Ångestbloggen
Hjälp, min vän mår dåligt - Anina Hietala
Att vara vän till någon som mår dåligt kan vara fruktansvärt jobbigt. Det är lätt att känna sig maktlös, jag vet själv hur jag kan känna att jag bara vill lyfta upp mina vänner i min famn och förklara hur de är värda hela universum och bara krama bort all ångest ur deras kropp. Men riktigt så enkelt är det ju tyvärr inte.
Jag vill påminna dig som läser at jag kan bara tala ur mina egna erfarenheter och allt jag säger kan omöjligt stämma in på alla. Och det är okej, vi är alla olika!
Med det sagt, här kommer mina bästa tips för att kunna hantera om din vän mår dåligt.
- Lyssna.
Detta kan kännas så självklart och jag förstår det men det är också så viktigt. Ibland kan det hjälpa så mycket mer än vad du tror att bara sitta och lyssna på vad din...
När mörkret faller - Linn Andersson
Jag har alltid vart mörkrädd, jag är rädd för vad som kan gömma sig i mörkret, för vad jag tror finns i mörkret och allt som händer i mörkret.
När jag var liten och ville gå till mina föräldrars säng mitt i natten var jag tvungen att antingen gå förbi hallen eller gå igenom köket. Jag älskade att kolla på snövit men jag var fruktansvärt rädd för hennes styvmor och trodde alltid att hon gömde sig i mörkret. Jag gick båda vägarna, när jag gick förbi hallen var det som ett stort svart hål och trodde att hon stod där. När jag gick igenom köket trodde jag att hon kollade in genom fönstren så jag sprang så fort efter jag snabbt kollat mot fönstret. Poängen är att oavsett vilken väg jag tog så var jag lika rädd och jag är fortfarande rädd.
...
När ska vi slippa försvara oss? - My Nilsson
Som rubriken lyder så har jag kommit till den punkten i livet där jag helt plötsligt ska behöva försvara mig mer än jag gjort förut.
Jag tror att jag skriver för alla med psykisk ohälsa. Vi är trötta på att försvara oss inför allt och alla. Många saknar kunskap som gör att det blir svårt för dem att förstå hur vi lever. Jag kan acceptera det. Men jag vägrar att acceptera människors smutskastning eller kommentarer.
Jag har sedan sjätte klass försökt få ur mig de rätta orden som kunde beskriva hur jag mått och hur saker påverkat mig.
Ofta så möttes många av impulsiva utbrott och mina ärliga åsikter om vad jag tyckte om allt tyvärr.
Jag har behövt kämpa för att familjen ska förstå mig och att jag faktiskt behövt den hjälpen jag fått samt att jag mår som...
När prestationsångesten sparkar in dörren - Sofie Thorson
Det skulle ha kommit en del 2 nu. Jag skulle ha skrivit om en smärtsam händelse, ett minne som sitter djupt inom mig. Något som ärrat mig väldigt mycket.
Men jag klarar inte av att skriva det klart. Inte ännu. Det gör för ont att offentliggöra, att dela med mig av. Prestationsångesten gör sig påmind. Jag vill skriva om den här delen av mitt liv, om de som inte ännu är bearbetat, jag vill dela med mig. Men när varje ord får en att sluta andas, vilja plocka upp de där vassa föremålet, stoppa fingrarna i halsen och lägga sig platt för demonerna inombords. Då känner jag mig inte redo.
Jag är i ett viktigt stadie i mitt liv, jag har tagit många steg framåt mot ett sundare och friskare jag. Jag har brutit upp så många relationer som dragit ner mig i mörker, och jag behöver fokusera på att våga vara...
Du är aldrig ensam - Linn Bjällstål
Hela två veckor har gått och jag har såhär långt överlevt de första dagarna på universitetet och allt som hör därtill. Jag ska även tillägga att jag gått till skolan med fjärilar i magen och kommit hem med ett leende på läpparna. Jag känner mig som en vinnare, jag har för stunden lyckats knuffa ner den lille djäveln som satt på min axel och som sa att jag inte skulle klara det. Ta dig i brasan säger jag bara…
Första dagen, hade jag sådan ångest och så stor klump i magen att jag tänkte ge vika redan då, jag ville ge upp direkt. Du kommer aldrig klara detta sa ångesten, du kommer stå där ensam i ett hörn medan alla andra hittar någon att prata med och du kommer stå där osynlig utan att någon ens hälsar eller ler åt dig. En känsla av ensamhet kröp sig på redan...
Tvåsamhet och ångest - en kärleksförklaring till D - Sophie Bengtsson
En kväll, för ungefär ett år sedan hade min sambo, D, gått och lagt sig före mig. Som sig bör när man ska sova hade han släckt alla lampor i sovrummet. I fotänden av sängen stod två påsar med ren tvätt som vi ännu inte hade tagit hand om. När jag skulle gå och lägga mig behövde jag gå förbi dessa tvättpåsar för att komma runt till min sida av sängen. På grund av mörkret och att jag inte kunde se något gick jag istället rakt in i tvätt-påsarna. Detta blev en trigger som fick mig att explodera. Jag slet upp tvätt-påsarna från golvet, lyfte ut dessa i hallen och kastade in dem i vardagsrummet. Allt detta medan jag skrek helt hysteriskt. Efteråt blev jag stående i vardagsrummet, gråtandes. D kastade sig ut från sovrummet in i vardagsrummet. Där stod vi, jag grät och han...
Mitt ångestfyllda sinne - Pernilla Olsen
Att skriva är något som jag verkligen tycker om. När man kan sätta ord på sina känslor och tankar, och göra så att andra kan förstå, att de kan bli berörda och att de kan se mig. Mitt riktiga jag, som inte döljer smärtan bakom en mask av ett falskt leende. Jag har hamnat i en period där jag inte är på topp, ångesten tar över och jag blir handlingsförlamad. Då kommer tankarna om att man är värdelös, att man inte har några vänner, man är ensam och så vidare. Då är det skönt att bara skriva, så här kommer en dikt jag skrev inatt när jag inte kunde sova, en dikt om mitt ångestfyllda sinne.
”Många dagar är jag stark, men vissa dagar är jag svag. Värst är det när vissa dagar blir till varje långa dag. Skärmen framför är så tom, jag känner mig...
Suicidpreventiva dagen - Sissela Bremmers
Idag är en dag vi kämpar för de som inte riktigt orkade.
Idag kämpar vi för att uppnå den nollvision som regeringen tog fram 2008, nollvisionen mot suicid! En dag vi uppmärksammar att det är 1500 som dör årligen i självmord, 28 liv i veckan. En dag vi talar öppet om det andra inte vågar, de andra är rädda för att säga – självmord.
Vi bryter tystnaden och skammen kring ämnet och framförallt uppmärksammar alla fördomar som finns!
Nej, ingen vill dö egentligen. Smärtan de suicidala bär handlar om så mycket mer än att dö, man orkar varken leva eller existera.
Jo, det går visst att rädda någon som bestämt sig. Det går visst att hjälpa någon som är suicidal!
Nej, det handlar inte om något val. Man resonerar inte rationellt, man vet knappt vad man vill överhvuudtaget.
Nej,...
Livsfarligt läge - Frida Åsare
Att ha ångesten som inneboende innebär på många sätt ett mycket påfrestande liv, och jag frågar mig allt oftare hur länge till jag orkar stå ut. Den där klumpen i halsen, oron i magen och blockaden i hjärnan - allt på samma gång. Känslan av att aldrig få slappna av, att ständigt påminnas om den psykiska smärtan, och att aldrig kunna känna genuin lycka längre än ett par sekunder… Så lever jag idag, och det är vidrigt.
Det faktum att jag kan skriva om min ångest, vara öppen med den och ge råd till andra, kan tolkas som ett friskhetstecken, att jag mår bättre och har tagit steg framåt i min sjukdom. Och det har jag kanske, men för mig har det alltid varit mycket lättare att hjälpa andra att må bättre än att hjälpa mig själv.
Jag hoppas att min öppenhet kan vara en...
Manskramen - David Enarsson
Sommarnatt. Klockan är 00:32 efter en kväll på utestället Trädgården i Stockholm. Vi är tre killar som har kollat stand-up och druckit lite för många öl. Bäst att åka hem och göra sitt bästa för att undvika de inbjudande snabbmatskedjorna. Dags att skiljas åt. Precis innan jag går in för kramen tänker jag att det är nu det händer. Den här gången gör jag det inte. En riktigt bra kram ska det bli.
Men så mitt i händer det plötsligt. Min hand rycker reflexmässigt till. Och så kommer det. Handen dunkar mot min väns rygg. Som för att markera någonting. Fan också. Kan jag skylla på att jag är full?
Nej, det håller inte. Alla förtjänar en riktig kram.
Senaste inläggen