JUST NU: Vår nya medlemsportal "Bli vän med din sociala ångest" har äntligen öppnat!

Ångestbloggen

Färgstark - Fanny Vinsavaara

Du är en regnbåge i en ytlig och enformig värld. Alltid för mycket och aldrig tillräcklig. Dina färger skrämmer och bestämmer att du inte är som andra.

Här kommer Herr blå. Han gillar sitt flotta hem som också det är blått. Det är den enda färgen Herr blå accepterar. Allt annat skrämmer honom. När han ser dig med alla färger blir han rädd att du ska skräpa ner hans flotta hem, som att dina färger skulle ramla av i hans blåa hem. Så han kommer avvisa dig. I din klass går lilla röd och hon är så söt. Sötaste av alla flickorna. Hennes röda hår och den långa röda klänningen gör henne till det självklara valet. Hon tycker du är ful och sur. Så henne får du aldrig vara tillsammans med.

Din pappa han är en skön typ han. Hans skjorta är alltid grön och hans...

Läs vidare...

Åldersnoja - Anina Hietala

Visst låter det fjantigt att jag berättar att jag har åldersnoja när jag bara är 22 år?

Det är i alla fall den känslan jag får när jag berättar om det. Den första reaktionen de flesta får är att skratta och säga något i stil med: Men lilla gumman, kom tillbaks när du är 40 år.

Jag fattar verkligen att det låter dumt, idiotiskt och fånigt, för jag är ju ung? Men min åldersnoja handlar inte om att jag är rädd för att bli gammal, gråhårig och rynkig.

Det handlar om att jag inte har någon aning. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv, vad jag vill göra nu när jag är klart med skolan, vad ska jag studera vidare till, vad ska jag jobba med, vart ska jag bo och hur ska mitt liv se ut?

Varje val jag har framför mig känns så stort och att oavsett vad jag väljer kommer det att bli fel.

...

Läs vidare...

Hur ser ångest ut? - Fanny Vinsavaara

*fanny vinsavaara ångest Jan 17, 2018

Det finns en bestämd bild över hur en människa med ångest ser ut. Personens bakgrund är också mycket viktig i frågan om vem som drabbas av ångest. Om du har haft en bra barndom, har många fina vänner eller klarar skolan problemfritt så kan du inte drabbas, du får inte må dåligt. För ångest syns. Den gör dig smutsig och svag. Det drabbar inte dig. Du ser det på film och du ser det i sociala medier. Alla människor med ångest är dem som ligger på samhällets botten. De som knarkar, skär sig i armarna, kommer från fosterhem, klär sig fult och aldrig ler. Inbilla dig inte att du har något gemensamt med dom. De har ångest, inte du.

Men vad händer när du inte passar in på den beskrivningen över vilka som tillåts må dåligt? Är det inte på riktigt då? Allt som du känner har du...

Läs vidare...

Jag har haft så mycket att skriva om, men orden har försvunnit - Simone Lagerqvist

Jag sitter i min lägenhet, flyttlådorna omger mig men jag försöker se förbi det. Dom står där och gapar på mig, vill bli uppackade och hitta sin nya plats på detta nya ställe. Jag har en bil full med möbler som vill bli ihopskruvade och fyllda med liv. Men jag sitter här i min soffa, med täcke och en varm kopp the och bara är. Jag låter känslorna förlama mig. För jag kan inte förmå mig att packa upp allt, inte när jag känner mig såhär rotlös. Detta är min nya borg men den ger mig ingen trygghet. Den är något mellanting för något här i livet, en sekvens av paus mellan två liv och jag vet inte vart jag är påväg.

En separation är aldrig lätt men inte trodde jag att det skulle vara såhär svårt. Ensamheten, den jävla ensamheten som finns där konstant. Även om vi...

Läs vidare...

Min medicinering och terapi - Gabriel Aas

*gabriel aas medicin terapi Jan 16, 2018

Mina år med ångest har verkligen gått upp och ner, jag har vissa perioder känt mig väldigt bra och andra perioder mått extremt dåligt. Beroende på perioden så har jag bytt både medicin och terapi, jag har gått hos två olika psykiatriker och 4 olika psykologer och jag har gått på 3 olika mediciner.

Om vi börjar med medicinen, så startade jag hos min första psykiatriker på medicinen Sertralin vilket jag inte alls upplevde hjälpte därför övergick jag till medicinen mirtazapin som hjälpte mig från början och många månader framåt, men tyvärr så upplevde jag därefter att medicinen slutade hjälpa och övergick därför till en annan psykiatriker där det ångestdämpande preparatet lyrica adderades till min medicinering. Trots mina upp och nergångar så känner jag nöjd...

Läs vidare...

Är jag en svag människa? - Nina Eklund

*nina eklund adhd ptsd Jan 14, 2018

Vad definierar en stark person? Är det någon som klarar allt, kan hantera alla situationer utan problem, som kan stå för sin sak, är driven, självsäker och har en bra karriär? Någon som klarar sig själv, aldrig ber om hjälp, aldrig gråter?

Alla människor har nog sin egen bild av vad en stark person är eller ska vara, den som inte passar in av olika anledningar anses inte heller vara stark. I hela mitt liv har jag försökt passa in i de mallar som samhället skapat. Att be om hjälp när livet inte fungerade fanns inte i min värld. Istället byggde jag upp en fasad samtidigt som jag gick sönder inuti. Mina höga krav, ångesten, känslan av att inte ha kontroll, alltid vara duktig, ilskan, sorgen och frustrationen blandades ihop och blev en enda stor röra. Från det jag var liten har jag använt väldigt många och olika strategier för...

Läs vidare...

Vem jag blir när jag får ångest och mina självmordstankar - Gabriel Aas

När jag inte har ångest och inte mår dåligt, så är jag generellt en väldigt glad och positiv person. Jag ser möjligheter, jag ser det positiva i mitt liv och jag ser framförallt inga större utmaningar. Jag är en social person som gärna möter nya personer och gärna pratar med folk omkring mig, jag älskar att vara ute med mina kompisar och jag tycker verkligen om mitt liv.

När jag istället har ångest, blir jag en otroligt stor introvert person. Jag ser svårigheter med allt, jag ser ingenting positivt och jag har ofta självmordstankar. Jag är fast i en bubbla och kan inte agera normalt i sociala situationer. Jag har otroligt svårt att befinna mig bort från hemmet och jag ligger på nätterna och vrider mig av ångest och får fullständig panik.

Det är exakt det här som är och likaså är många andra problems,...

Läs vidare...

I huvudet på 18 år gamla jag - Anina Hietala

*anina hietala dikt Ångest Jan 07, 2018

Jag är så arg.

Jag vet inte varför.

Jag vet bara att jag är arg.

Och om jag kunde så skulle jag skrika, skrika tills rösten inte längre ville bära och ångesten lämnade min bröstkorg.

För ofta är det så min ångest känns. Som om bröstkorgen ska slitas i tusentals bitar.

Men jag orkar inte ens det.

Jag orkar inte ens skrika.

Jag orkar ju ingenting.

Mina ben bär mig och dom 4 lager med concealer och foundation under ögonen ger ett intryck av att: ”Du ser piggare ut nu, bättre än förra veckan.”

För att förra veckan grät jag. Grät och ingenting verkade stoppa tårarna som faller likt regnet som aldrig tycks ta slut under denna jävla höst.

Sen tog dom slut. På den enda soliga dagen, och jag orkar inte gråta längre. Jag är okej nu.

Tills jag säger något högt.

Eller märker en tanke flyga...

Läs vidare...

Nyårslöften och hur man håller dem - Magdalena Fredriksson

Idag är det den 30e december och snart återstår knappt en dag av år 2017. Vilket händelserikt år det varit, i alla fall för mig. Jag tog min examen som steg 1-terapeut i KBT vilket verkligen varit en highlight för mig i år. Men 2017 har också varit ett oerhört kämpigt år på många sätt och vis. Utbildningen har varit en av dessa saker, och det har tagit mig cirka två veckor att verkligen börja slappna av och vila i allting. Nu ser jag fram emot att “bara” jobba, och läsa de böcker jag vill och som intresserar mig, utan att känna stress över tentor, uppsatser, inlämningar och diverse andra akademiska prestationsmoment. Jag hoppas också få testa nya utmaningar och kanske ett nytt jobb, som går mer i linje med det jag vill göra. Men nog om det.

På tal om det nya året, 2018. Som varje år så...

Läs vidare...

Dagbok av en sjukdom - Ida Wi

Som ni redan vet så öppnar jag upp mitt hjärta mer än gärna för att dela med mig av information, förståelse och stöttning. Denna text är direktkopierad från dagboken jag förde med väldigt långa mellanrum, typ månadsvis, under året 2014. Jag hoppas det ska göra någon nytta mer än för bara mig.

Den 30 Januari 2014
Ärligt talat förstår jag inte varför jag inte har tagit livet av mig tidigare. Hur kom jag hela vägen hit? Jag ser ingen ljus framtid. Jag ser ingen förbättring. Jag ser inget värdigt liv. Jag har vaknat, med en så outhärdlig ångest att jag inte kan gå upp ur sängen utan att se det som en otroligt stor utmaning, i över en månads tid nu. Det har varit dåligt över huvud taget i ca tre månader. Och kanske (självklart) så har mina f.d. förhållanden en del...

Läs vidare...
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.