Ångestbloggen

Ångestbloggen

Din tid kommer - Jacob Hallberg

Ja, jag är fullt medveten om att jag använt en låttitel av Håkan Hellström som titel på detta inlägg. Men jag lyssnar på den - och många andra av hans låtar, lite då och då, och det ligger mycket sanning i det han säger. Unga människor lägger så mycket press på sig själva i tron att dom måste bli nåt, men dom glömmer bort vad dom redan är.

I dagens internetsamhälle ser vi konstant hur andra är mer framgångsrika, har roligare och verkar lyckligare än vad vi själva är. Men varför ska vi jämföra oss som knappt startat med någon som jobbat för något i flera år? Vi borde inte stå vi startlinjen på ett maraton och vara avundsjuka på att någon redan hunnit springa 2 mil, det vi ska fokusera på är att köra loppet i vår egna takt. Din tid kommer. Hitta...

Läs vidare...

Andas, det är bara lite ångest - My Nilsson

Vi börjar med att presentera mig, som egentligen är det allra svåraste. För att allt jag ska göra är prestation och jag vill alltid vara bäst.

Mitt namn är My och jag är 19 år kommer ifrån Kalmar. En liten stad i Småland, ibland alldeles för liten.

Min bakgrund till varför just jag valde att söka som bloggare ligger i att jag är trött på att andas och låtsas som om ångesten inte finns. Nu blev jag utvald och kände ett adrenalinrus i hopp om att få uttrycka mig, hjälpa andra.

Det tog stopp när jag skulle börja med min presentation. Det tar ofta stopp när jag ska göra saker som kräver prestation. För när vi alla strävar efter att hela tiden vara bäst för att det är vad människor kräver av oss, samhället kräver och sociala medier kräver så blir det inte alltid lätt att...

Läs vidare...

Men pappa, varför gråter du inte? - David Enarsson

”Är du inte ledsen, pappa?”. Så frågade min lillasyster vår pappa dagen då mamma gick bort i cancer. Vi satt tillsammans i soffan och kramade om varandra. Pappa hade ringt till skolan och bett dem skicka hem oss. Jag var 11, min syster var 8 och jag minns tydligt pappas svar: ”Jo, visst är jag är ledsen. Men jag grät tidigare idag, innan ni kom”.

Det var kanske nära den där gången för 13 år sedan. Men jag har precis som många män med mig, hittills inte sett min pappa gråta. Eller för den delen uttrycka några former av blottande känslor så som ledsamhet, ångest eller oro. Hur kunde det bli såhär? Det som var så självklart för oss under barndomen. Friheten att få gråta rakt ut när vi inte fick precis det godiset som vi ville ha. Att obehindrat kunna lätta på trycket, oavsett vad.

Idag är...

Läs vidare...

Jag är rädd - Pernilla Olsen

Jag är rädd att min sociala fobi syns på utsidan. Jag är rädd att alla ska se att jag är annorlunda. Jag är rädd för att min fasad jag byggt upp under flera år ska rasa samman, att jag måste börja om från noll om och om igen.

Jag är rädd för att gå i affärer, jag är rädd för att gå ut med hunden, jag är rädd för att prata i telefon och jag är rädd över att träffa människor. Jag är rädd för att jag tror jag har fler diagnoser. Jag är rädd för att söka hjälp angående det, för att jag är rädd för att du kanske tror att jag bara söker uppmärksamhet eller att jag bara inbillar mig.

Jag är rädd för att alla i min närhet ska tröttna på mig. Jag är rädd att alla ska se igenom mig och lämna mig ensam kvar. Jag är...

Läs vidare...

När utmattningen knackar på - Sofia Olsson

 

Det händer aldrig mig, jag orkar lite till. Jag kör på ett tag till sen kan jag försöka dra ner på tempot lite grann. Om jag skulle behöva, annars kör jag bara på som vanligt. Jag vill ju så mycket, så mycket mer. Tanken att det händer aldrig mig borde inte få existera. Vips så sitter vi i samma båt, du & jag. Jag startade alltid dagen tidigt så jag skulle hinna med så mycket som möjligt, stressen började redan innan kl fem på morgonen... inte nog med att min ätstörning alltid sätter extremt höga krav på mig så ville jag även prestera på flera plan. Stressen var enorm. Kanske mest i mitt huvud, men det blev kroppen som fick ta smällen.

Såhär i efterhand förstår jag inte ens att jag orkade hålla ett sådant tempo så länge. Varningssignalerna var många. Infektion...

Läs vidare...

Fotbollsyran - Jacob Hallberg

Sport kan skapa en otrolig gemenskap. Många av mina bästa minnen är från när jag utövat någon sport, och många av mina bästa vänner har jag träffat genom de sporter jag utövat. Men sport kan också ge en otrolig känsla av utanförskap och ensamhet om man inte är intresserad. Detta är extra tydligt nu i VM-tider då det har varit matcher i princip varje dag. Många är helt besatta och sätter sig och kollar så mycket dom kan, även om inte Sverige spelar (vilket dom tyvärr inte gör längre efter lördagens match mot England) så om man är någon som inte kollar särskilt mycket missar man mycket av gemenskapen. Jag är en sådan person. Den enda sporten jag är intresserad av är innebandy, den sporten jag själv spelar.

Jag har aldrig förstått tjusningen med att sitta och titta på när...

Läs vidare...

Ingen är immun - Jenny Tistell

Ingen är immun mot psykisk ohälsa. Det går inte att vaccinera sig eller skydda sig med medel eller metoder. Psykisk ohälsa drabbar på alla nivåer i samhället och slår till var som helst när som helst hos vem som helst. Det är ju väldigt lätt att tro att de som drabbas är annorlunda på något sätt, eller att man ska kunna se vem som är drabbad. Men det är helt vilseledande och felaktig information.

Jag har levt med psykisk ohälsa sedan ca tio års ålder. I alla år har det varit något som jag inte klarat av att acceptera, att hantera, eller att ta på allvar. I stället har jag ägnat alla år till att trycka ner mig själv. Min självkritik och mitt självförakt har kvävt alla försök att andas på riktigt. Varför? Ja, skam så klart. Rädsla och skam. Men också av den enkla anledningen att...

Läs vidare...

Nu snackar vi - Sissela Bremmers

Hej!

Jag tänkte presentera mig lite och vad för bakgrund jag har.

Sissela heter jag, 25 år gammal och är född i Göteborg men bodde i tonåren i Varberg och flyttade till Uddevalla under 2012 för att studera på högskolan. Är idag hemma i Göteborg igen .

Jag blev som barn utsatt för mobbning som är en stor grund till mitt psykiska mående idag. Min familj och jag flyttade till en annan ort utanför Varberg där jag fick mig en nystart med ny skola och nya vänner men dessvärre försvann inte mina hjärnspöken och min ångest. Jag fick istället ett självskadebeteende när jag var 11 år som höll i sig tills jag blev 18 år.

Jag har gått i någon form av terapi från att jag var 10 år tills idag.

Jag var inskriven på BUP i flera år pga mitt självskadebeteende och under den tiden påbörjade de en ADHD...

Läs vidare...

Jag har bara lite borderline - Sofie Thorson

Jag har alltid varit en känslosam person, jag brukar säga att jag älskar lika innerligt som jag kan avsky något. Det finns sällan ett mellanting när det kommer till mig och mina känslor. Min diagnos, "Emotionell instabil personlighetsstörning - Borderline" förklaras "känslomässig sårbarhet där man ofta pendlar kraftigt mellan olika starka känslolägen. Ibland kan självdestruktivt beteende som exempelvis missbruk eller självskadebeteende vara ett uttryck för detta." (källa- 1177 Vårdguiden) Och ja, det stämmer rätt bra in på mig.

Jag har svårt att minnas vid vilken tidpunkt i livet som min sjukdom bröt ut, ibland tänker jag att den började gro inom mig redan som ett litet embryo. Men vad blev egentligen startskottet för mitt brännande sår av ångest som jagar mig dagligen? Och vem är jag utan mina demoner i huvudet,...

Läs vidare...

Jag är min egen mobbare - Amanda Edring

Tänk att inte kunna gå ut med soporna utan att kolla sig i spegeln minst 2-3 gånger och starkt överväga om man ska sminka sig innan man tar soporna ifall någon skulle se en och tycka att man är ful.  Ska man kanske byta kläder också så man inte ser tjock ut? Och gud så rufsig man är i håret, bäst att sätta upp det så ingen tror att man är ovårdad!
Något som borde ta 2 minuter av min dag tar istället 20 minuter och massvis med ångest.
  Såhär har jag det, mer eller mindre i alla situationer, varje dag. Och jag ska berätta för er att jag är sjukt jävla trött på det.

Jag har som så många andra med psykisk ohälsa genomgått en barndom proppfull med mobbning. Det satte igång redan dagen jag började i grundskolan och fortsatte en bit in på gymnasiet. Än idag...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.