Ångestbloggen

Ångestbloggen

”Mirakelmedicinen” träning, eller? - Tove Östman

Innan du börjar läsa: Jag har inte erfarenhet av träning ihop med andra typer av psykisk ohälsa än ångest och kommer därför bara skriva utifrån perspektiv ångest.

Senaste året har nyheterna svämmat över av artiklar om hur bra fysisk aktivitet är mot ångest. Man kan till och med få träning utskrivet på recept. Träning beskrivs som ”mirakelmedicinen som ska bota din psykiska ohälsa”, men är det verkligen en mirakelmedicin? Vad de inte skriver om är hur svårt det är. Hur känslan efter ett konditionspass är nästan identisk med panikångest och att det inte är så himla lätt att åka till gymmet när det är en vinst att ens gå upp ur sängen.

Hur gör man då? Hur tränar man med ångest? Jag är ingen expert, men jag tänkte dela med mig av mina bästa tips och...

Läs vidare...

Vad finns det att vara rädd för egentligen? - Linn Bjällstål

Den 18/8 är jag bjuden på kräftskiva. Dom som kommer känner jag, jag har jobbat med de flesta sedan tidigare. Ändå är jag osäker på om jag ska gå eller inte. Jag vet inte vad som skulle sätta stopp, eller vad det är som får mig att känna att, ”Nae jag ska nog säga att jag inte kan”. Vad finns det att vara rädd för egentligen? Jag vill ju så gärna gå och träffa alla igen och prata om vad som hänt sen sist vi träffades.

Men redan nu känner jag mig utanför, känner mig som den som kommer sitta vid sidan av och skratta, le åt att alla andra som klarar av att dansa eller ha trevligt. Jag vet ju att det inte kommer bli så, jag klarar också av att dansa, skratta och prata. Jag har träffat dom ett flertal gånger innan och känner dom väldigt väl. Jag är ju bjuden av en anledning! Vad är det...

Läs vidare...

Tips till dig som inte lider av psykisk ohälsa - Sissela Bremmers

Jag skrev detta inlägg på mitt instagramkonto, @nusnackarvi, som gav sådan fin respons!

Trots att psykisk ohälsa är ett av de vanligaste skälen till sjukskrivning och ett av våra största folkhälsoproblem, så möts många som mår dåligt av okunskap och fördomar.

Därför, har jag samlat några tips till dig som INTE lider av psykisk ohälsa:

  • Sluta säg ”Det sitter bara i ditt huvud”.
    Det är inte ”bara” när det kommer till oss som känner som vi gör. Det är vår verklighet.

  • Sluta säg att det är ”bara” till att söka hjälp, för det är det inte. Sluten och öppenvården är överbelastade och har inte alltid möjlighet att ta emot en samma dag.
    Och när man mår såpass dåligt, har man ibland svårt att finna rätt ord.
    Du kan hjälpa till...
Läs vidare...

De farliga tankarna - Pernilla Olsen

Vissa dagar är så bra att jag inte ens tänker på att jag har ångest och social fobi. Sen kommer de andra dagarna som ett blixtnedslag från en klar himmel. De där jobbiga tankarna som slår ut en, som gör att man vill gå och lägga sig och gråta tills solen kommer åter. De tankarna som är rent ut sagt farliga.

När man känner sig bortglömd. I ett sällskap med mer än två personer kan jag försvinna bort, de pratar kanske om något jag inte känner till och glömmer sakta och säkert bort att jag finns där bredvid. Jag väntar hela tiden på min chans att komma in i samtalet, men ju mer tid det går desto svårare blir det. Då kommer tankarna och överröstar allt annat, att ingen vill prata med mig, att jag inte hör dit, att jag är helt värdelös. Så när jag väl får en fråga...

Läs vidare...

En duktig flickas bekännelser - Frida Åsare

Under de senaste två veckorna har jag lidit av extrem prestationsångest. Jag har påbörjat ett stort antal inlägg, men avslutat dem med fula ord om hur mycket jag suger på att skriva. Jag har så mycket jag vill dela med mig av, men jag får inte riktigt fram de rätta formuleringarna. Jag blir inte nöjd, ingenting duger. Värdelöst. Jag är värdelös.

Naturligtvis är jag otroligt glad, tacksam och stolt över att få skriva för Ångestskolan, men jag visste redan när jag sökte bloggtjänsten att jag förr eller senare skulle återse min gamla fiende från studietiden – prestationsångesten.

Jag har nu i uppgift att skriva ett inlägg utan att prestera. Terapeutens order. Det här är en utmaning, då jag under hela skoltiden och numera i arbetslivet ständigt har drivits av att jämt prestera på topp. Aldrig att jag...

Läs vidare...

Hur behandlar man PMDS? - Sophie Bengtsson

 

En gång sa en kollega till mig: "Ston kan vara riktigt jobbiga innan de får föl, sen lugnar de ner ser. Förstår du vad jag menar?". Hon antydde att om jag fick barn så skulle min PMDS försvinna. Vet ni? Det är inte så man behandlar PMDS.

Många som har PMDS tar någon form av antidepressiva för att få ordning på sitt mående. Det är vanligt att tabletterna äts cykliskt. Antidepressiva funkar på olika sätt vid PMDS och t.ex. depression. Vid depression brukar det bli en jobbig inkörningsperiod på några veckor. Vid PMDS är det andra receptorer i hjärnan som påverkas och därför börjar de antidepressiva verka inom några dygn. Detta är anledningen till att man kan äta antidepressiva cykliskt. Däremot fungerar det inte för alla. Därför äter många antidepressiva dagligen. En del äter en...

Läs vidare...

Det friska livet - Jenny Tistell

Jag är så tacksam att jag får skriva om mina erfarenheter och tankar och känslor kring psykisk ohälsa. Jag är så tacksam att någon läser. Någon hör min historia. När jag mådde som sämst och det var som allra rörigast i mitt liv så var det andras berättelser som blev min kraft. Jag knarkade bloggar och inlägg och Ångestskolan har haft en viktig roll eftersom de inläggen som spreds blev pusselbitar för mig och min läkning. Det blir en slags upprättelse och kraft i att känna att man inte alltid är ensam.

Så tack Ångestskolan, tack alla ni! Ni gör skillnad. Tack för att jag får chansen att ge tillbaka genom att dela med mig av min berättelse.
Det är lite som terapi att skriva och sen läsa sina egna texter. När jag läser mina egna inlägg så här efter att de publicerats, eller när jag...

Läs vidare...

När det är som värst vet en inte om det ska gå över - Malin Holmberg

Världen runt mig är fullständigt obegriplig. Ogripbar. Outhärdlig. Jag har aldrig riktigt förstått mig på den eller människorna i den. Jag förstår aldrig varför somliga människor spyr ut sig själva över världen. Varför de tar sig rätten att bara vara på bekostnad av andra. Jag har aldrig förstått varför somliga tycks sakna samvete. Eller varför somliga inte tycks begripa att just deras åsikt inte är något allmängiltigt synsätt som alla måste hålla med om.

Tidigare i livet har jag, antagligen på grund av min högkänslighet, lärt mig att liksom förhålla mig till detta. Jag har lärt mig att retoriskt möta dessa människor, jag har lärt mig vilka sammanhang jag helt ska undvika och jag har lärt mig hur jag överlever i detta virrvarr av vansinne. Men nu känns det som om...

Läs vidare...

Det blir bättre - Malin Olsson

Det har varit tyst på min blogg länge nu, 12:e Oktober 2017 var det senaste inlägget publicerat. Jag har helt enkelt inte klarat utav att formulera det kaos jag upplevt.

Året började med en separation, ett gemensamt beslut men fortfarande det värsta beslut jag någonsin tagit. Att bryta en relation är aldrig lätt, hur överens man än är om beslutet så gör det så fruktansvärt ont. Det gör fysiskt ont i hela kroppen och så många tankar jag brottats med. Vem är jag om jag inte är i en relation? Vem är jag utan mina barn varannan vecka? Hur ska jag kunna hantera allt som gör så ont utan en trygg punkt? Ångesten har fullkomligt sprutat ur öronen på mig. Och min ADHD har verkligen spelat mig ett spratt, att få ihop vardagen, ekonomi och livet över huvudtaget har varit så jobbigt.

Börjar komma upp på benen igen, det har...

Läs vidare...

”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva” - Sofia Thorson

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva" - Ann Heberlein

Ann’s bok var en av de första böckerna inom kategorin psykisk ohälsa/självbiografi jag fick nys om. De orden som hon beskriver sitt mående med har haft stor betydelse för mig när jag har försökt förklara för min omgivning om alla mina självskadebeteende. För det är verkligen många gånger så det känns, de där ropet på hjälp. Jag har aldrig riktigt velat dö, de finns så mycket inom mig som jag vill uppleva och åstadkomma. Men att leva har många gånger varit outhärdligt svårt.

Jag var nog inte äldre än 12 när jag skar mig första gången. Jag var bara en liten tjej. En osäker tonåring som enbart sökte sina föräldrars kärlek och bekräftelse utan vidare framgång.

Mycket skedde första...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.