bilden zoomas ut.

Idag är vi arga. Men jag kan inte släppa tanken och funderingen på hur många som var arga innan dom visste att Tim hade dött. Vi...

Läs vidare...

“Du som är sjukskriven har ju ändå inget för dig” - Lenitha Wedholm

Ungefärlig lästid: 5 minuter

Jag minns så väl denna kommentar. Hört den flera gånger men minns speciellt när min dotters förskolelärare sa det till mig. Hon menade att det inte spelade någon roll för mig när jag lämnade henne på förskolan för jag hade ju ändå inget för mig. Tänk om hon vetat hur mycket jag just då hade att göra. Hur utbränd jag var just för att jag hade så mycket att göra och hur svårt det ens var för mig att ta en dusch eller äta en måltid mat.

Att vara sjukskriven kanske för många låter som man ligger på soffan och degar hela dagar. Att man faktiskt inte har något alls att göra om dagarna. Så kanske det är i vissa fall, det vet inte jag, men för mig såg det väldigt annorlunda ut.

Jag var sjukskriven på grund av ångest och depression....

Läs vidare...

Att minnas allt det som andra glömmer - Malin Holmberg

Ungefärlig lästid: 7 minuter

”När det är stängt, då är det stängt. När det är släckt, då är det släckt.” Så sa Mia Skäringer på sin spexigt breda värmländska i sin föreställning ”Dyngkåt och hur helig som helst”.  Hon pratade om sin hemort. Jag vet inte hur många gånger jag har sett inspelningen av den föreställningen under de åtta år som förlupit sedan den hade premiär. Hundratals gånger kanske. Jag och min syster kunde titta på den om och om igen. Det fanns ständigt en replik som passade in i alla givna situationer och uttrycket från Robin Hood som hon lånade ”Hodiladi hodiladi hoppsan en sån dag” använder jag fortfarande om inte dagligen så åtminstone varannan dag.

Jag och min syster citerade alltid någonting. Disney och...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.