Ångestbloggen
Räddas genom rädsla - Achillea Dahl
Är du rädd?
Tvekar du i dina andetag? Tvivlar du i dina rörelser? Har du en inneboende förvirring som är där och ifrågasätter din förmåga, kapacitet, motivation. Förlamar den dig om dagarna och håller dig vaken om nätterna. Kan du se den? Höra den? Känna den? Förnimma den i dialoger och uppfatta den i periferin. Kanske vandrar ni hand i hand, kanske kastar den sig över dig en lugn torsdagskväll, kanske har den tagit ett järngrepp om dina fötter och tvingar dig att släpa den vart du än ska. Alldeles för närgången med noll insikt i den paralysering dess närvaro innebär, utan någon som helst hänsyn till det liv som ständig kommer i andra hand för att du måste förhålla dig till ett betongblock som aldrig velat dig något gott.
Är du rädd?
För jag är rädd. Jag är så...
Vi kan rädda liv - Julia Ekström
Jag kommer aldrig att glömma dom där sorgsna ögonen som speglade min biologiska fars själ. Och jag kommer aldrig att glömma sista gången jag såg honom, jag kommer aldrig att glömma honom.
Min biologiska pappa levde med bipolär sjukdom och tog sitt liv år 2014. Inte nog med att suicid är ett tabubelagt och nedtystat ämne så är även psykisk ohälsa de.
Den dagen jag fick veta att han verkligen var borta väcktes en ilska i mej men oxå en passion, en passion för att hjälpa andra och påbörja ett arbete för att bryta tystnaden kring psykisk ohälsa.
Jag har aldrig varit arg på honom, snarare på systemet och faktumet att han aldrig fick den hjälpen han behövde inte ens dagen han dog.
Jag kan tyvärr bara se dödsfallet ur ett perspektiv, mitt egna. Jag sörjer det han och jag aldrig fick, en relation att bygga...
Vad hände med pappa? Del 1 - Emma Bernfort
När jag var liten såg jag på mina föräldrar som att de vore superhjältar. I mina ögon var de modiga, tog bra hand om mig och precis som i filmerna var de nästan odödliga. Men jag skulle få inse den hårda vägen att även superhjältar kan dö.
Så vad hände egentligen med min pappa? Och vad händer med ett barn som går igenom ett trauma och inte får hjälp att hantera det?
Personligen minns jag inte mycket från den här tiden, jag kommer förklara varför senare. Så jag kommer gå igenom vad som hände baserat på fakta och vad jag fått berättat ifrån andra, huvudsakligen min mamma.
Den 17 Oktober 2007 åkte min pappa in till sjukhuset. Vid det laget hade han haft ont i bröstet i flera dagar men läkarna trodde det bara var sura uppstötningar (men oj så fel de hade). Han hade tidigare fått...
Det okontrollerbara ljudet - Patrik Sten
Det är svårt när en saknar ord för saker. När jag var mindre visste jag att jag var rädd för ljud, både musik och andra ljud. De stressade mig, fick mitt hjärta att skena och jag ville gömma mig. Jag saknade ord och termer för vad precis som var läskigt när mina föräldrar ville lyssna på nyheterna när vi åt, eller det var musik på ett café. Jag skämdes också, för vem har fobi för ljud? Kom igen, det är ju jättepinsamt!
Rädslan lämnade mig aldrig. Jag blev bara bättre på att dölja den.
Som alla fobier är min ljudfobi irrationell, och handlar egentligen inte om ljudet i sig utan den handlar om min oförmåga att kontrollera min omgivning. Jag har som vuxen fått bättre insikt i mitt komplicerade förhållande till ljud samt hur min autistiska filterlöshet påverkar min rädsla,...
Till dig som blivit utsatt för mobbning - Madeleine Larsson
Jag vill börja med att berätta för dig att du besitter en enorm styrka. Jag vet att du har blivit skadad av andra människor. Du har ett sår inuti dig som så lätt kan öppnas upp igen när objudna minnen dyker upp. Jag vet inte om din historia, men jag är ledsen att det har blivit såhär.
Jag är ledsen att du har fått lida på grund av att andra människor inte har sett ditt värde. Jag är ledsen om du har fått hårda ord slängda på dig. Jag är ledsen om du fått slag på dig, blivit utfryst och hånad. Jag är ledsen om andra människor har fått dig att tro att du inte förtjänar livet. Jag är ledsen att du känner samma smärta inuti dig som jag gör.
Efter några år i terapi har jag förstått att det var mobbningen som banade vägen för min psykiska ohälsa. Det är en stor...
Jag gav aldrig upp, jag hittade bara nya vägar att ta mej fram - Julia Ekström
Min resa med min psykiska ohälsa har varit lång, ohälsan var konstant närvarande och ville aldrig riktigt låta mig gå. Ska jag vara helt ärlig så vågade jag nog inte släppa taget om den helt heller. De var tryggt att va tjejen som mådde dåligt, eftersom att man nästan alltid hade något att skylla på när man var för rädd för att försöka på något nytt. Små saker som att åka buss själv eller att betala med ett kort var ångestframkallande och läskigt för mig! Det fanns alltid ett “Tänk om” cirkulerande i mitt huvud. För tänk om jag glömde kort koden eller tänk om jag hoppade av på fel hållplats, jag var expert på att tänka katastroftankar och bygga upp hemska scenarion i mitt huvud. Jag var bra på att skrämma upp mej själv och undvika allt som skulle...
De som hjälper mig utan att säga nånting - Emma Bernfort
De flesta människor som någon gång haft ett djur vet nog hur älskvärda de kan vara. Hur mycket kärlek ett husdjur kan ge en bara man behandlar dem bra. Djuren kan inte prata med oss som vi gör, ändå upplever jag att de ofta förstår oss bättre än vad andra människor gör.
Så känner i alla fall jag när min familjs två hundar springer omkring och leker i trädgården. Vi har också två katter och en ponny. Alla djuren hör till familjen och alla djuren är vad som fått mig att fortsätta kämpa även när jag mått som sämst. Särskilt hundarna har många gånger hjälpt mig när ångesten varit stor.
Båda två är av rasen Nova Scotia Duck Tolling Retriever. Rockie, den äldsta av dem, är snart 9år gammal men tror själv att han är bara 9 månader ung....
Strategier vid panikångest - Emelie Billman
Jag skulle vilja dela med mig av fyra tips för att handskas med en ångest- eller panikattack. Det är inga lösningar utan endast strategier för att göra upplevelsen något mer hanterbar. Eftersom jag inte är utbildad inom ämnet kan jag bara tala utifrån egna erfarenheter och jag väljer att fokusera mer på fysiska övningar än kognitiva. Allt fungerar såklart inte för alla, men kanske för någon.
1: Sprattelgubbar
Panik kan man drabbas av med eller utan anledning och det är ett vidrigt tillstånd. Andetagen kan bli så ytliga att man tvingas kippa efter luft samtidigt som hjärtat skenar och kroppsdelar skakar eller domnar bort. En fruktansvärd upplevelse. Men där kan något så simpelt som sprattelgubbar (krysshopp) hjälpa. Jag vet att det låter för enkelt för att vara sant men en attack kan förkortas rejält genom att man...
Jag överlevde - det lämnar mig med min berättelse - Mattias Lindwall
För er som aldrig har upplevt depression, eller inte vet vad det betyder. Det kanske överraskar er att höra. För många misstolkar och förknippar depression med att bara vara ledsen och nedstämd när något i ditt liv går dåligt.
När du gör slut med din flickvän, när du förlorar någon i din närhet, när du får sparken från jobbet. Det är sorg, det är naturligt, det är en vanlig mänsklig känsla.
Riktig depression är inte att vara ledsen när något i ditt liv går dåligt.
Riktig depression är att vara ledsen när allting i ditt liv går som det ska.
Det är vad depression är och det lider jag utav så som många andra också gör. Ska jag vara helt ärlig, så är det jobbigt för mig att dela med mig av. Det är inte lätt att prata om det. Det är...
Vikten av en vän - Jonas Persson
När världen känns begränsad, skrämmande och ensam så kan det vara bra att ha en vän. Ja, nu är det inte det lättaste att hitta en människa som man kan lämna ut sig till när man är fylld med ångest, rädsla, låghet och farhågor. I stora delar av mitt vuxna liv har känslan av ensamhet funnits där. Jo, jag har haft en och annan kompis och arbetskollegor, men aldrig den där riktigt nära kärleksrelationen och vännen som man kan öppna sitt hjärta fullt ut för – tills för ett antal år sedan när jag träffade C. Hon visade den djupa kärleken, så att jag kunde ge kärlek tillbaka. Att välja kärlek är en medicin som är väldigt stark och välgörande. Att kunna vara rädd och ledsen, men få en hand och ett ord som hjälper en upp.
Att sedan få fylla sitt eget...