Ångestbloggen
Hej! Föreläsningarna i Södertälje, Stockholm & Visby har flyttats till hösten. Se din mail för mer info! Ta hand om dig! /Eric

Ångestbloggen

Om att dö, natt efter natt, efter natt - Emelie Billman

En vanlig natt i vårt hem är allt ifrån fridfull. Jag drabbas nämligen av både sömnprat, sömngående, hallucinationer och nattliga panikångestattacker. För vem sa att det räcker med dagliga psykiska problem? Nej, skicka allt på den som pallar (sa nog Gud när många av oss föddes). För min del är de nattliga äventyren ganska lugna eftersom jag sällan minns dem. Det är värre för sambon ...

“Okey, welcome to English Class!”

“Älskling?”

“Today we’re going to talk about Adverbs”.

“Älskling??”

“Now, who can tell me what an Adverb is?”
“ÄLSKLING!!!”

Ja, det händer att jag håller engelskalektioner i sömnen. Om jag inte tvingar sambon att ladda ner den senaste trendappen från iTunes eller försöker sälja barn till honom (true story).  Eller...

Läs vidare...

Ett vykort från en utmattad mamma - Jenny Tistell

Det var en gång en familj som bodde i ett stort hus en liten bit utanför staden. I familjen fanns en mamma som levde med psykisk ohälsa. Men trots sina svårigheter och sina psykiska besvär var hon fast beslutsam om att hennes barn skulle få den bästa tänkbara uppväxt. Den här mamman var noggrann med städning och tvätt och hon hade alltid full koll på barnens alla aktiviteter och skolmöten. Det missades inte en gymnastikpåse och alla matsäckar memorerades. Hon läste läxor och bakade bullar. Hon gjorde egna pedagogiska spel för att engagera barnen i läsning. Varje lördag gräddade hon våfflor till frukost och hon skjutsade barnen överallt de behövde och rullade hemmagjorda köttbullar och egna grytor för att förvissa sig om att barnen fick riktig mat och inga halvfabrikat. Varje jul gjorde hon dem varsin julkalender med rim för varje dag...

Läs vidare...

Ångest, ångest, ångest… - Johanna Hedblom

Nu är det nästan två veckor sedan som jag fick meddelandet av Eric att jag var utvald att få blogga för Ångestskolan. I två veckors tid har jag känt mig glad över att ha fått förtroendet, men även drabbats av världens prestationsångest. Hur börjar man? Vad ska första inlägget handla om? Hur skriver jag här; ganska ytligt eller personligt? Kommer någon vilja läsa mina inlägg? AAAAH.

Jag har försökt skriva det där första blogginlägget i mitt huvud flera gånger om dagen sen beskedet kom. Jag har ändrat miljoner gånger, raderat ännu fler och varit påväg att dra mig ur. Men så påminner jag mig själv om att jag faktiskt tycker det är givande att skriva. Att detta kanske kan ge mig något. Kanske någon kommer känna igen sig i mina tankar framöver? Jag måste bara...

Läs vidare...

Det var pappa som gjorde mig stark - My Nilsson

Detta är min väg mot en grå vardag.

Mitt första möte med en kurator startade i tredje klass efter att ha varit i farten igen med svordomar och slagsmål. Redan vid den här tiden hade jag en bakgrund i skolan som de flesta inte hade.

Sedan det första samtalet har jag en gång i veckan gått hos flera helt fantastiska kuratorer. I samma ålder börjar jag och mina föräldrar på bup. Det är en tid som mest handlade om väntan på att få åka hem. Det enda jag kommer ihåg var att hon hade torra händer som jag satt mest och tänkte på.

Efter en tid avslutade vi den kontakten, det var bara en början på många fler.

Jag har alltså bytt kontakter på bup ifrån 8-9 års ålder till 6 månader innan jag skulle fylla 18.

De flesta av fallen har handlat om att jag är impulsiv och är utåtagerande. I 15-17...

Läs vidare...

Att släppa in andra - Jacob Hallberg

Vad är självständighet? Att vägra ta emot hjälp från någon och tvinga sig själv att klara allt på egen hand? Nej. Ensam är aldrig stark. Men när jag var yngre var det så jag trodde jag skulle visa att jag var självständig. På grund av min funktionsvariation har jag alltid behövt mycket hjälp för att klara av det mesta, vilket frustrerade mig för jag trodde jag inte skulle kunna klara något själv. När jag blev äldre började jag - som vilken annan person som helst, tänka på att flytta hemifrån och börja skapa mitt eget liv.

Detta är självklart svårt (trodde jag i alla fall då) om man måste be om hjälp med minsta lilla detalj som måste fixas. Men numera har jag börjat inse att det är tack vare alla människor runt omkring mig som jag kan göra allt jag gör och kan leva mitt liv...

Läs vidare...

Midnattssol - Minna Dalhägg

Jag bor i Kiruna, alltså nästan så högt upp man kan komma i vårt land. Under sommaren har vi ljust dygnet runt och en period även midnattssol. Många reser hit för att få uppleva den och de flesta som bor här tycker att det är vackert och trivsamt.

För mig är det inte vackert alls. För mig innebär det tung ångest. Dels för att mina allra värsta minnen från mina absolut tyngsta perioder har inträffat just då, under midnattssolen. Och dels för att jag inte någonsin tyckt om när det blivit kväll, för när det blir kväll blir det också tyst. Tystnaden ger mig utrymme att tänka och reflektera, vilket jag inte vill.

Redan som barn tyckte jag att det var nästintill hemskt när alla runt i kring mig började förbereda sig för natten och slutligen somnade.

Än idag har jag samma bekymmer. Periodvis kommer en...

Läs vidare...

Återfall eller bakslag? - Tove Östman

Idag vill jag dela med mig av något som jag tycker är viktigt. Det har gett mig mycket pepp och energi under perioder när jag mått dåligt, nämligen skillnaden mellan återfall och bakslag.

Senaste två åren har jag jobbat hårt med att förbättra min psykiska hälsa långsiktigt. Det gav resultat. Panikattackerna blev färre, ångestnivån på dagarna sjönk. Därför blev jag både ledsen och besviken när det förra hösten återigen blev värre.

”Jag orkar inte börja om på ruta ett igen” sa jag därför till min psykolog nästa gång jag träffade henne, efter att vi pratat om varför min ångest blivit värre. Hon svarade ”Du kommer aldrig att börja om på ruta ett igen Tove. All tid du har lagt ner på exponering och ångesthantering har gett dig massor av kunskap och...

Läs vidare...

Känner du igen dig? - Sofia Olsson

Varför förstår inte jag? Varför har alla andra så lätt att lära sig och hänga med? Men inte jag..

Kan jag inte koncentrera mig? Vill jag inte? Kan jag inte?

Eller vad är det frågan om?  Kanske är jag bara löjlig!

Kanske är mina tankar någon annanstans än där de borde vara?

I alla år har dessa funderingar snurrat runt i min hjärna. Är jag blond på riktigt? Bara dum? Trög?

Det känns som all information jag hör och ser går in på ena sidan och ut på den andra.

Minnen… jag kommer ofta inte ihåg och har svårt att minnas. Det är ofta som jag känner mig som ett stort frågetecken …det känns inte som att jag har koll på något. Allmänbildning, vad är det?

Och bråttom, är bara förnamnet. Jag har alltid bråttom och det ska gå så snabbt som...

Läs vidare...

Det mörka hotet - Frida Åsare

Utmattningsdepressionen lurade under ytan, redo att omsvepa mig i sitt mörker, redan ett år innan den egentliga kraschen. Den byggdes upp av pressen från mina studier och arbeten, de höga kraven på mig själv att alltid lyckas och stressen som det eviga flängandet skapade.

Jag var 21 år gammal och saknade ordentliga mat- och sovrutiner, och försökte balansera ett socialt liv med vänner, familj och dejter med mina övriga projekt. Jag led av kraftiga migränanfall flera gånger i månaden och fick vid två tillfällen åka in till akuten med yrseltillstånd. Jag började känna ångest och stor skuld om jag inte jämt presterade på topp eller kände mig trött. Plötsligt fick jag också problem med ojämn hjärtrytm och obekanta minnessvårigheter. Jag förstod inte vad som var på väg att hända, jag var inte mentalt...

Läs vidare...

Jag önskar att någon hade pratat - My Nilsson

Kära förälder sluta inte älska livet bara för att du fött barn.

Kära förälder sluta inte uppmärksamma dina brister.

Kära förälder tala om för din omgivning att du älskar dem för den de är.

Detta är till dig som växt upp eller just nu i denna stund växer upp med föräldrar som lever/levt med missbruk/psykisk ohälsa. Du vet inte om det för att du känner dig sårbar men jag vet att du är en av de starkaste personerna i ditt liv.

Kära barn du är värd att vara barn.

Kära barn jag tror på dig oavsett.

De som hamnar och lever i ett missbruk glömmer ofta snabbt bort sin omgivning. De glömmer att leva, de glömmer att visa den rätta kärleken.

Omgivningen glömmer att älska på rätt sätt tillbaka, glömmer att förlåta och det omgivningen glömmer mest av allt är...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.