Utan ord - Malin Holmberg

Utan ord - Malin Holmberg

Som en riddare som tappat sitt svärd blir jag när jag tappar orden.

Försvarslös. Poänglös. Meningslös.

Det är när orden inte kommer till mig eller snarare ur mig som jag verkligen vet att någonting gror inuti. Någonting utan namn. Jag vet ju att det i sinom tid löser sig av sig självt. Jag behöver ingen mental sugpropp eller klorinlösning för att det till slut ska lossna. Det sköter sig självt. Jag har hunnit leva tillräckligt länge för att lära mig det. Men ännu har jag inte levt tillräckligt länge för att inte hata väntan. Tålamod är inte en dygd jag besitter.

Det märks i mina drömmar som är röriga och detaljerade i sekunden jag vaknar men som snabbt rinner undan såsom vatten ur en kupad hand. Det märks eftersom jag inte kan sitta eller stå still. Helst vill jag röra mig hela tiden. Det märks i mina samtal eftersom jag sällan lyssnar, jag är alltid på väg bortåt. En rastlös själ i en stillastående värld. En karaktär i Flintstones som oupphörligt springer i luften men helt utan att komma någonstans.

Jag har ingenting att säga världen. Eller ibland drar jag efter andan som för att säga någonting. Uttrycka en tanke som färdats från hjärta och hjärna, genom kroppen och ut på tungspetsen men som där bara vänder. För vad är meningen? Det gör ju ingen större skillnad ändå.

Som om riddaren lägger ned sitt svärd på marken. I väntan på en värdigare fiende att slåss emot.

MipH

Vad tyckte du om inlägget? 

Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook 

 
 
 
 

-

 
Close

50% Avklarat

Two Step

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetur adipiscing elit, sed do eiusmod tempor incididunt ut labore et dolore magna aliqua.