I huvudet på 18 år gamla jag - Anina Hietala
Jag är så arg.
Jag vet inte varför.
Jag vet bara att jag är arg.
Och om jag kunde så skulle jag skrika, skrika tills rösten inte längre ville bära och ångesten lämnade min bröstkorg.
För ofta är det så min ångest känns. Som om bröstkorgen ska slitas i tusentals bitar.
Men jag orkar inte ens det.
Jag orkar inte ens skrika.
Jag orkar ju ingenting.
Mina ben bär mig och dom 4 lager med concealer och foundation under ögonen ger ett intryck av att: ”Du ser piggare ut nu, bättre än förra veckan.”
För att förra veckan grät jag. Grät och ingenting verkade stoppa tårarna som faller likt regnet som aldrig tycks ta slut under denna jävla höst.
Sen tog dom slut. På den enda soliga dagen, och jag orkar inte gråta längre. Jag är okej nu.
Tills jag säger något högt.
Eller märker en tanke flyga förbi.
Och jag är inte okej, jag är arg.
Jag vet inte varför.
Jag är bara så ledsen.
Idag mår jag bättre. Ibland glömmer jag bort det, sen ser jag tillbaka. Och inser att det blev faktiskt bättre. Idag är jag inte arg längre.
Vad tyckte du om inlägget?
Kommentera, dela med dina vänner och gilla oss på Facebook
-
Läs om våra bloggare
Här hittar du 30 olika liv som är påverkade av psykisk ohälsa.
Alla berättar öppet för att hjälpa andra.
Vem vill du lära dig av idag?
GRATIS E-BOK: 10 utmaningar för att träna bort din sociala ångest
Kategorier
Alla kategorierSenaste inläggen
Läs om våra bloggare
Här hittar du 30 olika liv som är påverkade av psykisk ohälsa.
Alla berättar öppet för att hjälpa andra.
Vem vill du lära dig av idag?
GRATIS E-BOK: 10 utmaningar för att träna bort din sociala ångest
Kategorier
Alla kategorierSenaste inläggen